Publicerat av Annika

Min första tidningsartikel skrev jag för Hälsofrihet.

Det var faktiskt inte första gången jag blev tillfrågad, men det var första gången jag tackade ja och satte mej ner för att börja skriva en tidningsartikel om narcissism. Jag tackade ja fjorton dagar innan deadline, och började skriva när det återstod sju. Detta var i augusti, under min bloggsemester, då när jag ännu föreställde mej att jag under hösten skulle gå vidare juridiskt med min anmälan gällande en viss läkare.

Nästan samtidigt som tidningen åkte iväg till tryckeriet utgick min juridiska rätt att anmäla läkaren till följande instans. Jag hade blivit än mer uppmärksam på det maktmissbruk / myndighetsövergrepp vi har i Finland (och många andra länder som räknas som demokratiska i mainstream media), och därför valde jag att istället via min blogg visa omvärlden, för alla som vill se, hur det är satt i system att kränka våra mänskliga rättigheter. För så vitt jag vet strider det mot våra mänskliga rättigheter att tvingas äta gift. De som vill äta och dricka gift kan för all del få fortsätta med det om de tycker att det tillför dem något gott, men att tvingas mot sin uttryckliga vilja är inte okej på något sätt, och det borde vi väl alla kunna enas om, eller hur??

Läs mer

Publicerat av Annika

Gott & Blandat

“Vilka härliga människor du känner!!”  När hon uttalade orden kom de som oftast rakt ut ur hennes hjärta, helt spontant och denna gång med en autentisk glädje blandad med en viss förundran. “Javisst, jag har ju valt dem själv!” var mitt svar. För det är så det är. Numera väljer jag mitt umgänge med omsorg och det handlar inte om hur länge vi känt varann, hur mycket tid vi tillbringat tillsammans, utan om vad hen bär i sitt hjärta och om det resonerar med mitt. Visst är jag tillräckligt väluppfostrad så jag kan uppföra mej civiliserat även i sammanhang där det finns folk jag inte resonerar med, men när det kommer till kritan så är jag kräsen. Väldigt kräsen. ♥
#bohocamp //Bild från min privata instagram @oasenprana

När man kommer ut ur ett parförhållande med en narcissistisk person är man i regel väldigt trasig och skör på många olika plan, och oavsett om man är den som lämnat eller blivit lämnad så känner man ofta en smärtsam ensamhet som är grymmare än något annat man upplevt i hela sitt liv och man suktar efter lindring, efter tröst. Även om jag idag mår väldigt bra med livet som singel så vill jag inte förringa det trauma jag vet att många genomgår när de ska samla ihop skärvorna av sej själv igen. När jag skulle beskriva känslan jag hade efter att jag hade lämnat så minns jag att jag använde följande ord: “Det känns som om jag har blivit uppsugen i en köttkvarn/matberedare, som snurrade runt runt i ett hastigt tempo samtidigt som hela jag hackades sönder av vassa knivblad till små köttbitar, köttbitar som sedan spottades ut på marken – och blev trampad på av hans smutsiga skor, nertryckt i marken.” Det var känslan jag hade, min utgångspunkt för att skaffa mej ett nytt liv. Hur i hela friden ska jag ens hitta orken att plocka ihop alla små bitar av mej själv igen? Kommer jag ens att hitta dem alla? Min energinivå var skrämmande låg men min överlevnadsinstinkt väldigt stark -om inte annat så för mina barns skull måste jag hålla mej vid liv. En tanke på ett lyckligt liv fanns inte ens på kartan för mej i det skedet. Det var då.  Läs mer

Publicerat av Annika

Min väg till ett lyckligare liv.

Ljuvlig aprilkväll ute på havsisen i trevligt sällskap.

