Väldigt många av de som varit utsatta för narcissistiska trakasserier har även vänskapsrelationer som inte är riktigt sunda. Det som kanske är mest sorgligt är att just de människor som du håller som dina närmaste vänner kanske inte alls förtjänar det förtroende du ger dem, utan istället utnyttjar de dej och din godhet och du märker det inte ens. Varför gör du inte det?
Ängeln i kaffet. Vissa spår i kaffesump, andra får budskap i sin cappuccino. 😉
Nästan alla som lever, eller levt, med en väldigt egoistisk människa har utplånat vissa delar av sej själv och sin egen personlighet för att helt enkelt kunna anpassa sej till ett umgänge med någon som inte är vidare brydd om någon annans bästa. Man har lärt sej att nöja sej med det lilla man får, torra brödsmulor istället för en riktigt aptitlig smörgås. Så pass att man inte ens reagerar på saken och märker hur illa det faktiskt är. Varför märker man inte det?? Läs mer
Ska man leva ett ljuvligt liv så kan man inte ha en narcissist i sin omedelbara närhet! Vissa blogginlägg tar mer på krafterna att skriva än andra, och även om det är viktigt att sprida kunskap om jobbiga saker så känner jag att jag även behöver balansera upp det hela, inte minst för att synliggöra hur mycket lättare livet blir när man inte längre lever med en narcissist. Jag ser nämligen många som lider men som inte riktigt vågar ta steget och klippa de sista banden, av rädsla för det okända att leva ensam, att sluta umgås med de gemensamma vännerna som inte fattar vad det handlar om. Jag vill påstå att den rädslan är slutprodukten av all den hjärntvätt som narcissisten psykat dej med för att du aldrig ska ha modet att tro på dej själv och din egen förmåga igen, för att du för alltid ska hållas försvagad och lättmanipulerad, för att hen ska kunna känna sin makt över dej. Jag önskar verkligen att du kunde se hela den stora vida världen som ligger öppen för dej bara du har modet att stiga ut ur den där lilla förkrympta unkna boxen som hen tryckt in dej i!
Snöbollsbuske & Lupiner. Juni 2018.
Jag har själv varit där, mentalt instängd i en pytteliten box om vilka alternativ jag hade i den senaste relationen. Där och då så mådde jag väldigt dåligt, hade svårt att se en utväg, gick omkring som på äggskal och gjorde allt jag kunde för husfridens skull. En ljuvlig ängel kom till mej och sa just de orden till mej, att hon ser att jag är instängd i en liten låda och att jag inte kan se allt vad som finns utanför den boxen innan jag kliver ur den. Jag litade på hennes ord, jag såg både omtanke och kärlek i hennes blick när hon talade till mej. Hon erbjöd mej hjälp och jag tog emot den, vilket var ett av de absolut bästa beslut jag någonsin gjort!
“Vilka härliga människor du känner!!” När hon uttalade orden kom de som oftast rakt ut ur hennes hjärta, helt spontant och denna gång med en autentisk glädje blandad med en viss förundran. “Javisst, jag har ju valt dem själv!”var mitt svar. För det är så det är. Numera väljer jag mitt umgänge med omsorg och det handlar inte om hur länge vi känt varann, hur mycket tid vi tillbringat tillsammans, utan om vad hen bär i sitt hjärta och om det resonerar med mitt. Visst är jag tillräckligt väluppfostrad så jag kan uppföra mej civiliserat även i sammanhang där det finns folk jag inte resonerar med, men när det kommer till kritan så är jag kräsen. Väldigt kräsen. ♥
#bohocamp //Bild från min privata instagram @oasenprana
När man kommer ut ur ett parförhållande med en narcissistisk person är man i regel väldigt trasig och skör på många olika plan, och oavsett om man är den som lämnat eller blivit lämnad så känner man ofta en smärtsam ensamhet som är grymmare än något annat man upplevt i hela sitt liv och man suktar efter lindring, efter tröst. Även om jag idag mår väldigt bra med livet som singel så vill jag inte förringa det trauma jag vet att många genomgår när de ska samla ihop skärvorna av sej själv igen. När jag skulle beskriva känslan jag hade efter att jag hade lämnat så minns jag att jag använde följande ord: “Det känns som om jag har blivit uppsugen i en köttkvarn/matberedare, som snurrade runt runt i ett hastigt tempo samtidigt som hela jag hackades sönder av vassa knivblad till små köttbitar, köttbitar som sedan spottades ut på marken – och blev trampad på av hans smutsiga skor, nertryckt i marken.” Det var känslan jag hade, min utgångspunkt för att skaffa mej ett nytt liv. Hur i hela friden ska jag ens hitta orken att plocka ihop alla små bitar av mej själv igen? Kommer jag ens att hitta dem alla? Min energinivå var skrämmande låg men min överlevnadsinstinkt väldigt stark -om inte annat så för mina barns skull måste jag hålla mej vid liv. En tanke på ett lyckligt liv fanns inte ens på kartan för mej i det skedet. Det var då. Läs mer
Ljuvlig aprilkväll ute på havsisen i trevligt sällskap.
