30-årsdagen firades i en kälkbacke i Holmenkollen, Norge. 40-årsdagen firades dansandes på en salsaklubb i Nerja, Spanien. 45-årsdagen delades mellan Gokarna & Goa, Indien. Hur 50-årsdagen skulle firas var ingen självklarhet, speciellt med tanke på hur världen såg ut under sportlovet 2021.
Min största önskan med min 50-årsdag var att få fira den tillsammans med min fina vän Sussi, som fyller år på samma dag. Det är inte för intet som vi är själsliga tvillingsystrar, även om jag i detta liv landade här på jorden sju år före hennes ankomst. Tack vare Sussi och andra underbara vänner så blev 50-årsdagen en födelsedag som toppade alla tidigare födelsedagar. Med råge. Mitt offentliga TACK har tagit sin tid att sammanställa, delvis för att jag varit så överväldigad av all kärlek som visats att orden inte räckt till, och delvis för att firandet fortsatt (och fortsätter fortfarande – med välbehövlig vila mellan varven ;))).
I god tid innan dagen hade jag fått veta att jag kommer att bli upphämtad hemifrån en viss tidpunkt. Det enda jag behövde ordna utöver övernattningsväska med ombyte var att skaffa kattvakt. Osminkad skulle jag vara, och ha bekväma kläder på mej. Spännande!
Födelsedagsbarnen i Grönvik.
Kvällen innan avfärd tog jag en sväng till närbutiken för att fylla kylskåpet åt kattvakterna. Väl hemma möttes jag av en hel massa skor och jackor i hallen, och ett sjungande gäng med tårta och blommor i vardagsrummet. Jag blev fullständigt överraskad -och väldigt rörd och tacksam. Finisar!! Tack också till mamma & pappa som uppvaktade mej redan tidigare på dagen! <3
Det bästa med att fylla halvvägs till hundra under rådande omständigheter är att begreppet “bortrest” betyder närturism. Närturism har nämligen den fördelen att goda vänner har möjlighet att överraska med ljuvligt program och härlig samvaro en vardag i mars. Mitt hjärtevarma tack till er alla som kommit ihåg mej på olika sätt (trots att ni inte påmints av Facebook)! <3
Min plan var att dela med mej av en bildkavalkad från ett oförglömligt dygn, men eftersom jag inte lyckas knäcka den tekniska nöten gällande fnurran på tråden mellan mobilens bloggapp och min dator så lyckas det inte idag heller. Tyvärr. Istället får jag väl lägga in receptet på vad som gjorde min dag, så kanske bilderna dyker upp på instagram istället?? Eller här, nån annan vacker vårdag kanske??
Receptet på ett fantastiskt dygn helt i min smak:
Roadtrip med brudarna, destination okänd. Skumpa med läckra tilltugg.
Blomsterupphämtning.
Ecola Wellness: Ansiktsbehandling med Maria Åkerbergs produkter. Bliss.
Lunch i Grönvik. Vilka delikatesser.
Make Up av Susanne Broända. Magic touch.
Roadtrip till Malax
Ljudbad hos Stefan Backas. Zen.
Incheckning i ljuvliga Skogsrummet på hotell Vaakuna, Rewell Center.
Middag på HEJM. Gudagott.
Efterfest/tjejsnack/pyjamasparty på hotellrummet.
Hotellfrukost. Valomerkki ;))
Chill/Shopping/EspressoHouse
Roadtrip norrut, till tonerna av radio Helmi och sååå många hjärtliga skratt.
Trött men lycklig.
“Each friend represents a world in us, a world possibly not born until they arrive, and it is only by this meeting that a new world is born” / Anais Nin
Det blev så mycket mer än en födelsedag. Jag vet inte om jag någonsin besökt Kokkola så flitigt som jag gjort under denna månad, trots att hälften av mina rötter kommer därifrån. Hjärtligt tack för alla goda middagar, luncher & äventyr. Tack för alla kramar. Tack för alla gåvor. Att dagligen smörja in ansiktet med en olja som heter Happy Face (från M HandMade) gör en gladare, jag lovar! Det känns som en smekmånad med livet. Som grädde på moset njuter jag som aldrig förr i mitt hem, för nu får jag njuta av att ha en ung skönsjungande dam som granne. Så otroligt hemtrevligt. Årets första (mårbacka)pelargon är inhandlad och Zack har fått en ny grönväxt våren till ära. Katterna har varit ute på grönbete och jag funderar på att kanske plocka fram min stora härliga brasilianska hängmatta i år…?
Livet består av både glädje och sorg. Så gör också min smekmånad med livet. Jag tänker på alla som är ofrivilligt ensamma, på alla med avgrundsdjup sorg, och alla som upplever hopplöshet och rädsla. Ni finns med mej i mina tankar, också när jag gläds över allt det vackra i livet.
Men som ni kanske alla förstår vid det här laget, så är receptet på en lyckad födelsedag, eller annan högtidsdag, att ingen med starka narcissistiska drag ens har tillgång till ens innersta krets. Därmed kan man minnas dessa tillfällen utan smolk i bägaren.
Jag vill önska er alla en riktigt Glad Påsk, oavsett om ni firar den eller ej.
Hör du till en av de många som fått begreppet hjärntvättad lite om bakfoten? Vet du vad det innebär att vara programmerad jämfört med att vara hjärntvättad?
Ordet hjärntvättad hörs väldigt ofta just nu, men enligt min mening används det felaktigt. Ibland använder jag det också på samma felaktiga sätt, bara för att lättare bli förstådd i vissa sammanhang. Ska vi reda ut begreppet?
Avprogrammering = hjärntvätt
Sektmedlemmar behöver få hjälp med sin avprogrammering när de lämnat (eller fritagits från) en sekt. All programmering de utsatts för i sekten bör tas bort, och det är självaste avprogrammeringen som kallas hjärntvätt. Man tvättar alltså hjärnan ren från all propaganda som tidigare programmerats in. Det är alltså självaste programmeringen som gjort skadan och hjärntvätten som tar bort smutsen.
Hur känner man igen en sekt?
Det mest kännspaka med en sekt är att de påstår att det bara finns EN endaste sanning, och alla måste följa deras regler utan att ifrågasätta någonting. Fullständig lydnad krävs, och de som inte är följsamma blir bestraffade av kollektivet. Man tvingas också att bistå sekten med inkomst på olika sätt. Sexuellt utnyttjande är mer regel än undantag.
