Med mera kunskap hoppas jag att du slipper uppleva såna jular som jag har upplevt. Vad sägs om ett litet smakprov kanske? Du kan läsa om hur det kändes att bli bedragen på självaste juldagen här.
Ett år hade jag köpt ett hutlöst dyrt duntäcke i julklapp till min dåvarande pojkväns nya dubbelsäng som jag tidigare hade varit med och byggt om till en tjusig himmelsäng tillsammans med honom. För att vara riktigt romantisk hade jag letat reda på ett fyndigt rim som jag skrev ner på kortet, något om att det bara var med mej han skulle ligga under detta täcke. Något som jag trodde var en självklarhet. Trodde. Nåväl, följande dag, på juldagen så skulle han ut till Stadshotellet för att umgås med en polare som bor på annan ort men som nu befann sej i hemstaden hos sina föräldrar. Det var ovanligt tyst i min mobil hela den kvällen och natten. Normalt brukar han alltid höra av sej med söta sms när han var ute på nån bastukväll med sina polare men inte den kvällen inte. Med tiden blev jag orolig, tänk om det hade hänt honom något, tänk om han låg skadad någonstans? Jag skickade sms och ringde, men han var helt försvunnen från radarn. Jag hade en obehagskänsla och fick inte tag i sömnen.
Efter ett tag kände jag på mej att något var fel. Fruktansvärt fel. Utan att jag visste varför så steg jag plötsligt upp ur sängen min, klädde på mej de varmaste vinterkläderna och begav mej ut i julnatten, styrde stegen mot hans hem, och ju närmare jag kom desto argare blev mina steg och ilskan bubblade inom mej, det kändes som om någon annan styrde mej, jag visste inte ens varifrån ilskan hade kommit. Jag plockade fram nyckeln innan jag var framme vid hans dörr.
Jag låste snabbt upp, tände lampan och direkt innanför dörren låg hans jeans på ett sånt sätt att det var uppenbart att han inte varit ensam om att dra ner dem och kliva ur dem. Han kom snabbt rusande emot mej mot hallen, försökte ställa sej så att jag inte skulle se den nakna kvinnan som också hade rusat upp från sängen, hon för att gömma sej bakom en fåtölj… Jag var helt i chock, jag kunde först inte tro att det jag såg med mina egna ögon faktiskt var sant, jag ville inte tro det! Situationen kändes helt bisarr. Vad som utspelade sej sen tror jag inte att jag ska berätta här, men innan jag gick därifrån gick jag fram till kvinnan som fortfarande satt naken på huk bakom fåtöljen och nervöst fnissandes försökte klä på sej. Vet inte om hon faktiskt tyckte att situationen var komisk på något sätt men det var hon isåfall ensam om just då. Jag sträckte fram min hand och presenterade mej, sa att det var jag som nyss hade köpt täcket i julklapp till honom som hon precis hade knullat med under just nämnda täcke (jepp, använda kondomer är uppenbara bevismaterial, omöjliga att bortförklara även för en som längre fram visar sej vara den notoriskt otrogna typen). Sen tog jag täcket under armen och gick därifrån. Påslakanet slet jag av ute på gården och kastade i snödrivan. Jag var förtvivlad när jag gick hem igen, inte bara för att min pojkvän var ett otroget svin, utan för att jag kände mej som den mest ensamma människan i hela världen. Han hade inte bara varit min pojkvän, faktum var att han hade varit min bästa vän -som nyligen hade kvalificerat sej till pojkvän. När jag hade haft utmaningar i livet så hade det varit han som jag hade anförtrott mej åt, han som hade tröstat och torkat mina tårar. Nu hade han krossat mitt hjärta på självaste juldagen och jag visste inte hur jag skulle kunna hantera den chocken och smärtan på egen hand. Det kändes då som en större förlust att mista min bästa vän än att min pojkvän varit otrogen. På juldagen. Under duntäcket jag köpt åt honom för dyra pengar. I himmelsängen vi hade skapat tillsammans, åt oss.
Ja, tyvärr måste jag erkänna, och det är så jag skäms: Efter oändligt många tårar och djup förtvivlan så valde jag att storsint förlåta honom och tackade ja till hans inbjudan att fira nyårsafton tillsammans med honom, vilket var ett STORT misstag -för tro inte för en sekund att han slutade vänstra (det var bara det att han blev skickligare på att smyga så det dröjde innan jag fick veta…).
Någonstans intalade jag mej själv att det är ädelt att förlåta. Ja, det kanske det är, men sen när svinet längre fram blir avslöjad med nya kvinnor så kändes det som om han hade pissat på all min smärta och all den förlåtelse jag hade gett honom.
Efter att jag hade lämnat honom uppdagades fler sidor hos honom som var allt annat än smickrande. Ett exempel är min dotter som ännu inte sett röken av sin rosa Jopo som han hade fått låna av henne, inte ens fast hon frågat efter den. Han har ryckt på axlarna och sagt att han inte vet var den är fastän han var den som hade skaffat nytt lås och hade hand om både cykel & nyckel… Inte ett ord om att han skulle ersätta henne. Parasit är bara förnamnet på typen som inte kan hålla sina klåfingriga händer ifrån de kakburkar som finns i närheten. “Gratis är gott!” är ett uttryck han ofta använde, redan då borde jag ha insett vad han verkligen gick för istället för att starta företag tillsammans med honom. Huge mistake, HUGE!!
Det mest sorgliga för min del är att detta är inte den värsta julen jag haft. Julen 2015 går till historien som den absolut svåraste julen för min del. Den var så bisarr att Gollum själv skulle kräkas och det är inget jag ska förstöra er aptit med nu inför alla härliga julbord som stundar.
Det är heller ingen slump att skyddshem och kvinnojourer har extra bråda tider i samband med julhelger & semestrar för det verkar vara just då som mångas narcissism slår ut i full blom, precis som alla amaryllisar & hyacinter. Kanske det inte är ett så muntert ämne, men kanske desto viktigare för att du ska slippa upplevelser som dessa??
Med det sagt, här är en video som vi nog alla nynnat med i någon gång. “Last Christmas I gave you my heart, but the very next day…”
Önskar dej en riktigt trevlig Lilla Jul, också sen när den infaller på riktigt, om en vecka, lördagen den 2:a december! ♥
Julkalenderns innehåll hittar du HÄR! (imorgon 25.11 kl.11:11)
Peace ♥