Livet har sina ups & downs, vilket är en himla tur för det vore ju väldigt enformigt och trist om det var lika jämt, och vi vet att det enda som är bestående är förändringen. De senaste tio dagarna i mitt liv har varit så otroligt värdefulla och fina att jag vid flera tillfällen känt en eufori över min tillvaro, över vilka fina människor som finns i min omgivning. Vi har inte bara skrattat utan även gråtit, av olika orsaker. Jag har hunnit vara rasande arg, hade jag skrivit blogginlägget igår så hade rubriken högst troligt hetat “Hur jävla svårt kan det vara??!!” så istället för att skriva grabbade jag tag i stickstickorna medan olika dokumentärer och intervjuer rullade på i min laptop. Jag har även hunnit vara ledsen för att jag i min obetänksamhet gjorde en medmänniska besviken. Ingen av oss är varken perfekta eller några helgon, och när jag blir så där arg att jag tänker “hur jävla svårt kan det vara??!!” så är det läge att vända blicken inåt och ta reda på varför jag blir så arg. Kanske är jag mest arg för att andra inte ser det som jag finner så uppenbart -men det fanns ju en tid när jag inte heller såg det jag ser tydligt idag. Att se mörkret i andra låter ju inte vidare upplyftande om man tänker ur New Age perspektivet med positiva affirmationer och attraktionslagen, eller hur? ;))
Det fanns en tid när jag dagligen studerade attraktionslagen ganska ingående Läs mer
Mitt absolut längsta inlägg hittills (över 4300 ord -herreguuud!!), inlägget som jag under hela veckan övervägde att inte alls publicera här, utan spara till min bok. Efter dagens väninne-brunch stod det klart: Jag tar risken att få en skitstorm av upprörda kvinnor som tycker det är osolidariskt av mej att berätta om kvinnor som beter sej fruktansvärt illa. Sanningen är ju den att det narcissistiska finns både bland kvinnor och män, och ja, forskningen har faktiskt visat att en narcissistisk kvinna gör betydligt större skada för sin familj än vad en narcissistisk man gör, det sagt utan att förminska misären manliga narcissister ställer till med. Tack så hjärtligt för fin respons från både kvinnor och män för inlägget Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?! ♥♥♥
Vit salvia, Abalone snäckskal, Palo Santo, Sandelträ, Ugglefjädrar, Tvål & Magiska oljor. Mina inköp från marknaden. Bild från min privata instagram @oasenprana
Innan jag delar med mej av mina erfarenheter av de jag upplever som kvinnliga narcissister vill jag passa på att göra ett statement: Ingenstans påstår jag att dessa kvinnor är diagnosticerade med vare sej en personlighetsstörning eller någon mental sjukdom, eller att de ens har en personlighetsstörning. Det enda jag gör är att berätta om mina egna upplevelser av personer som genom sina handlingar har uppvisat tydliga narcissistiska tendenser. Samma gäller även alla män jag nämner. Det finns ju alltid två sidor av varje historia ∼ och så finns det chathistorik och skärmdumpar… ;))
Susanne Broända 2017 Vadstena, Sverige. Fotograf Aamod & Sophelia www.balanceisjoy.se/fotografi
Plötsligt stod hon där framför mej, en helt underbar varelse som jag aldrig hade träffat tidigare men som ändå kändes så bekant. Mellan oss fanns ett bord med diverse kristaller och smycken och hon hade stannat upp inför en av dem som hade fångat hennes intresse. Hon ställde en fråga och jag lade märke till ett ovanligt lugn i hennes sätt att kommunicera, ett väldigt mjukt och behagligt sätt, olikt någon annan jag tidigare träffat. På ett väldigt kort ögonblick resonerade vi med varann som om vi hade känt varandra för alltid. Hon ursäktade sej och sa att hon skulle hämta något hon ville visa mej angående det vi pratade om, och kom snabbt tillbaka med en bok, uppslagen vid ett visst kapitel. Jag läste och kände igen mej i texten, det var så jag rös. Vi gjorde en bytesaffär den dagen; hennes bok mot en speciell kristall.
