Mitt absolut längsta inlägg hittills (över 4300 ord -herreguuud!!), inlägget som jag under hela veckan övervägde att inte alls publicera här, utan spara till min bok. Efter dagens väninne-brunch stod det klart: Jag tar risken att få en skitstorm av upprörda kvinnor som tycker det är osolidariskt av mej att berätta om kvinnor som beter sej fruktansvärt illa. Sanningen är ju den att det narcissistiska finns både bland kvinnor och män, och ja, forskningen har faktiskt visat att en narcissistisk kvinna gör betydligt större skada för sin familj än vad en narcissistisk man gör, det sagt utan att förminska misären manliga narcissister ställer till med. Tack så hjärtligt för fin respons från både kvinnor och män för inlägget Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?! ♥♥♥
Innan jag delar med mej av mina erfarenheter av de jag upplever som kvinnliga narcissister vill jag passa på att göra ett statement: Ingenstans påstår jag att dessa kvinnor är diagnosticerade med vare sej en personlighetsstörning eller någon mental sjukdom, eller att de ens har en personlighetsstörning. Det enda jag gör är att berätta om mina egna upplevelser av personer som genom sina handlingar har uppvisat tydliga narcissistiska tendenser. Samma gäller även alla män jag nämner. Det finns ju alltid två sidor av varje historia ∼ och så finns det chathistorik och skärmdumpar… ;))