Livet har sina ups & downs, vilket är en himla tur för det vore ju väldigt enformigt och trist om det var lika jämt, och vi vet att det enda som är bestående är förändringen. De senaste tio dagarna i mitt liv har varit så otroligt värdefulla och fina att jag vid flera tillfällen känt en eufori över min tillvaro, över vilka fina människor som finns i min omgivning. Vi har inte bara skrattat utan även gråtit, av olika orsaker. Jag har hunnit vara rasande arg, hade jag skrivit blogginlägget igår så hade rubriken högst troligt hetat “Hur jävla svårt kan det vara??!!” så istället för att skriva grabbade jag tag i stickstickorna medan olika dokumentärer och intervjuer rullade på i min laptop. Jag har även hunnit vara ledsen för att jag i min obetänksamhet gjorde en medmänniska besviken. Ingen av oss är varken perfekta eller några helgon, och när jag blir så där arg att jag tänker “hur jävla svårt kan det vara??!!” så är det läge att vända blicken inåt och ta reda på varför jag blir så arg. Kanske är jag mest arg för att andra inte ser det som jag finner så uppenbart -men det fanns ju en tid när jag inte heller såg det jag ser tydligt idag. Att se mörkret i andra låter ju inte vidare upplyftande om man tänker ur New Age perspektivet med positiva affirmationer och attraktionslagen, eller hur? ;))

Det fanns en tid när jag dagligen studerade attraktionslagen ganska ingående Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Vecka 12.

Senast jag besökte Kerala var för exakt 20 år sedan. Sarin finns kvar, behöver dock en lite större överdel.. ;)) Som tur är har jag ca 10 meter guldfärgat sidentyg från Indien till förfogande så det ska säkert ordna sej… ;))

Idag är det tre månader sedan jag publicerade bloggen så jag tänkte göra en liten sammanfattning av vad som hänt hittills, nuet och vad jag ser fram emot efter nuet. Bloggens namn, Lyckligare Nu ger ju en tydlig fingervisning vad det handlar om. Att leva ett lyckligt liv är en omöjlighet om man har en narcissist i sin omedelbara närhet och man själv inte är narcissist utan en varm, empatisk person. Bloggen handlar inte om att man ska blunda för allt negativt och bara fokusera på det positiva för att allt ska bli bra, för det om något är att leva i förnekelse. Jag tror att vi måste våga se det svåra för vad det är för att vi ärligt ska kunna göra de val som är rätt för oss i livet, val som hjälper oss till ett lyckligare liv även om de i stunden är svåra att ta.  Läs mer

Publicerat av Annika

Tjejsnack med brunch & änglakort ♥

Lördagen var en sån där helt fantastisk lyxig dag igen, en sån där dag som alla borde få ha med jämna mellanrum, speciellt de som lever ensamma (med eller utan barn) efter en osund relation och ibland upplever att omgivningen inte förstår vidden av mind-fuckery man hamnat att hantera och bearbeta, och hur det känns när alla andra tror på psykopatens lögner om en, inklusive de på socialens barnskydd som borde veta bättre, för barnens skull. Läs gärna Vem ska man tro på?? HÄR.

 

Tjejsnack är tjejsnack. ;)) Kondomer som delades ut på favoritfestivalen. Better safe than sorry! Festlig text, paketet har kommit till mer glädje som bild än som något annat. // Bild från min privata instagram @oasenprana

En av de bästa sakerna med att umgås med kvinnor som själva varit i giftiga relationer är att ingen möts av misstro när man återger vilka utmaningar man har eller haft i sitt liv, utan istället möts man av igenkännande nickningar och en viss galghumor som lättar upp stämningen. Även om det är ett allvarligt tema som fört oss samman så ryms det in så mycket glädje när vi träffas, kanske för att vi kommit en bit på väg i vårt läkande och vet att det bästa vi kan göra är att skämma bort oss själva ibland. Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Vem ska man tro på??