Jag har tidigare skrivit om likheterna med att leva med en narcissistisk person och att leva i en sekt. Själv har jag inte levt i någon sekt men jag har vänner som växt upp i olika sekter, och lämnat dem som vuxna. Sen finns det många som inte ens vet om att de ingår i en sekt, precis som många offer för narcissism inte heller har en aning om att deras ”lyckliga” äktenskap bara är en kuliss och att de själva är en tragisk statist i narcissistens teaterpjäs. Lite som en figur av modellera som lydigt formats efter narcissistens behov & krav.
För inte speciellt länge sen så träffade jag en person som efter en tids bekantskap rekommenderade en viss bok åt mej. I början var jag nyfiken på boken, för jag hade en positiv bild av personen i fråga. Dessvärre blev det väldigt tydligt ju längre jag kom i boken att den användes för att locka in människor i en sekt. Jag noterade alltså den ena röda flaggan efter den andra. Mest ledsen blev jag över insikten att hen som hade gett mej boken var helt förtrollad av sektledarens ”charm” och inte såg det uppenbara. Samtidigt var jag fascinerad över vilket skolboksexempel på sektvärvning som hade landat i mitt knä, att jag fick den upplevelsen, ett helt nytt kapitel att bara skriva ner.
Eftersom jag brydde mej om personen i fråga försökte jag uppmuntra hen att inte lita blint på vad hens ”mästare” hade sagt i en viss fråga, utan se på saker och ting ur flera olika perspektiv. Detta ledde till ett gräl, eftersom jag hade gjort det förbjudna och ifrågasatt hens ”mästare”. När känslorna stormade som mest så försvarades denna självupphöjda psykopatiska sektledare med både för- och efternamn. Tidigare hade nämligen de uppgifterna varit dolda av något som skulle föreställa nån slags förförande mysticism.
Med hela namnet känt började jag sedan göra efterforskningar på nätet, och med hjälp av en translator började jag översätta bloggartiklar (skrivna på främmande språk) av tidigare sektmedlemmar som hoppat av. Alla mina misstankar bekräftades, och jag kände en stor sorg över hur hänsynslöst utnyttjade många var, och fortfarande är.
Att försöka tala någon till rätta som är under den masshypnosen är fullständigt lönlöst. De försvarar ju allt de tror på med näbbar och klor. Vad annat kan de? Hela deras världsbild rasar ju samman om allt de trott på visar sej vara en stor fet lögn. Det är betydligt lättare att lura folk än att få dem att förstå att de blivit lurade. Kognitiv dissonans.
Hur går då programmeringen till? Har du blivit programmerad?
Är du under masshypnos eller har du förmågan att tänka självständigt?
Beskrivning på olika verktyg för att programmera befolkningen. Jag beklagar den dåliga bildkvalitén.
Jag ska länka till ett par program(meringar) som miljontals människor runt om i världen tagit del av, maskerad som högklassig underhållning.
Varning för att de kan upplevas som lite obehagliga för vissa, och helt underbart underhållande för andra. Sen tänker jag inte säga åt någon vad hen ska tycka och tro, utan jag uppmanar alla att se med egna ögon och ett öppet sinne, och fundera på vad syftet egentligen varit med just dessa program(meringar).
För den som är vetgirig eller bara nyfiken på att ta reda på mer, så finns det patentnummer att undersöka. Kan tro att du hittar ocensurerade uppgifter på DuckDuckGo eller Yippy (båda med punkt com på slutet), istället för den hårt censurerade Google. Jag ska pilla in numret här vid senare tillfälle, då jag i skrivande stund inte har tillgång till det.
Popcorn är aldrig fel när det nalkas underhållning. 😉 Här var det filmen om Tove Jansson som stod för underhållningen. En riktigt bra film som jag varmt rekommenderar!
Psykologisk krigsföring
När man levt i en giftig relation så har man oftast blivit utsatt för psykologisk krigsföring, och man behöver oftast få hjälp med att bli av med trosuppfattningar som är till skada för en själv. Även de undermedvetna trosuppfattningarnasom gör en lättmanipulerad.
Först när man tvättat bort den giftiga präglingen kan man programmera in sunda uppfattningar som gör att man kan ha en harmonisk relation till sej själv, oavsett vad omvärlden kastar på en. Andra människors hatfulla beteende rår vi inte på, men vi kan lägga gränser och vårda vårt inre.
Just nu lever vi i en tid där den psykologiska krigsföringen är massiv. Vi bombarderas från diverse mediekanaler att vi borde leva i skräck, och vissa ser folk som inte sväljer skräckpropagandan som radioaktivt avfall, som borde anmälas till någon myndighet.
Tv’n programmerar dej att vara rädd för de som inte är lika rädda som dej.
Mitt bästa tips?
Släck tv’n, säg upp din tidningsprenumeration och sluta läsa löpsedlar på stan. När det kommer till kritan så är det upp till var och en av oss vad vi konsumerar. Vi borde ta vårt eget ansvar att tänka kritiskt, inte bara svälja allt som serveras utan att ens tugga.
Mitt nästbästa tips är att minska på (eller varför inte; sluta helt med) alkoholen, speciellt om du vet med dej att den försämrar din hälsa och/eller dina relationer på så sätt att du oftast prioriterar möjligheten att få dricka ostört framom att vara medmänniska för dina närmaste. Utan nån moralpredikan så kan jag bara sakligt konstatera att jag ännu inte träffat på en enda person som blivit fiffigare av att dricka nervgift -även om Hollywood lurat oss att tro att det finns något glamouröst över det hela. Det är nämligen betydligt enklare att programmera folk som regelbundet bedövar sin hjärna. Men ja, det var mina bästa tips, varken mer eller mindre. Jag förespråkar valfrihet, speciellt när det kommer till den egna kroppen, så gör precis som du själv vill så länge du inte skadar någon annan. 🙂 Och nej, jag dömer inte de som dricker, och jag har inga problem med att mina vänner ibland dricker alkohol när vi äter middag tillsammans. ❤️
Jag valde bort både tv och dagstidningar för ca 10 år sedan, och har inte ångrat det en dag. Min övertygelse är att om det är något jag behöver veta så lär jag nog få veta. Tack vare internet så hittas information man söker, speciellt om man lär sej att kringgå maktens censurering för att slippa vinklad programmering.
Att rädda ett barn??
För ett tag sedan blev jag uppmärksammad på att SVT sände en ”dokumentär” som hette något i stil med ”att rädda ett barn”. Jag såg aldrig på programmet, men VET att SVT gjorde allt som stod i deras makt för att svartmåla en mamma som försökte skydda sin minderåriga son från sexuella övergrepp. SVT tog alltså pedofilens parti, och snokade rätt på mamman som levde på flykt med sonen, och förde pojken till hans förövare. Det är så det vänder sej i magen, och jag undrar hur vissa som kallar sej journalister ens kan leva med sej själv??
