Publicerat av Annika

Kan vi hjälpas åt?

Det sägs att ensam är stark, men jag tror att det är genom att hjälpas åt som vi kan få till nödvändiga förändringar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, är ett annat påstående som med jämna mellanrum dyker upp i flödet. Alla har inte samma resurser eller kapacitet att hjälpa, men om det är något vi alla har så är det ett namn. Tänk att verkligen kunna vara med och hjälpa genom något så enkelt som att skriva ett namn på en namninsamling. Det kostar inget, förutom den lilla tiden det tar att fylla i dina uppgifter, men kan göra stor skillnad om tillräckligt många visar sitt stöd för rättvisa. Inte heller ger du bort ditt namn vid en vettig namninsamling, tvärtom ser du till att ditt namn verkligen är med och gör skillnad. Är du med? ♥

 

Hjälp mej att hjälpa min fina vän Susanne genom att skriva under petitionen. Tack!

I dagarna hade jag en träff med min goda vän Susanne. Om det inte vore för henne så skulle jag nog leva i ovisshet när det kommer till sjukdomen ME/CFS, utan att ens reflektera över saken. Jag hade sett dokumentären UNREST innan Susanne fick sin ME diagnos (på en specialistklinik i Göteborg) så det brast fullständigt för mej när diagnosen var ställd. Sedan dess har det brustit för mej många gånger när jag via Susanne fått ta del av hur svårt det är att få hjälp i Finland, och framförallt RÄTT hjälp. Att Valvira går någon annans ärenden än patienternas bästa blev än en gång mer än solklart när de bestämde sej för att stänga av ME specialisten Olli Polo från att jobba på sin klinik Unesta i Tammerfors! Läs mer

Publicerat av Annika

Min första tidningsartikel skrev jag för Hälsofrihet.

Det var faktiskt inte första gången jag blev tillfrågad, men det var första gången jag tackade ja och satte mej ner för att börja skriva en tidningsartikel om narcissism. Jag tackade ja fjorton dagar innan deadline, och började skriva när det återstod sju. Detta var i augusti, under min bloggsemester, då när jag ännu föreställde mej att jag under hösten skulle gå vidare juridiskt med min anmälan gällande en viss läkare.

Nästan samtidigt som tidningen åkte iväg till tryckeriet utgick min juridiska rätt att anmäla läkaren till följande instans. Jag hade blivit än mer uppmärksam på det maktmissbruk / myndighetsövergrepp vi har i Finland (och många andra länder som räknas som demokratiska i mainstream media), och därför valde jag att istället via min blogg visa omvärlden, för alla som vill se, hur det är satt i system att kränka våra mänskliga rättigheter. För så vitt jag vet strider det mot våra mänskliga rättigheter att tvingas äta gift. De som vill äta och dricka gift kan för all del få fortsätta med det om de tycker att det tillför dem något gott, men att tvingas mot sin uttryckliga vilja är inte okej på något sätt, och det borde vi väl alla kunna enas om, eller hur??

Läs mer

Publicerat av Annika

Sommaren som gick.

Efter en ljuvlig sommar som nästan aldrig ville ta slut är jag tillbaka här efter min härliga bloggsemester. En semester som fyllts med en sån livskvalité att mitt hjärta är mer tacksamt än någonsin! ♥

Nessi Gomes. Kärlek. Nina Susanne knäppte bilden. Tack.

Förutom NHH festivalen i början på juli har jag mest varit hemma, med otaliga timmar på Fäbodas solvarma klippor med sköna havsbad och umgänge med mina nära och kära, samt massor med egenvård i form av egentid för att ladda mina batterier. Jag har medvetet valt bort många timmar på sociala medier, och även om jag vid semesterns början hade tänkt mej att jag skulle posta en del på bloggens instagram så blev min privata sfär så viktig för mej att jag helt enkelt inte förmådde dela med mej något offentligt under hela den tiden, och väldigt sparsamt på min privata instagram. Jag har inte varit sur på någon, jag har bara haft ett enormt behov av att liksom kräftan (min ascendent) krypa in i mitt skal, och sakta kika ut lite nu som då, bl.a. för kattunge-gos eller djupa samtal ansikte mot ansikte med de allra bästa, oavsett hur mycket eller lite det aviserats (ljudlöst) i mobilen. ♥

Med augustis ankomst blev livet betydligt mer socialt, det är nämligen en månad när Läs mer

Publicerat av Annika

Jag går och fiskar…

“Jag går och fiskar (Ohh, ohh, ohh)
Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar (Ohh, ohh, ohh)
En chans att andas in
Andas ut”

Världsarvet Kvarken ute vid Svedjehamn. Vandrade Bodvattnet runt tidigare i veckan och sov där ute, under bar himmel med myggnät som en stor välsignelse. Helt ljuvligt! Tack mitt fantastiska sällskap för en oförglömlig upplevelse! :)))

Finns det något mer rofyllt än att sitta i tystnad vid spegelblanka vatten och vila blicken på korken som vilar på vattenytan? Det om något är meditativt ifall du frågar mej. Ända tills det kommer en fisk så glupsk att den slukar kroken fullständigt. Då blir det lite ångestfyllt istället, hur man ska få loss den utan att göra fisken illa?? Kanske är det därför jag njöt av att sitta och meta på bryggändan i min barndom, jag kunde ju alltid ropa på pappa när det blev för svårt för mej att haka loss vissa fiskar. Inte lätt att vara empatisk och högkänslig och samtidigt fiska upp kvällsmaten ur havet, det är liksom aningen konfliktfyllt. ;))

 

Nej, jag vet faktiskt inte om det blir något fiske för min del i sommar, men vad jag vet är att jag kommer att semester nu, på riktigt. Jag har nämligen kommit så pass långt i livet att jag vet att Läs mer