Det sägs att kärt barn har många namn. Staden jag bor i har flera smeknamn, och ett av dem är Lilla Stockholm. Vi har nämligen stadsdelarna Norrmalm, Södermalm, Västermalm och Östermalm här. I staden har det dykt upp en liten restaurang under namnet Lilla Ukraina, och ute vid havet har någon sett det lämpligt att måla blå/gula flaggor på tallarna längs med en vandringsled i något som bär namnet Sammetsskogen.
Det är just platsen där ute vid havet som är scenen för följande skådespel, och helt osökt känns namnet Lilla Nordkorea som något självskrivet.
Låt mej förklara.
Hemlighetsmakerier eller missförstånd?
När en förenings styrelse sysslar med hemlighetsmakerier, och undanhåller relevant information från sina medlemmar så kunde man i den bästa av världar tro att allt beror på ett missförstånd.
Man skulle ju tro att om en eller flera föreningsmedlemmar önskar att få se föreningens stadgar, och/eller avtal som föreningen ingått med olika parter, så skulle styrelsen plocka fram dem på momangen. Eller borde det inte rent av vara en självklarhet att styrelsen ser till att dela ut varsitt exemplar till alla, antingen bifogat i ett mejl, eller utskrivet på papper inför ett möte?
Som en registrerad förening så är det ju inte upp till styrelsen om de vill visa upp dokument som undertecknats i föreningens namn, eller inte, utan det är rent av obligatoriskt.
Visst är det märkligt när det kallas till möte, och det är stadgeenliga ärenden som ska tas upp, men möte efter möte så saknas punkten ”Övriga ärenden”. Det kan ju självklart också vara ett missförstånd -men vad om det blir tydliggjort av den som håller i ordförandeklubban att det inte finns några övriga ärenden, och absolut inget ärende som det ska beslutas om på mötet, redan halvvägs in på föredragningslistan?
Förtroendeskapande?
Vad om man på mötet med barska ordalag hotar hela den sittande församlingen med att det vidtas åtgärder om någon så mycket som tar kontakt med markägaren igen (i detta fall Staden)?
Vad om man gör det strax efter att man lagt ut texten om att den största kritiken som riktats mot området/föreningen/långtidscampingen är att det varit för slutet, och att vi nu måste börja öppna upp mera och bemöta främlingar som flanerar på området med leenden och vänlighet?
Bakom järnridån
Ja, alltså informationen är tydlig:
Här bakom järnridån är det styrelsen som bestämmer precis ALLT. Markägaren har ingenting att göra med stället överhuvudtaget. Men nu måste vi alla tänka på att förbättra verksamhetens rykte, så se till att ni är glada och öppna åt alla som kommer hit utifrån, men Gud Nåde Er om ni vågar ifrågasätta den allsmäktige styrelsens förehavanden, då vidtar vi åtgärder!
Man hotar alltså sina egna föreningsmedlemmar för att skrämma till tystnad.
Är det förtroendeskapande? Är det att skapa god stämning på området? Är det ens värdigt den uppgift man fått förtroende att sköta?
Det är ju snudd på tragikomiskt att få den ampra predikan, speciellt med tanke på att det sitter styrelsemedlemmar på plats som har som ovana att inte alls hälsa eller möta en med blicken fastän man upprepade gånger möts i olika sammanhang där de med något slags folkvett säger hej, eller nickar.
Men det är klart; reglerna gäller ju inte för alla.
Vad säger markägarens representanter?
Fast det sade markägarens representant åt mej att de gör. Ja, alltså att reglerna gäller alla, oberoende status, så de gäller även styrelsemedlemmar. Sen är det en annan sak att vissa tror sej stå över både regler samt lag och rätt. Fortfarande. Till dags dato. Midsommarafton 2023.
“Tydliga regler kommer att finnas som bilaga till arrendekontraktet. Alla inklusive styrelsen ska givetvis följa de här reglerna. Hur ordningsreglerna skall följas upp står i arrendekontraktet.”
“Föreningens styrelse har haft gott om tid att diskutera igenom kontraktets innehåll med sina medlemmar innan den har tagits upp i nämnden.”