Jag har blivit bekant med Conny Andersson, f.d. polis, som även han har blivit karaktärsmördad av det svenska ”rättsväsendet” och fulmedia efter att han blev en visselblåsare. Conny har stöttat och följt fallet med ”Anna och Elias” på nära håll och berättade på sociala medier att om han inte hade vetat sanningen om fallet, så hade risken varit stor att han hade trott på SVT’s propaganda, att det faktiskt var mamman som var boven i dramat.
SVT har självfallet blivit anmäld till granskningsnämnden, och med tanke på det bevismaterial som inlämnats så ser det ut som om SVT spikat in en av de allra sista spikarna i sin egen kista när det kommer till deras trovärdighet. Att granskningsnämnden hör till samma klubb som SVT är väl självklart, så funkar det åtminstone med YLE och den finska myndighetens motsvarighet. Men. Granskningsnämnden har skyldighet att på begäran lämna ut bevismaterial som inkommit, och en liten fågel har viskat i mitt öra att det finns folk med råg i ryggen som kommer att begära ut materialet och därmed avslöja SVT’s kriminella fasoner när det kommer till ”att skydda ett barn”. Vackert så, men ack så tragiskt vilket lidande ett försvarslöst litet barn råkat ut för på grund av hänsynslösa hyenor!! Må de ansvariga ställas till svars, i en rättvis rättegång, med påföljande straff som visar på rättvisa.
Skärmdump från Twitter, fritt översatt: Till skillnad från Jeffrey Epstein, har media tagit livet av sej själv. 😉
Sista spiken i kistan??
Den allra sista spiken är kanske den när SVT nästan slagit knut på sej själv i sin iver att karaktärsmörda Linda, en av mina goda vänner, på bästa sändningstid. Oavsett vad man tycker om själva sakfrågan så hoppas jag att vi kan enas om att metoderna som fulmedia använder är såna som enbart varelser helt utan samvete och empati kan koka ihop. Vad liknande typer kallas låter jag vara osagt, men att det är ett narcissistiskt och psykopatiskt beteende råder det inga som helst tvivel om.
Läs gärna Lindas egna ord om den mardröm som fulmedia dragit in henne (och hennes familj) i, och fundera sedan om den ”fakta” som SVT programmerar befolkningen med faktiskt är sann?!?!Vill du verkligen bli manipulerad av skattefinansierad kriminalitet att börja hata en människa som de tycker att du bör hata??!!
Om du läser min blogg så har du kanske egen erfarenhet av narcissism, och VET att allt vad en narcissist beskyller en oskyldig människa för, är sånt som de själva är skyldiga till. Eller hur?
Jag har följt Linda på nära håll, och jag kommer självklart att fortsätta med det. Programmet har jag inga planer på att se då jag helst bojkottar allt som har med fulmedia att göra, speciellt deras bottennapp. I mina ögon har de ingen som helst trovärdighet kvar så länge de kör på den bana de nu nöter däcken på. Ser du likheterna när det kommer till sekter?? Jag tycker att flera av kriterierna uppfylls med råge, tyvärr.
Skenhelig propaganda, finns det något mer smaklöst?
Skenhelig propaganda, det är melodin när svenskarnas skattepengar går till att karaktärsmörda en fembarnsmor på den Österbottniska landsbygden i Finland. SVT kallar henne makthavare. Makthavare. En hemmamamma som föreläser ideellt, en fantastiskt skärpt kvinna med ett hjärta av guld. 💛
Å andra sidan är jag inte förvånad, för när ”de” inte klarar av att bemöta de offentliga forskningsresultat som Linda hänvisar till, så lägger ”de” krutet på att svartmåla henne som person med sin falska klippa och klistra programmering. Antisemit har de bestämt sej för att hon ska framställas som, och det vill de att du ska tro att hon är. Högerextrem och rasistkortet har de nött upp redan tidigare, även om de patetiska knepen är rent av skrattretande för alla som känner Linda väl. Men som sagt, vissa typer beskyller oskyldiga människor för osmakligheter de själva sysslar med. Typer som dessa “mår bra” bara när de tror att de lyckats krossa en annan människa. Däremellan sitter de ensamma och gråter i sin misär med enbart whiskeyflaskan och cigaretterna som sällskap och planerar nya fanstyg. Nåväl, sanningen kommer alltid fram, förr eller senare.
Hoppas du inte går i fulmedias fälla nu utan tar ett stort steg bakåt från din programmeringsmaskin, och ser den för vad den är. Kanske håller du inte med Lindas åsikt, och det är helt ok. Minns bara att imorgon kan det vara din åsikt som är ”fel” om vi inte gemensamt står upp nu, inte minst för varandra och för yttrandefriheten.
Programmeringsmaskineriet i sin fulla prakt
Här följer några exempel på typisk programmering av miljontals människor runt om i världen:
OS London 2012, öppningsceremonin. (Kolla speciellt från ca 44 minuter in om du inte orkar se hela) Tyvärr hittar jag inte längre en kortare video som sammanfattar det hela tydligt med den masshypnos världen beskådar just nu. Kanske har censuren tagit den? Om du har den till hands, skicka gärna åt mej så lägger jag in den i efterhand. Tack på förhand!
Eurovision song contest 2019. Den som känner till symbolernas betydelse torde se det hela glasklart, även om man inte skulle förstå den engelska texten (som är allt annat än diskret). Vissa hävdar att hon som bär kronan (corona) numera befinner sej på ett ställe där solen inte skiner. Om det är sant lär framtiden visa, och den framtiden är här riktigt, riktigt snart.
Minns att det är skillnad på konspirationsteorier och konspirationsfakta. Det är svårt att inte se vilka satanistiska ritualer som utspelar sej på scenen om man är ens lite påläst i symbolikens värld.
Det är spännande tider vi lever i, och nej, världen blir sej aldrig mera lik. Jag tror på många maffiga avslöjanden inom de närmaste sju veckorna. Håll i hatten, oavsett om du är hjärntvättad eller ej!
Julkalender
Det blir ingen julkalender här på bloggen i år, men om du vill kan du ta del av tidigare års kalender med röda flaggor, eller fjolårets gjord av min vän Sussi. Är du på facebook så har du möjlighet att ta del av IVAR energys julkalender där.