Förlita dej inte på snapchat bilder för en snabb face reading eftersom dessa bilder är spegelvända! Tänk tvärtom och du ser att jag är en empatisk person, inte manipulativ. ;)) #inmyface #inyourface

För rätt många år sedan när jag blev betjänad av en kvinna som jobbade inom servicebranschen lättade hon sitt hjärta för mej vid betjäningsdisken. Hon var fullständigt slutkörd och borde kanske ha varit sjukskriven istället för på jobb, det syntes tydligt och klart. Trots att vi inte alls kände varandra berättade hon om vilket helvete hon levt i och att mardrömmen fortsatte med vårdnadstvist och otaliga påhopp från exmaken och hans släkt, hon behövde verkligen någon som lyssnade och det råkade vara jag. Längre fram i livet har vi stött på varandra vid olika tillfällen och blivit vänner på Facebook, med flera gemensamma vänner i ankdammen. Tänker jag idag tillbaka på i vilket skick hon var då så skulle hon ha platsat i ett uppslagsverk under rubriken “offer för narcissistiska trakasserier”, och jag säger detta med sorg i hjärtat.  Läs mer

Publicerat av Annika

Galenskapskarusellen

Det är som ett hjul som snurrar hårdare och hårdare ända tills det till slut lossnar eller går sönder. Som en vansinneskarusell du helst inte vill vara del av, så långt ifrån det vackra du förväntade dej få uppleva när du steg ombord på det du trodde var ett stabilt pariserhjul.
Skywheel Helsinki, 2017. Fin upplevelse, trots höststormen… ;)) // Bild från min privata instagram @oasenprana

Istället för att behagligt luta dej bakåt och njuta av den vackra utsikten så befinner du dej plötsligt åksjuk i mardrömmarnas karusell som aldrig stannar för att du ska kunna kliva av, och du mår inte bara dåligt av farten utan också av det faktum att du är nedspydd både av egna och andras spyor. Mysigt?? Nej verkligen inte, men det är ingen överdrift när jag påstår att det är än värre att leva i narcissistens hjul av galenskap. Låt mej beskriva i fyra punkter hur det narcissistiska galenskapshjulet tar sej uttryck.

Läs mer

Publicerat av Annika

Att välja att enbart se de goda sidorna.

“If you can´t figure out where you stand with someone it might be a good idea to stop standing and start walking.” Radhdhiggaa island Maldives 2014, tillbaka till samma ö åtta månader efter den där obehagliga händelsen när vi kapsejsade med båten i mörkret… Tacksam för livet!

Att välja att enbart se de goda sidorna hos någon och ignorera de dåliga är något av det dummaste man kan göra, men detta är något som glorifieras i många andliga sammanhang, som något att eftersträva. Jag vill påstå att sånt dravel är till för att underlätta för de som utnyttjar andras godhet och de finns i parti och minut inom de flesta spirituella kretsar, kvinnor som män. Visst är det viktigt att se godhet i folk, missförstå mej inte, men när det kommer till umgänge med narcissister & psykopater så är de goda sidorna hen visat dej inget annat än skådespel.  Läs mer

Publicerat av Annika

Min syn på narcissism #4

Igår hade jag ett väldigt givande samtal med en god vän, en god vän som läser alla mina blogginlägg och ger mej värdefull feedback när det behövs. Jag insåg efteråt att jag behövde redigera inlägget Min syn på narcissism #2, så nu har jag gjort det, förtydligat vissa detaljer som jag hade slarvat mej igenom när jag var lite trött och sliten här mellan jul och nyår.
Befinner du dej i närheten av Meretes butik i Umeå så rekommenderar jag verkligen ett besök hos henne! Produkten längst till höger är laglig inom EU men jag valde att ha kvar omslagspappret när jag fotade för att slippa en eventuell skitstorm online… ;)) //Bild från min privata instagram @oasenprana

Jag har fått stor hjälp av flera olika alternativa behandlingsformer under min återhämtning, Läs mer

Publicerat av Annika

Vinnaren Lotta ♥

Vinnaren Lotta. //Mobilbild.

Idag hade jag glädjen att ta en fika tillsammans med vinnaren från Julkalendern, och samtidigt överlämna hennes vinst från tävlingen. Det var lite spännande att se vilken Lotta det var som hade vunnit för det visste jag inte säkert utifrån den e-postadress som hade dragits som vinnare. Själva dragningen gick till så att jag bad en person säga ett tal mellan ett och så många prenumeranter som bloggen har, och jag räknade från den första prenumeranten fram till det talet, och den personen utsågs till vinnare. ♥  Läs mer