Båda kände vi att det var någon form av magiskt möte och det var en självklarhet att vi skulle ses igen!
Man behöver inte vara två för att njuta av en kopp gott kaffe, skäm bort dej själv, eller överraska din ensamma granne med en fika på vändagen.
Ja, jag vet att det är många singlar som ser det som en stor katastrof att varken ha en partner eller en dejt på Alla ♥´s Dag, …men alltså allvarligt…?! Om man verkligen lider av det så är det nog bara att inse att man behöver jobba lite med sitt eget inre. Varför i hela friden vara så “needy”, så osjälvständig, att man inte känner sej som en hel människa ifall ingen skickar sms och talar om för en att man är älskad?? Ta hand om dej själv istället, skäm bort dej med en massage eller nya sköna lakan, eller varför inte fixa ett mysigt hemma-spa med råvaror från ditt eget skafferi ifall budgeten är tight? Kroppsskrubb, fotbad, ansiktsmask…? Läs mer
Det är som ett hjul som snurrar hårdare och hårdare ända tills det till slut lossnar eller går sönder. Som en vansinneskarusell du helst inte vill vara del av, så långt ifrån det vackra du förväntade dej få uppleva när du steg ombord på det du trodde var ett stabilt pariserhjul.
Skywheel Helsinki, 2017. Fin upplevelse, trots höststormen… ;)) // Bild från min privata instagram @oasenprana
Istället för att behagligt luta dej bakåt och njuta av den vackra utsikten så befinner du dej plötsligt åksjuk i mardrömmarnas karusell som aldrig stannar för att du ska kunna kliva av, och du mår inte bara dåligt av farten utan också av det faktum att du är nedspydd både av egna och andras spyor. Mysigt?? Nej verkligen inte, men det är ingen överdrift när jag påstår att det är än värre att leva i narcissistens hjul av galenskap. Låt mej beskriva i fyra punkter hur det narcissistiska galenskapshjulet tar sej uttryck.
Idag hade jag glädjen att ta en fika tillsammans med vinnaren från Julkalendern, och samtidigt överlämna hennes vinst från tävlingen. Det var lite spännande att se vilken Lotta det var som hade vunnit för det visste jag inte säkert utifrån den e-postadress som hade dragits som vinnare. Själva dragningen gick till så att jag bad en person säga ett tal mellan ett och så många prenumeranter som bloggen har, och jag räknade från den första prenumeranten fram till det talet, och den personen utsågs till vinnare. ♥ Läs mer
Vad gömde sej i skattkistan?? & Vem är den lyckliga vinnaren??
Bild från min privata instagram @oasenprana
Svaret på den andra frågan är att vinnaren har meddelats per e-post, så vet du med dej att du prenumererar på bloggen så ta en titt i din inkorg och svara sen på mejlet så jag vet att det kommit fram till rätt person, och vilka dina önskemål är. ♥ Läs mer