Med en önskan om en fridfull adventstid för alla som firar jul. Jag önskar att alla skulle få känna trygghet i sitt eget hem, att alla skulle ha någon som de kan kalla en riktigt vän! Tyvärr är julen en högtid som lockar fram det värsta i de hem var narcissister huserar och spriten flödar. Just i år är det dessutom betydligt värre för många på grund av diverse “rekommendationer”. Det är min innerliga önskan att vi vågar öppna våra dörrar för de som behöver vår hjälp, istället för att se varje levande varelse som ett potentiellt dödshot bara för att de andas. Må förståndet segra och masshypnosen brytas
Ni som har det riktigt svårt, ni finns i mina tankar när jag tänder ett ljus i hopp om att ni ska få en ljusare framtid, om inte genast så riktigt, riktigt snart.
Varm kram ❤️
Ps. Du har fortfarande möjlighet att få en personlig (online) läsning av mej, passa på och lyssna på denna korta videohälsning som hittas här: 11.11.2020 . Välkommen med din ansökan, ifall du känner att möjligheten resonerar med dej!
Lite lustigt är det att det hittills bara inkommit ansökningar av människor som träffat mej i verkliga livet, i den lilla hemstaden. Kanske är det ett tecken på uppriktigt förtroende “i verkliga livet” , vilket jag tackar för! Men med tanke på att den överväldigande majoriteten av mina läsare finns i Sverige så är jag uppriktigt förvånad över att enbart finländska österbottningar hört av sej hittills.
Aldrig trodde jag att så många skulle känna sej så hotade av min blogg, då när jag startade den för tre år sedan. Det stacks käppar i hjulen på alla möjliga och omöjliga sätt -vilket ledde till att jag vid upprepade tillfällen tvingades skjuta upp premiären. Idag känns det naturligtvis riktigt fint att fira födelsedag 11.11 istället för på sensommaren när jag annars har många kalas att gå på.
En av orsakerna till att jag bestämde mej för att börja blogga om narcissism var det faktum att jag var så innerligt trött på det stalkande som en gränslös varelse jag levt med tidigare sysslade med. Trots att han genast “stadgat sej” efter min sorti så var han som besatt av att (i smyg) ha kontroll över mej. Eftersom det huvudsakliga stalkandet förekom elektroniskt, där han försökte övervaka varje kommunikation jag hade över nätet och med avlyssnade telefonsamtal, så tänkte jag att jag kan lika bra lufta mina funderingar offentligt. Kanske inte så subtilt, men ett långfinger åt rätt håll. På den tiden var nämligen min största utmaning att skriva på min bok, utan att “någon” skulle kunna komma åt innehållet och förstöra det. Det är fortfarande en utmaning i sej, men inte längre min största. 😉
Ja, det var väldigt mycket text här när bloggen var ung, samtidigt som jag duckade för nya -korkade- försök att tysta mej. En av planerna var att tända eld på tidningspapper ute i trapphuset, utanför min dörr, för att sedan ge mej en smäll i skallen med något riktigt hårt när jag skulle gå ut i trapphuset för att se varifrån röklukten kom. Vid ett annat tillfälle satt någon påtänd i sin bil, i timtal, och bara väntade på chansen att kunna köra över mej med full fart om jag syntes utomhus. Jag har också blivit stalkad rent fysiskt på stan, av den som anlitats av någon annan för att tysta mej. Heliga enfald. Eller som polisen uttryckte det: Det är inte den skarpaste kniven i besticklådan, så du lär ska klara dej. Och ja, här är jag fortfarande, även om det skrivits väldigt lite det senaste året (eller ännu längre).
Varför har jag då varit så tyst?
Orsaken att det varit så tyst här har inget att göra med att jag skulle ha varit rädd för att yttra mej, eller att jag inte skulle ha haft material att skriva om. Tvärtom. Om vi säger som så, så har de senaste två åren bjudit mej på livserfarenheter som “toppar” allt jag tidigare erfarit. Jag försöker hålla mina löften så gott jag kan, och redan innan bloggen såg dagens ljus så hade jag på begäran lovat att inte blogga om en viss person. Jag gör mitt bästa för att hålla det löftet -för vad är annars mitt ord värt?
Jag har funderat till och från om jag ska berätta om den största orsaken till min tystnad eller inte. När man har en blogg som avslöjar fler fiender än man visste att man hade så vill man kanske inte visa sin sårbarhet offentligt, utan behåller rustningen på. Men rubriken på dagens inlägg har inte lämnat mej ifred, den har pockat på min uppmärksamhet i många dagar och krävt att få vara med på födelsedagskalaset. Då blev det så. Ärligt talat.
Jag har haft utmaningar med min fysiska hälsa en längre tid, Den som är välbekant med ett holistiskt synsätt så vet ju att allt hör ihop. Vårt känsloliv är ju starkt kopplat till våra fysiska krämpor, och jag känner att jag inte har någon lust att blotta mej så fullständigt med tanke på det fruktansvärda motstånd och illvilja jag mött/möter när jag talar min sanning.
Jag har varit sjukskriven väldigt länge, men hoppas innerligt att kunna börja jobba snart. Det finns så mycket vilja, så mycket kreativitet som vill komma till uttryck och manifesteras.
Valfrihet. Min kropp, mitt beslut.
Tacksamhet är viktigt, och jag är så tacksam för min fina, lyhörda kontaktperson inom sjukvården, och för läkaren som är full av förståelse. Jag blir tårögd när jag tänker på dem, för inte en gång har de försökt övertala mej till undersökningar eller behandlingar som jag tackat nej till. Jag har ganska bra koll på vad det är som inte stämmer i min kropp, men eftersom jag via patientföreningar läst på vilka behandlingsmetoder som erbjuds av skolmedicinen så har jag tackat nej till att ens påbörja den vägen. Att bli bemött med respekt när det gäller ens egen kropp är oerhört viktigt för mej. Självklart tycker jag att skolmedicinen har sin plats, och att de utför ett livsviktigt arbete, absolut! Men man måste få välja själv när det kommer till ens egen kropp. Allt annat är övergrepp. Hur andra väljer är deras ensak, det blandar jag mej inte i. Valfrihet. <3
År 2020 har ju verkligen varit något… uhum… extra? ;)) För mej har det ändå inte gjort så jättestor skillnad eftersom jag länge varit alldeles för trött för att orka umgås desto mer. Redan i fjol var jag ju mest bara hemma med mina katter och ormen Zack. Men trots att hälsan har varit som den har varit, och trots knivar i ryggen av de jag älskar så känner jag mej så otroligt lyckligt lottad över den harmoni jag känner största delen av tiden. Visst har jag stunder när sorgen över de som jag har mist kommer upp till ytan. Jag tillåter det som en naturlig del av livet och gråter tills jag gråtit klart. Jag njuter av min ensamhet, för jag ser den som frihet. Den dagen jag inleder ett förhållande med någon så är det för att det är någon som tillför positiva upplevelser till livet, inte för att jag inte kan vara ensam.