“Efter att arrendekontraktet skrivs under, så kommer staden att följa upp att arrendekontraktet följs. I enlighet med det som står i kontraktet har föreningen och dess styrelse åtaganden, som de ska utföra. Föreningen har inte tidigare haft ett så stort ansvar och vi vill under denna 2-årsperiod utvärdera om en förening på egen hand kan driva husvagnsområdet. Vi kommer också att göra en inventering av ekosystemtjänsterna i området, då trädbeståndet har kraftigt minskat. Den kommer att resultera i en separat plan som följs upp.”
Mika Hakosalo, 2.5.2023
Han sade även att han ville hålla ett info för alla föreningsmedlemmar, så att vi alla får info direkt från Staden (som är markägaren), och där vi kunde ställa frågor om sånt som var oklart. Vi skulle också få information om detaljplaneprocessen som pågår för området, samt ett slutdatum för när fasta konstruktioner på arrenderutorna ska vara borta.
Stadsutvecklingsdirektören ville dock vänta med info-tillfället tills början av Juni, eftersom en ny Stadsträdgårdsmästare skulle börja jobba då, och han ville ha med honom på mötet för ekosysteminventeringen som ska göras. Det är nämligen så att trädbeståndet minskat kraftigt, och detta ska då eventuellt kompenseras.
Den 23.5 frågade jag Staden i ett mejl om plats och tid bestämts för infot. Till dags dato, en månad senare, har inget svar inkommit.
Märkligt. Eller så inte.
Varför?
Varför vill inte de två styrelsemedlemmarna som undertecknat ett arrendeavtal i föreningens namn att vi medlemmar får information om avtalets innehåll? Har någon förutom de två styrelsemedlemmarna ens sett det slutliga arrendeavtalet i sin helhet? Någon utöver den andra parten, markägarens representanter?
Varför hotas vi med att det vidtas åtgärder om vi tar kontakt med någon på Staden igen? När jag var i kontakt dit så var Stadsutvecklingsdirektör Mika Hakosalo väldigt mån om att vi alla måste få veta exakt vad som gäller på området. Infot var ju rent av hans idé, då när jag berättade att vi inte fått se arrendeavtalet. Han skickade t.om foton på utvalda delar av det slutliga arrendeavtalet åt mej.
“Utifrån vad du skriver, så känns det som att vi bör organisera ett info för alla medlemmar, där ni får information direkt från staden både gällande arrendeavtalet och detaljplaneprocessen samt kan fråga oss om det är något som är otydligt. Jag vill dock vänta tills juni, eftersom vi får en ny stadsträdgårdsmästare och jag vill gärna ha med honom som expert för inventeringen av ekosystemtjänster.”
Mika Hakosalo, 4.5.2023
’Allå, ’allå, ’emliga armén; När blir Stadens infomöte av?
När blir Stadens infomöte av??
Det lär ju vidtas åtgärder mot mej om jag kontaktar någon på staden igen ~med vilken juridisk rättighet kan man ju fråga sej~ så kanske någon läsare vill ta sej an ett hemligt underrättelseuppdrag i detta drama…?
“Systemet som vi hade innan har inte fungerat, varken för er eller för staden. Det har funnits regler, men de har varit otydliga och kunnat tolkas på flera olika sätt. I det nya systemet, som nu testas i två år, så har staden ju först och främst ett avtal med föreningen, men vi har också försökt att så tydligt som möjligt redan i arrendekontraktet definiera vad som gäller för hyresplatserna (se nedan). Vid infotillfället, så går vi igenom och förtydligar den här paragrafen. Frågan om fasta konstruktioner, som redan finns och som inte är i enlighet med denna paragraf kommer att hanteras på infomötet och hyrestagaren får ett slutdatum tills dessa ska avlägsnas.
Samma sak gäller ordningsreglerna som finns längre ned i samma paragraf. Dessa måste gås igenom på infomötet och förtydligas. Frågan om husdjur är viktig, den gäller ju inte bara katter och hundar, att alla har en klarhet över vad som gäller och om/och när man som husdjursägare bryter mot ordningsreglerna. Sedan kan ju inte ordningsreglerna vara i strid med lag och rätt som du påpekar.
