Jag tvekade inte en sekund när han bad om mitt nummer, och jag väntade faktiskt ivrigt på att han skulle höra av sej. Vilket han tack och lov gjorde!

Det är ingen hemlighet att allt omkring sonens anafylaktiska chock har tärt rejält på mina krafter (Om du inte har läst det inlägget kan du göra det här: https://lyckligarenu.com/den-anafylaktiska-chocken-som-kunde-ha-dodat-min-son/ ) och jag hade redan tidigt i december fridlyst hela januari för att hinna ifatt mej själv och kunna ta hand om sonens hälsa på bästa sätt. Som egen terapi har jag stickat en hel del vantar och sockor (vem skulle ha trott det?? ;))) samtidigt som jag kollat intressanta dokumentärer och gjort en del efterforskningar på ämnen som lockat och stundvis roat mej, gosat med husdjur, vilat, samt umgåtts med mina närmaste vänner. Min aktivitet på bloggen och sociala medier har varit så gott som obefintlig.