Hur gör man år 2020??
Men hey, HUR träffar man ens någon nuförtiden när världen ser ut som den gör? Jag vet att det är många som ställt sej den frågan runt om i världen, nu mer än någonsin. Jag funderade ett tag på att lägga in en kontaktannons i Vasabladet, men tänkte att det kunde ju upplevas som provocerande eftersom Vasa var utnämnd till plandemic-huvudstad just då. Å andra sidan räcker det ju nu med att man andas fritt för att provocera diverse godhetsknarkare och åsiktspoliser, så det är väl redan kört för min del ändå…? :)) Men visst. Det vore trevligt med en romantisk middag på restaurang ibland, med en manlig ryggrad som sällskap. 😀
Annars så har jag de bästa vänner jag kan önska mej så jag känner mej sällan ensam fastän det stormar där ute ibland. De som står vid min sida idag går inte av för hackor. Ingen nämnd och ingen glömd. Tack för allt vad ni är! Jag älskar er nästan lika mycket som jag älskar mina husdjur. ;)) <3
Men det viktigaste av allt är nog att jag jobbat så pass mycket med mitt eget inre att jag inte längre söker efter kärlek på helt fel ställen. Kärleken finns numera inom mej själv, och därmed kan ingen ta vare sej den eller lyckan ifrån mej. Jag är fortfarande Lyckligare Nu än jag någonsin varit i något av mina tidigare förhållanden. Ibland önskar jag dock att jag hade någon som skulle rensa vattenlåset när lavoaren i badrummet är stockad, eller någon som enkelt kunde styra upp eländet när tekniken strular då jag försöker spela in en videohälsning till bloggen. *djuuup suck* Det är väl ändå inte för mycket begärt? Eller är det??
Grönvik 2020. Foto: Susanne Broända.
Nu när vi har avklarat det här med att ärligt berätta hur det är fatt -utan att bryta tidigare tystnadslöften- så kan vi väl övergå till själva firandet av denna treåring. De nya bilderna och logon som dykt upp här på hemsidan/bloggen är skapade av min fina vän Susanne Broända, en av de mest kreativa människor jag någonsin träffat. Hoppas ni gillar dem, det gör nämligen jag!
Kalas
Jag tänkte ställa till med ett lite annorlunda födelsedagskalas dagen till ära. Det är nämligen så att jag har en liten överraskning till er, samtidigt som jag själv blir extra ompysslad med hembesök av en härlig homeopat just idag. Inte bara ska jag få konsultation och uppföljning på min behandling, utan hon ska också ge mej akupunktur. Det ska bli sååå skönt. Återstår att se om katterna låter nålarna vara ifred när jag ligger här som en nåldyna. ;))
Ursprungsplanen för födelsedagsfirandet var att erbjuda alla mina läsare ett webinar tillsammans med min fina vän Monica Fagernäs Heselius men tyvärr är det något som vi måste lägga på framtiden.
Jag hoppas att ni istället vill vara med och fira tillsammans med mej genom att ta del av min överraskning till er, som borde hittas HÄR: 11.11.2020
Klicka på länken 11.11.2020 ☝🏼 Där finns nämligen 3 st gåvor att hämta. Varsågoda!
Jag önskar er alla en riktigt fin fortsättning på hösten, och en extra varm kram till dej som har det riktigt jobbigt just nu. Du är värdefull! <3
Den senaste tiden har tecknen varit både många och tydliga. De har dykt upp som svampar efter regn. När jag vaknade i morse tänkte jag att det nog börjar bli dags för mej nu att på riktigt överväga möjligheten att så småningom öppna upp för tarot-läsningar igen. Jag valde ju helt medvetet att inte göra läsningar åt andra när jag hade rejäla kriser i mitt eget liv, allt för att inte mitt eget trauma skulle färga någon annans vägledning.
För ett tag sedan blev jag tillfrågad att göra en läsning, inte bara på skoj utan på fullaste allvar när man verkligen går på djupet. Den glädjen som infann sej när pusselbitarna föll på plats går knappt att beskriva, och jag kände mej verkligen som fisken i vattnet i interaktionen med den som läsningen gällde. Tror vi hade ett gemensamt hallelujamoment där och då..? ;)) Idag när jag kollade bloggens e-post på eftermiddagen så hade en kreativ själ använt bloggens kontaktformulär för att be mej spå framtiden om hens kärleksliv. Jag har inte svarat, men tackar här för förtroendet! 🙂
Nu tänker jag högt: Utmaningen är inte alltid att tolka korten, utan hur man på ett väldigt diplomatiskt sätt förmedlar det man ser. Även om jag redan nu skulle kunna svara ja eller nej på en viss fråga, per e-post, så känns det väldigt opersonligt jämfört med att ha en session över t.ex Zoom, FaceTime eller Skype. Jag gillar nämligen att visa upp varje kort i det keltiska korset, berätta om placeringens betydelse liksom kortets betydelse -och bjuda in den som ställt frågan att själv se både helheten och svaret i bilderna.
Det är också viktigt att minnas att aldrig fråga sånt som man inte vill ha ett ärligt svar på. Och att inte skjuta budbäraren om svaret inte är till ens belåtenhet. ;)))
Att vara eller inte vara -sej själv-?Svaret är så himla enkelt!
Det fanns en tid när min mor uppmanade mej att plocka undan mina tarotkort innan jag skulle ha träff på hemmaplan. Detta för att inte skrämma bort “kandidaten” som skulle hälsa på kring kvällskvisten. Jag vet att tanken var god, men kunde inte annat än skratta och konstatera att den man som känner sej hotad av mina tarotkort gör nog klokast i att skrämmas iväg i ett tidigt skede, och sen hålla sej borta. Inga fegisar här tack! 🙂 Har man inget att dölja så behöver man knappast oroa sej för mina kort, eller hur…?? ;))) Varför skulle jag dölja en av mina största talanger? Min stora passion som jag kan använda som verktyg för att se och belysa sanningen.