Det är viktigt att alla har en och samma bild av de här sakerna, så att när en ny hyresgäst kommer, så kan i princip vem som helst berätta hur man får göra på området, vad som är tillåtet och inte.”
Mika Hakosalo, 8.5.2023
Jag tror ju inte att kritiken från markägaren om att vi måste vara mer öppna alls handlar om att vi som bor på långtidscampingen måste visa upp en glansbild åt utomstående flanörer, utan jag tror att kritiken som lagts fram handlar om att styrelsen måste vara mer öppen gentemot föreningsmedlemmarna.
Trasiga Telefonen
Men som de flesta läsare av denna blogg redan förstått så finns det vissa typer som modifierar den kritik de själva fått, och riktar den mot andra istället. Den Trasiga Telefonen är ju så otroligt behändig att ha när man njuter av att rådda till det för andra. Allt som går in i den ena ändan kommer ut som något helt annat i den andra, och däremellan finns det otaliga knasigheter som inte stämmer överens med någonting alls.
Som jag redan konstaterat; Här verkar det finns det en bottenlös brunn att ösa ur när det gäller skrivmaterial. Har man månne yttrandefrihet i Lilla Nordkorea?
För att vara på den säkra sidan så befinner jag mej på Södermalm i Lilla Stockholm både i skrivande & publicerande stund. 😉
Vad vet vi med säkerhet?
Fast vad vet vi egentligen om Nordkorea, annat än det som media tutat i oss? Ungefär lika mycket som vad som egentligen försiggått i Ukraina.
Vad som däremot är säkert är att det finns några tydliga kriterier för att identifiera en sekt.
-Ingen transparens.
-En karismatisk ledare.
-Man får inte ifrågasätta eller kritisera.
-Den som ifrågasätter eller kritiserar blir utfryst och bestraffad.
Förmågan att se igenom folk
Katten på bilden har allt med blogginlägget att göra.
Läs gärna mitt föregående blogginlägg; Kollektiv villfarelse
Jag är fullt medveten om att mina katter varken är de första eller de enda katterna som rör sej på området. Jag vet också att den som klagar på två steriliserade honkatter har egna inre sår, och tar ut sin ilska & frustration på två små oskyldiga djur istället för att reda ut sina personliga problem. Kanske det börjar bli dags nu att ta itu med sina egna inre angelägenheter istället?
Mina katter rör sej fritt, med lagens rätt, på stadens mark. Skulle nån kräva ersättning av mej för sanering i deras husvagn eller tält så ska den påstådda urinen dna-testas först.
Jag är även fullständigt medveten om att det finns varbölder som med ren illvilja uppviglar andra till att framföra både elaka och osmakliga kommentarer till medmänniskor som helst bara önskar lugn och ro. Varbölder som inte bara sprider lögner som de tror är sanna rykten, utan som kokar ihop ljugsoppan med flit. Blir man konfronterad eller ifrågasatt så kan man ju alltid dra fram ordet missförstånd. Mer om ordet missförstånd i nästa (?) blogginlägg.
För vissa är det tydligen extremt provocerande om någon annan är nöjd, glad & lycklig.
Får man ens vara lycklig?
Får man ens vara lycklig i Lilla Nordkorea, eller vidtas det åtgärder mot det också??
Med önskan om en fridfull midsommar, med eller utan Fridens Liljor under huvudkudden,
Annika
Dela gärna 💚
Ps. Jag blir extra glad om du som är prenumerant går in på min blogg och läser inlägget där, fastän du fått det i sin helhet till din e-post. Jag har nämligen inte riktigt koll på de tekniska inställningarna och det är synd både på bloggtrafik/statistik och att eventuella korrigeringar efter publicering inte återfinns på versionen i din inbox. Ett varmt tack till dej min läsare & prenumerant som gjorde mej uppmärksam på saken. Förhoppningsvis får jag lite hjälp med den tekniska biten snart.
