Hipp hipp hurraaa, för bloggen idaaa!!

Aldrig trodde jag att så många skulle känna sej så hotade av min blogg, då när jag startade den för tre år sedan. Det stacks käppar i hjulen på alla möjliga och omöjliga sätt -vilket ledde till att jag vid upprepade tillfällen tvingades skjuta upp premiären. Idag känns det naturligtvis riktigt fint att fira födelsedag 11.11 istället för på sensommaren när jag annars har många kalas att gå på.

En av orsakerna till att jag bestämde mej för att börja blogga om narcissism var det faktum att jag var så innerligt trött på det stalkande som en gränslös varelse jag levt med tidigare sysslade med. Trots att han genast “stadgat sej” efter min sorti så var han som besatt av att (i smyg) ha kontroll över mej. Eftersom det huvudsakliga stalkandet förekom elektroniskt, där han försökte övervaka varje kommunikation jag hade över nätet och med avlyssnade telefonsamtal, så tänkte jag att jag kan lika bra lufta mina funderingar offentligt. Kanske inte så subtilt, men ett långfinger åt rätt håll. På den tiden var nämligen min största utmaning att skriva på min bok, utan att “någon” skulle kunna komma åt innehållet och förstöra det. Det är fortfarande en utmaning i sej, men inte längre min största. 😉

Ja, det var väldigt mycket text här när bloggen var ung, samtidigt som jag duckade för nya -korkade- försök att tysta mej. En av planerna var att tända eld på tidningspapper ute i trapphuset, utanför min dörr, för att sedan ge mej en smäll i skallen med något riktigt hårt när jag skulle gå ut i trapphuset för att se varifrån röklukten kom. Vid ett annat tillfälle satt någon påtänd i sin bil, i timtal, och bara väntade på chansen att kunna köra över mej med full fart om jag syntes utomhus. Jag har också blivit stalkad rent fysiskt på stan, av den som anlitats av någon annan för att tysta mej. Heliga enfald. Eller som polisen uttryckte det: Det är inte den skarpaste kniven i besticklådan, så du lär ska klara dej. Och ja, här är jag fortfarande, även om det skrivits väldigt lite det senaste året (eller ännu längre).

Varför har jag då varit så tyst?

Orsaken att det varit så tyst här har inget att göra med att jag skulle ha varit rädd för att yttra mej, eller att jag inte skulle ha haft material att skriva om. Tvärtom. Om vi säger som så, så har de senaste två åren bjudit mej på livserfarenheter som “toppar” allt jag tidigare erfarit. Jag försöker hålla mina löften så gott jag kan, och redan innan bloggen såg dagens ljus så hade jag på begäran lovat att inte blogga om en viss person. Jag gör mitt bästa för att hålla det löftet -för vad är annars mitt ord värt?

Jag har funderat till och från om jag ska berätta om den största orsaken till min tystnad eller inte. När man har en blogg som avslöjar fler fiender än man visste att man hade så vill man kanske inte visa sin sårbarhet offentligt, utan behåller rustningen på. Men rubriken på dagens inlägg har inte lämnat mej ifred, den har pockat på min uppmärksamhet i många dagar och krävt att få vara med på födelsedagskalaset. Då blev det så. Ärligt talat.

Jag har haft utmaningar med min fysiska hälsa en längre tid, Den som är välbekant med ett holistiskt synsätt så vet ju att allt hör ihop. Vårt känsloliv är ju starkt kopplat till våra fysiska krämpor, och jag känner att jag inte har någon lust att blotta mej så fullständigt med tanke på det fruktansvärda motstånd och illvilja jag mött/möter när jag talar min sanning.

Jag har varit sjukskriven väldigt länge, men hoppas innerligt att kunna börja jobba snart. Det finns så mycket vilja, så mycket kreativitet som vill komma till uttryck och manifesteras.

Valfrihet. Min kropp, mitt beslut.