Bildtext fritt översatt av mej: -Vad är du dömd för? -Jag sa åt honom att tarotkorten sa att han är en narcissist. ;))) (Bild hittad i fb-flödet, vet inte vems konstverk det är)
Är det inte härligt befriande att vara sej själv? Visst, man vinner knappast några popularitetstävlingar på sociala medier -men oj vilka guldklimpar till äkta vänner som landar i ens hjärta när ogräset rensar bort sej själv, eller eldas upp… ;))
Jag ser verkligen fram emot att kunna erbjuda sessioner online för de som önskar, lite längre fram i tiden. Först måste jag konsultera mina närmaste vänner i den ädla konsten att uttrycka sej diplomatiskt, för ibland tycks jag fullständigt sakna filter och uttrycker mej brutalt ärligt. Vissa älskar det, andra… inte så mycket! ;)) Men hey, jag är inte för alla!
Ps. Den som undrat vad sjutton jag såsade på om i mitt förra inlägg där jag kanske talade i gåtor: Jag har uppdaterat inlägget med en länk till en sida om medicinen som nämndes (tyvärr enbart på engelska). Dessutom har jag lagt in en hel del taggar på sånt som man kan googla om man vill veta mer. Vill man undvika Deep States censurering så använd sökmotorn Duck-Duck-Go istället för Google. Inlägget hittas här: Spännande tider vi lever i…!
Oj oj oj så mycket spännande som händer just nu. Jag har länge varit i färd med att skriva ett blogginlägg, men allt som oftast så har jag istället dykt ner i nya djupa kaninhål i jakt på sanningen. Det är nämligen väldigt mycket som kommer upp till ytan nu, bara man vågar lyfta blicken från den propagandamaskin som hjärntvättat oss i generationer. Inte alla kommer att vilja se, och det ska för all del respekteras. I den bästa av världar borde alla få välja för sin egen del vad man tar del av, eller hur?
Solnedgång i Fäboda, fotat med mobilen minuter efter ett ljuvligt kvällsdopp i juni.
Oavsett var man står i olika frågor år 2020, så hoppas jag att vi ändå alla kunde enas om att värna om vår yttrandefrihet. Att alla som vill ska få komma till tals. Att vi alla skulle få bilda oss vår egen uppfattning om vad som är bäst för oss, efter att vi fått ta del av en mångfald av information. Det är väldigt beklämmande att alla de läkare som nu träder fram runt om i världen och berättar om hur enkelt de botar sina patienter med en billig, välbeprövad medicin, censureras stenhårt.* Detta samtidigt som skrämselporren basuneras ut 24/7…? Fråga dej vem som vinner på att folk går omkring och är livrädda för varandra och börjar syssla med angiveri om någon vågar tänka själv och ifrågasätta vad som egentligen pågår. Ställ frågor, och sök svaren själv, utanför hjärntvättningsboxen. Kanske blir du förvånad, kanske inte?
Det finns mycket jag kunde skriva, men jag ska försöka hålla mej kort, åtminstone just nu. Men jo, det ÄR spännande tider vi lever i. De som vaknat upp och sett igenom diverse rökridåer och kulisser håller säkert med om det. Själv har jag lagt lite för många timmar på det som kanske kan kallas “undersökande journalistik” (nej, jag är inte journalist, och inte heller påstår jag mej vara det ;)), och jag VET att jag kommit till en punkt där jag nödvändigt behöver återställa balansen i mitt liv. För min del handlar det om att jag behöver göra lite mer roliga saker, även om de djupa kaninhålen är en del av min livsväg. Det behöver finnas en balans för att vi ska må bra och blomstra. Men jo, jag har känt en enorm lättnad över att de fruktansvärda brott jag känt till i många år äntligen leder till arresteringar, och förhoppningsvis rättvisa rättegångar.
Sett ur en annan synvinkel så är det också så, att den som ser ondskan, blir också sedd av ondskan. Även om jag inte varit aktiv på bloggen, så har jag belyst en del globala ondskefulla företeelser på andra ställen, vilket i sin tur har lett till att vissa krafter lagt in extra krut för att få tyst på mej, och den uppfinningsrikedomen ska man inte underskatta. Sanna mina ord. Under det senaste året har jag nog personligen upplevt vidrigare saker än jag ens hade kunnat föreställa mej månaderna innan, men som en klok vän sa till mej: “Var inte rädd, sanningen gör dej fri!”
Visst är jag väl medveten om att det finns väldigt många som innerligt hoppas på att de rykten som florerar om mej ska vara sanna, för det vore väl smaskigt om något? Jag påstår inte att jag är något helgon, för det är jag inte, men oj så pinsamt det kommer att bli för mobbarpacket när sanningen väl blir synlig.
Sanningen gör dej fri. Jag tror det gäller de flesta av oss, inte minst kollektivt. Det är nu det är dags, om vi vågar se sanningen. Vågar du??
Vi ser Hollywoodkändisar som har psykbryt på sina sociala medier. Vi ser kryptiska meddelanden som indikerar panik. Vi nås av nyheter om att de tidigare så otroligt populära talk show värdarna lägger ner sina program, en av dem lägger också ner sin tidning. Vi ser en intervju med en äldre kunglighet som lär ha överlevt en (välplanerad) hypad sjukdom, och han är sej inte längre lik?? Alltså jag kan svära på att det inte ÄR den person han påstås vara. Vi ser otaliga online-framträdanden av kändisar där den med ett kritiskt öga avslöjar hur det är “klippt och klistrat” med modern teknik, med någon helt annan bakom masken. Vissa verkar har försvunnit, och andra har ändrat utseende? Folk som påstås leva är i själva verket döda, och vissa som påstås vara döda är i själva verket levande…?? Låter det helt snurrigt och galet? Javisst, vad kan det annars vara om vi har ett gäng “ultrapsykopater” som febrilt försöker hålla kvar greppet om makten?? Tro inte att de ger sej utan en sista strid.
Det lär inte bli vackert, men Hollywood kan slänga sej i väggen, för just nu befinner vi oss i någon slags hybridverklighet mellan Alice i Underlandet, Trollkarlen från Oz, The Matrix & När lammen tystnar. Själv ska jag försöka att bara kolla lite med ett öga ett tag framöver, och istället lägga min energi på sånt som jag vill att ska växa, på det jag vill manifestera; en vackrare värld. Genom att höja vår egen frekvens höjer vi även det kollektiva.
Kanske är det rent av dags att jag mellan olika nöjen tar och lyfter på den där mossiga stenen där det ligger kvar en ekonomisk börda efter ett annat stolpskott till förhållande? Om du läst min blogg tidigare så har du kanske läst inlägget om hur det kändes att bli bedragen på självaste juldagen? Fatta hur naiv jag var som startade ett företag tillsammans med den typen, och därtill att allt var i mitt namn. Jag återkommer till det, för det är dags nu att sanningen kommer fram om den lilla ynkliga byxsnoken som inte vet skillnad på eget och andras, och som inte ens drar sej för att stjäla en cykel av ett minderårigt barn -förutom att han i smyg plockade varor åt sej från företaget, även efter att vi hade separerat.
