Meghan Markle, ”Princess Pushy”??

Jag tror knappast att jag hade prioriterat att lägga så mycket tid på att studera det kungliga bröllopet mellan prins Harry & Meghan om det inte hade varit för ett blogginlägg som delades i en av de grupper jag är med i online, några dagar innan det kungliga bröllopet skulle äga rum. Det var ett inlägg som väckte min nyfikenhet så pass mycket att jag den 19.5 letade fram vigseln på youtube, bara för att själv med egna ögon ta del av hennes kroppsspråk och ansiktsuttryck för att bilda min egen uppfattning.

Det var onekligen en mycket märklig upplevelse att se en brud så fullständigt oberörd under hela vigseln. Inte en endaste gång rörde hon vid sitt ansikte eller rättade till sin klädsel, så som man omedvetet gör vid nervositet, istället var det med en enorm självsäkerhet och ett brett leende som hon gick upp mot altaret, delvis ensam, delvis eskorterad av sin blivande svärfar, prins Charles. Ett leende som visserligen var väldigt brett och strålande -inte undra på- men helt utan ödmjukhet och värme.  Läs mer

När Facebook påminner en om ulvar i fårakläder…

Det är ganska sällan jag kikar på gamla Facebook minnen när de dyker upp i aviseringar men just idag öppnade jag ett två år gammalt minne och även om mycket vatten flutit under broarna sedan jag skrev det inlägget så kändes det synnerligen aktuellt med tanke på mitt senaste blogginlägg om Ulvar i fårakläder. Varför jag väljer att återge mitt två år gamla Facebookinlägg här på bloggen är att det var ett väldigt viktigt inlägg för mej just då, av två olika orsaker. För det första lät jag folk i min bekantskapskrets förstå vilken livserfarenhet jag hade skaffat mej och indirekt att min soloresa till Goa inte varit en nöjesresa utan att jag helt enkelt hade flytt från mitt eget hem. För det andra så var det tack vare just det inlägget som jag fick vattentäta bevis för att exet hade full insyn på min slutna FB även om jag hade blockerat honom två månader tidigare. Beviset anlände nämligen i form av skärmdumpar från min sida, tillsammans med en tydlig uppmaning att jag ska hålla käften, ett försök att skrämma mej till tystnad.

 

Så här skrev jag den 22 mars 2016, på min privata Facebooksida:  Läs mer

Ulvar i fårakläder, känner du igen dem?

Det händer ganska ofta att någon som levt i ett giftigt förhållande med en narcissist och tagit sej ut ur det går rakt i famnen på nästa narcissist, utan att ha den minsta lilla misstanke om att den nya är samma skit i en annan förpackning. Hur är det möjligt, är folk dumma i huvudet på riktigt eller?? Ska de kanske skylla sej själva, alla dessa naiva blindstyren?? Eller ska vi försöka oss på att skriva ögonöppnande blogginlägg och hoppas att de som verkligen borde faktiskt läser?? Vad hade jag själv önskat att nån hade berättat för mej där mitt emellan mina stora misstag i livet? Ja, vad annat kan jag än skriva, och hoppas att det hjälper åtminstone någon. Om du vet någon som verkligen borde få tillgång till denna information, tipsa hen gärna! ♥


Det handlar inte om hur lång tid du slösat bort på en skenhelig sexmissbrukande hycklare, det handlar om att våga se saker för vad de är och ha modet att bryta upp. Ett lyckligare liv väntar hen, det är jag övertygad om! Grattis till självständigheten!

Det finns många olika sorters narcissister, och jag tror att den vanligaste orsaken att många har svårt att se de uppenbara varningssignalerna på den nya är att hen inte alls är som den tidigare partnern, utan väldigt annorlunda vid en första anblick.

Läs mer