Tacksamhet är viktigt, och jag är så tacksam för min fina, lyhörda kontaktperson inom sjukvården, och för läkaren som är full av förståelse. Jag blir tårögd när jag tänker på dem, för inte en gång har de försökt övertala mej till undersökningar eller behandlingar som jag tackat nej till. Jag har ganska bra koll på vad det är som inte stämmer i min kropp, men eftersom jag via patientföreningar läst på vilka behandlingsmetoder som erbjuds av skolmedicinen så har jag tackat nej till att ens påbörja den vägen. Att bli bemött med respekt när det gäller ens egen kropp är oerhört viktigt för mej. Självklart tycker jag att skolmedicinen har sin plats, och att de utför ett livsviktigt arbete, absolut! Men man måste få välja själv när det kommer till ens egen kropp. Allt annat är övergrepp. Hur andra väljer är deras ensak, det blandar jag mej inte i. Valfrihet. <3

År 2020 har ju verkligen varit något… uhum… extra? ;)) För mej har det ändå inte gjort så jättestor skillnad eftersom jag länge varit alldeles för trött för att orka umgås desto mer. Redan i fjol var jag ju mest bara hemma med mina katter och ormen Zack. Men trots att hälsan har varit som den har varit, och trots knivar i ryggen av de jag älskar så känner jag mej så otroligt lyckligt lottad över den harmoni jag känner största delen av tiden. Visst har jag stunder när sorgen över de som jag har mist kommer upp till ytan. Jag tillåter det som en naturlig del av livet och gråter tills jag gråtit klart. Jag njuter av min ensamhet, för jag ser den som frihet. Den dagen jag inleder ett förhållande med någon så är det för att det är någon som tillför positiva upplevelser till livet, inte för att jag inte kan vara ensam.

Hur gör man år 2020??

Men hey, HUR träffar man ens någon nuförtiden när världen ser ut som den gör? Jag vet att det är många som ställt sej den frågan runt om i världen, nu mer än någonsin. Jag funderade ett tag på att lägga in en kontaktannons i Vasabladet, men tänkte att det kunde ju upplevas som provocerande eftersom Vasa var utnämnd till plandemic-huvudstad just då. Å andra sidan räcker det ju nu med att man andas fritt för att provocera diverse godhetsknarkare och åsiktspoliser, så det är väl redan kört för min del ändå…? :)) Men visst. Det vore trevligt med en romantisk middag på restaurang ibland, med en manlig ryggrad som sällskap. 😀

Annars så har jag de bästa vänner jag kan önska mej så jag känner mej sällan ensam fastän det stormar där ute ibland. De som står vid min sida idag går inte av för hackor. Ingen nämnd och ingen glömd. Tack för allt vad ni är! Jag älskar er nästan lika mycket som jag älskar mina husdjur. ;)) <3

Men det viktigaste av allt är nog att jag jobbat så pass mycket med mitt eget inre att jag inte längre söker efter kärlek på helt fel ställen. Kärleken finns numera inom mej själv, och därmed kan ingen ta vare sej den eller lyckan ifrån mej. Jag är fortfarande Lyckligare Nu än jag någonsin varit i något av mina tidigare förhållanden. Ibland önskar jag dock att jag hade någon som skulle rensa vattenlåset när lavoaren i badrummet är stockad, eller någon som enkelt kunde styra upp eländet när tekniken strular då jag försöker spela in en videohälsning till bloggen. *djuuup suck* Det är väl ändå inte för mycket begärt? Eller är det??

Nu när vi har avklarat det här med att ärligt berätta hur det är fatt -utan att bryta tidigare tystnadslöften- så kan vi väl övergå till själva firandet av denna treåring. De nya bilderna och logon som dykt upp här på hemsidan/bloggen är skapade av min fina vän Susanne Broända, en av de mest kreativa människor jag någonsin träffat. Hoppas ni gillar dem, det gör nämligen jag!

Kalas

Jag tänkte ställa till med ett lite annorlunda födelsedagskalas dagen till ära. Det är nämligen så att jag har en liten överraskning till er, samtidigt som jag själv blir extra ompysslad med hembesök av en härlig homeopat just idag. Inte bara ska jag få konsultation och uppföljning på min behandling, utan hon ska också ge mej akupunktur. Det ska bli sååå skönt. Återstår att se om katterna låter nålarna vara ifred när jag ligger här som en nåldyna. ;))

Ursprungsplanen för födelsedagsfirandet var att erbjuda alla mina läsare ett webinar tillsammans med min fina vän Monica Fagernäs Heselius men tyvärr är det något som vi måste lägga på framtiden.

Jag hoppas att ni istället vill vara med och fira tillsammans med mej genom att ta del av min överraskning till er, som borde hittas HÄR: 11.11.2020

Klicka på länken 11.11.2020 ☝🏼 Där finns nämligen 3 st gåvor att hämta. Varsågoda!

Jag önskar er alla en riktigt fin fortsättning på hösten, och en extra varm kram till dej som har det riktigt jobbigt just nu. Du är värdefull! <3

Dela gärna!