Jag försöker vara nådig mot mej själv för de idiotiska val jag tidigare gjort, då när jag velat tro gott om såna som bevisligen inte levt efter den moraliska kompass anständigt folk går efter. Moral och juridik går ju inte alltid hand-i-hand. Det är inte olagligt att ljuga och vara otrogen, men däremot är stöld och häleri både olagligt och straffbart. Om nån med ett Samvete sett/ser mitt bordssilver bestående av dussinet Chippendale gafflar & knivar (ograverat) så är det stulet från mej, och därmed att betraktas som stöldgods, precis som min dotters rosa Jopo och annat stuff.
Fortsättning följer, antingen juridiskt eller moraliskt, och definitivt karmiskt!
Man kan kanske fråga sej vad det här har med att höja sin frekvens? Jo, jag tror att det är viktigt att vi helt enkelt städar bort skräpet som ligger och skaver under ytan, innan vi helhjärtat kan frigöra oss från unken (kollektiv) skuldbeläggning. Varför ska jag vara den som fortfarande ska bestraffas för att jag låtit mej luras och utnyttjas?? Nej, nu är det dags att alla och envar tar ansvar för sina handlingar. Detta gäller både i personliga och i globala fall. Dags att lyfta katten på bordet. Det blir fortsatt ett väldigt spännande år, på många plan!
Med det sagt så önskar jag alla en skön fortsättning på sommaren, även när det stormar som allra mest! Försök använd sunt förnuft istället för att köpa skrämselpropagandan rakt av, som helt klart kommer att trappas upp ännu under hösten. Fråga dej själv vem det är som vinner på att vi vibrerar rädsla, och varför.
Mina varmaste tankar går till er alla som tvingats/tvingas leva tätt intill en narcissist/psykopat/sociopat i tider av stängda skolor och distansarbete/arbetslöshet. Jag kan knappt föreställa mej vilken grym maktlöshet och stort lidande det medfört för de mest utsatta barnen.
Om du är ny här och är nyfiken på ämnet narcissism så rekommenderar jag att du först läser det allra första inlägget om narcissism, postat 11.11.2017. Du hittar arkivet längst ner på sidan, men här lägger jag in en länk, varsågod:
Ps. Har du tips på härliga smultronställen eller roliga evenemang så tipsa gärna. Hittills i sommar har jag mest njutit av havsbad både i Fäboda (Jakobstad) & Replot (Korsholm). En regnig dag spenderades i Tammerfors i samband med ett besök på Tays, alltid något. 😉 Regnade gjorde det också kvällen vi besökte Faros i Vasa, men sällskapet var desto bättre, och frukosten följande morgon. 🙂 Grönvik, Mässkär och Larsmo skärgård har jag också fått njuta av i sommar tack vare inbjudan av fina väninnor, tack! <3 Tyvärr har jag inte haft möjlighet att träffa alla, men besök i blåbärsskogen, glass i skolparken och lunch på stan har varit trevliga sätt att ses, om så bara för en liten stund. Tack för att ni finns i mitt liv! <3
Min nya tavla, målad av Susanne Broända. Den handlar om drömmar som blir sanna.
Nu är det dags att säga farväl till 2019, ett år som jag tror att upplevts som ett ganska vilt år av många, och välkomna ett helt nytt år, 2020.
Själv trodde jag att jag hade mina svåraste utmaningar bakom mej, men 2019 bjöd på ytterligare käftsmällar som visade ett helt nytt djup av smärta och sorg. Men det är klart; väljer man att skriva öppet om narcissism och uppmärksammas för det så finns det nog fler än en handfull som gör sitt yttersta för att misskreditera en och jämna en med marken. Nu känner jag tacksamhet, för det var verkligen en förklädd välsignelse eftersom det gett mej nya insikter, mer inspiration, och en styrka jag inte trodde att jag hade. Tack!! ♥♥♥
Det sägs att i nöden prövas vännen, och om det är något som 2019 verkligen har lärt mej är hur snabbt man kommer upp på benen igen när man har goda vänner som verkligen bryr sej om ens bästa. Hade det inte varit för er så hade livet varit tyngre. Mitt varmaste tack, ni vet vem ni är!! ♥♥♥
Jag vill även här tacka Susanne för den fantastiska julkalendern som kändes som en hel skattkista full med guld. Tack!! ♥♥♥
Eftersom jag hade plockat in allt material som Susanne hade skickat åt mej i förväg så visste jag vad som gömde sej bakom varje lucka. Det var speciellt en lucka som jag tog till mej mer än någon annan, och det var lucka 24 (Du hittar den HÄR). Jag tog den till mej såpass grundligt att jag kom av mej när jag skulle lägga upp en God-Jul-hälsning på instagram & facebook, natten till julafton, och har sedan dess tagit en spontan paus från sociala medier. Jag har alltså inte varit inne på varken instagram eller fb, och jag vet inte heller hur länge den fastan pågår, det visar sej. Mina blogginlägg publiceras automatiskt på Lyckligare Nu sidan.
Men ja, om jag finns på din vänlista eller bland dina följare och inte har gillat eller kommenterat något alls, så beror det bara på att jag inte ens sett dina inlägg. Det är alltså inget personligt. ;))
Jag vill också tacka alla som läser min blogg, alla som tipsar om den och alla som delar inlägg. Tack! ♥ Det känns bra att veta att den energi jag lagt ner på att skriva fortsätter att hjälpa andra, även långt efter att det skrivits och publicerats. Även om jag inte publicerar regelbundet numera, så kommer bloggen att finnas kvar. Ett speciellt tack vill jag även rikta till er som skriver till mej via bloggen, även om jag inte alltid har möjlighet att besvara alla enskilt. Jag vill tacka därför att det ni skriver till mej bekräftar att vi verkligen måste öka medvetenheten om detta enorma samhällsproblem. Tack också för alla förtroenden i era berättelser! ♥♥♥
Det viktigaste rådet jag vill ge åt alla som kommit till insikt om att de lever, eller har levt, med någon som verkar ha en personlighetsstörning, är att mana till försiktighet gällande all kommunikation, speciellt online. Ibland räcker det inte bara med att byta lösenord, utan man kan behöva skaffa helt ny elektronik som man enbart kopplar till helt nyskapade e-postadresser som med fördel hålls hemliga. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; bli inte förvånad om det finns hemliga spionprogram på din mobil, och hemliga spionkameror i ditt hem.
Även om du kommit till en punkt där du inte längre är rädd för förövaren, och inte bryr dej ifall denne spionerar på allt som blir kommunicerat, så blir det sällan mysigt ifall den personen går in och skriver i ditt namn, med din identitet, utan att du vet om det. Det blir ju ibland jag som får de märkligaste meddelanden av dej, som får mej att inse att det är någon annan som försöker ställa till oreda -i ditt namn. Och ja, det säger väl sej självt att jag inte lägger energi på att skriva så mycket till svar om jag misstänker att det är nån psykopat som trollar sin före detta frus konto och försöker få mej att nappa. Hellre skriver jag på bloggen, så kommer det fler till nytta, och de psykopatiska narcissisterna blir svältfödda på den energi de hungrar efter.
2020. Idag är det 20 år sedan jag skålade in det nya millenniet på Rådhusplassen i Oslo. Det slog mej när jag kollade den norska serien Exit tidigare idag. Jag visste att serien var baserad på verkliga händelser, utifrån berättelser som fyra finansmän i Oslo delgett till en journalist. Nu har jag inte levt med någon norsk finanshaj, men det finns inget i serien som chockerade mej, och jag tror helt säkert på att allt är sant. Jag har ju sett exakt samma, bara med den skillnaden att det rörde sej om betydligt mindre pengar. Mindre hus, Svensson-bil, amfetamin istället för kokain, billiga lösnummer. MacBook Air som köps i hemlighet på avbetalning. Alltså avbetalningen är en hemlighet, inte själva inköpet, för man måste låtsas vara tät. Jämför man utelivet i Oslo med utelivet i Jeppis så är det en enorm skillnad, men psykisk- & ekonomisk misshandel är lika illa oavsett var. Att sterilisera sej i smyg för sin fru, att skratta roat efter att närmaste vännen under en snedtändning misshandlat en av kvinnorna de valt för kvällen. Ja, allt finns också där i Exit, om än i en betydligt “lyxigare” version. Se serien om du inte gjort det. I Finland hittas den på Arenan, lägg till textning om du är ovan med norskan. I Sverige hittas den på SVT play.
Hur gick det då med mitt nyårsfirande för 20 år sedan i Oslo?
Jo, jag var inbjuden till en väldigt fin fest, och flera jag kände skulle vara där. Hade hört att det skulle vara väldigt festligt så jag skaffade en snygg långklänning i nån millennium-edition med tillhörande halsband, och såg verkligen fram emot partyt. Det märkliga var att när kvällen infann sej så gick vi bara över till grannen till han som jag bodde hos i Oslo, och jag kände mej väldigt överklädd. De som befann sej där såg förvånade ut över att vi kom, och det berodde kanske delvis på att de mer var ett gäng som hängde med lite öl & chips. Vi stannade inte länge. Inte för att det inte var fint nog, utan för att det var en helt märklig stämning. Nåväl, champagnen var med till Rådhusplassen och det var både häftigt & festligt bland 100.000 skålande norrmän. En upplevelse att minnas helt enkelt, även om kvällen inte alls var som jag hade förväntat mej.
Jag hade ingen aning då, jag tyckte bara att allt var så himla konstigt med den där festen. Detta var ju långt före sociala medier, och min inbjudan var muntlig via en annan person, från en person som jag bara kände ytligt. Vad jag fick reda på senare var att den fina festen jag hade blivit inbjuden till hade varit väldigt lyckad. Den hade hållits hemma hos en kille som bor väldigt fint, och han hade haft en inhyrd privatkock där den kvällen, och maten hade varit gudagod. Vad som egentligen hände var att killen jag bodde hos i Oslo drog iväg med mej på en hitte-på-fest hos sin granne istället, för att inte riskera sina egna odds genom att gå med mej på festen dit jag var inbjuden av en väldigt karismatisk kille, jämnårig med mej.
Nåväl. Tur att det inte slutade värre än det gjorde. Du som sett serien YOU på Netflix vet säkert vad jag menar. Om du inte sett den så se den! Det är skrämmande mycket som är bekant även i den. Du hittar trailern HÄR
Att se de båda serierna är kanske lite väl magstarkt om man är känslig, men ändå något jag rekommenderar för alla som vill få en större förståelse för vilka monster som rör sej bakom de vackra fasaderna.
Istället för att stöpa “Nyårslyckor” för att spå sin framtid så kan man ta en titt i sin cappuccionkopp. ;)) Vad ser du?
Nu återstår bara att önska alla och envar ett riktigt Gott Nytt År 2020!
Jag skålar in året alkoholfritt, för att jag vill! Och det är min önskan att du får ta emot det nya året precis så som du vill! ♥
Julafton är här! 🙂 ♥ Njut av den så som den är. Kräv inte så mycket av dig själv. Tillåt dig att vara operfekt och därmed ”perfekt”, precis som du är. Umgås med de som du möter, var närvarande i stunden så som det känns rätt för dig. Lägg bort telefonen och fånga ögonblicken i hjärtat istället för med kameran 😉
*****
Jag hoppas du har haft glädje av IVAR energys julkalender och att den åtminstone stundvis har kunnat bidra till ditt välmående. Nu önskar jag dig en riktigt fin och god jul! Ta hand om dig, du är värdefull ♥
Med värme, Susanne
*****
♥ Dela gärna ♥
Ps. Du som har Facebook är välkommen att gilla IVAR energy
Julafton närmar sig och alla stressar på med sitt. Eller? Finns det kanske rum för ett vänskapligt samtal med någon av dina nära och kära? Ring idag upp en vän, fråga hur de har det och kanske t.o.m. du har tid att bjuda någon på en kopp kaffe.
Värdesätt dina nära och kära och låt dem veta att du värdesätter dem.
♥ Dela gärna ♥
Ps. Om du har Facebook är du välkommen att gilla IVAR energy
Möt idag dina medvarelser med ditt hjärta, se dem och värdesätt dem.
Lägg undan eventuella förutfattade meningar som du kanske har om såväl andra som om dig själv. Lyssna på dina medvarelser utan att tänka på hur du ska svara. Möt dem där var de befinner sig och lyssna utan att kräva av dig själv att du ska ha ett svar.
Var observant för balansen i ett balanserat möte. Behövs det utrymme och tillåtande eller gränssättningar och tydlighet? Hur känns det att bara lyssna? Hur är din kontakt till din omvärld och hur är kontakten till dig själv i mötet med din omvärld? Kan några relationer utvecklas?
♥ Dela gärna ♥
Ps. Du som har Facebook är välkommen att gilla IVAR nergy
