Min nya tavla, målad av Susanne Broända. Den handlar om drömmar som blir sanna.

Nu är det dags att säga farväl till 2019, ett år som jag tror att upplevts som ett ganska vilt år av många, och välkomna ett helt nytt år, 2020. 

Själv trodde jag att jag hade mina svåraste utmaningar bakom mej, men 2019 bjöd på ytterligare käftsmällar som visade ett helt nytt djup av smärta och sorg. Men det är klart; väljer man att skriva öppet om narcissism och uppmärksammas för det så finns det nog fler än en handfull som gör sitt yttersta för att misskreditera en och jämna en med marken. Nu känner jag tacksamhet, för det var verkligen en förklädd välsignelse eftersom det gett mej nya insikter, mer inspiration, och en styrka jag inte trodde att jag hade. Tack!! ♥♥♥

Det sägs att i nöden prövas vännen, och om det är något som 2019 verkligen har lärt mej är hur snabbt man kommer upp på benen igen när man har goda vänner som verkligen bryr sej om ens bästa. Hade det inte varit för er så hade livet varit tyngre. Mitt varmaste tack, ni vet vem ni är!! ♥♥♥ 

Jag vill även här tacka Susanne för den fantastiska julkalendern som kändes som en hel skattkista full med guld. Tack!! ♥♥♥

Eftersom jag hade plockat in allt material som Susanne hade skickat åt mej i förväg så visste jag vad som gömde sej bakom varje lucka. Det var speciellt en lucka som jag tog till mej mer än någon annan, och det var lucka 24 (Du hittar den HÄR). Jag tog den till mej såpass grundligt att jag kom av mej när jag skulle lägga upp en God-Jul-hälsning på instagram & facebook, natten till julafton, och har sedan dess tagit en spontan paus från sociala medier. Jag har alltså inte varit inne på varken instagram eller fb, och jag vet inte heller hur länge den fastan pågår, det visar sej. Mina blogginlägg publiceras automatiskt på Lyckligare Nu sidan. 

Men ja, om jag finns på din vänlista eller bland dina följare och inte har gillat eller kommenterat något alls, så beror det bara på att jag inte ens sett dina inlägg. Det är alltså inget personligt. ;))

Jag vill också tacka alla som läser min blogg, alla som tipsar om den och alla som delar inlägg. Tack! ♥ Det känns bra att veta att den energi jag lagt ner på att skriva fortsätter att hjälpa andra, även långt efter att det skrivits och publicerats. Även om jag inte publicerar regelbundet numera, så kommer bloggen att finnas kvar. Ett speciellt tack vill jag även rikta till er som skriver till mej via bloggen, även om jag inte alltid har möjlighet att besvara alla enskilt. Jag vill tacka därför att det ni skriver till mej bekräftar att vi verkligen måste öka medvetenheten om detta enorma samhällsproblem. Tack också för alla förtroenden i era berättelser! ♥♥♥

Det viktigaste rådet jag vill ge åt alla som kommit till insikt om att de lever, eller har levt, med någon som verkar ha en personlighetsstörning, är att mana till försiktighet gällande all kommunikation, speciellt online. Ibland räcker det inte bara med att byta lösenord, utan man kan behöva skaffa helt ny elektronik som man enbart kopplar till helt nyskapade e-postadresser som med fördel hålls hemliga. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; bli inte förvånad om det finns hemliga spionprogram på din mobil, och hemliga spionkameror i ditt hem. 

Även om du kommit till en punkt där du inte längre är rädd för förövaren, och inte bryr dej ifall denne spionerar på allt som blir kommunicerat, så blir det sällan mysigt ifall den personen går in och skriver i ditt namn, med din identitet, utan att du vet om det. Det blir ju ibland jag som får de märkligaste meddelanden av dej, som får mej att inse att det är någon annan som försöker ställa till oreda -i ditt namn. Och ja, det säger väl sej självt att jag inte lägger energi på att skriva så mycket till svar om jag misstänker att det är nån psykopat som trollar sin före detta frus konto och försöker få mej att nappa. Hellre skriver jag på bloggen, så kommer det fler till nytta, och de psykopatiska narcissisterna blir svältfödda på den energi de hungrar efter. 

2020. Idag är det 20 år sedan jag skålade in det nya millenniet på Rådhusplassen i Oslo. Det slog mej när jag kollade den norska serien Exit tidigare idag. Jag visste att serien var baserad på verkliga händelser, utifrån berättelser som fyra finansmän i Oslo delgett till en journalist. Nu har jag inte levt med någon norsk finanshaj, men det finns inget i serien som chockerade mej, och jag tror helt säkert på att allt är sant. Jag har ju sett exakt samma, bara med den skillnaden att det rörde sej om betydligt mindre pengar. Mindre hus, Svensson-bil, amfetamin istället för kokain, billiga lösnummer. MacBook Air som köps i hemlighet på avbetalning. Alltså avbetalningen är en hemlighet, inte själva inköpet, för man måste låtsas vara tät.  Jämför man utelivet i Oslo med utelivet i Jeppis så är det en enorm skillnad, men psykisk- & ekonomisk misshandel är lika illa oavsett var. Att sterilisera sej i smyg för sin fru, att skratta roat efter att närmaste vännen under en snedtändning misshandlat en av kvinnorna de valt för kvällen. Ja, allt finns också där i Exit, om än i en betydligt “lyxigare” version. Se serien om du inte gjort det. I Finland hittas den på Arenan, lägg till textning om du är ovan med norskan. I Sverige hittas den på SVT play. 

Hur gick det då med mitt nyårsfirande för 20 år sedan i Oslo? 

Jo, jag var inbjuden till en väldigt fin fest, och flera jag kände skulle vara där. Hade hört att det skulle vara väldigt festligt så jag skaffade en snygg långklänning i nån millennium-edition med tillhörande halsband, och såg verkligen fram emot partyt. Det märkliga var att när kvällen infann sej så gick vi bara över till grannen till han som jag bodde hos i Oslo, och jag kände mej väldigt överklädd. De som befann sej där såg förvånade ut över att vi kom, och det berodde kanske delvis på att de mer var ett gäng som hängde med lite öl & chips. Vi stannade inte länge. Inte för att det inte var fint nog, utan för att det var en helt märklig stämning. Nåväl, champagnen var med till Rådhusplassen och det var både häftigt & festligt bland 100.000 skålande norrmän. En upplevelse att minnas helt enkelt, även om kvällen inte alls var som jag hade förväntat mej.

Jag hade ingen aning då, jag tyckte bara att allt var så himla konstigt med den där festen. Detta var ju långt före sociala medier, och min inbjudan var muntlig via en annan person, från en person som jag bara kände ytligt. Vad jag fick reda på senare var att den fina festen jag hade blivit inbjuden till hade varit väldigt lyckad. Den hade hållits hemma hos en kille som bor väldigt fint, och han hade haft en inhyrd privatkock där den kvällen, och maten hade varit gudagod. Vad som egentligen hände var att killen jag bodde hos i Oslo drog iväg med mej på en hitte-på-fest hos sin granne istället, för att inte riskera sina egna odds genom att gå med mej på festen dit jag var inbjuden av en väldigt karismatisk kille, jämnårig med mej. 

Nåväl. Tur att det inte slutade värre än det gjorde. Du som sett serien YOU på Netflix vet säkert vad jag menar.  Om du inte sett den så se den! Det är skrämmande mycket som är bekant även i den. Du hittar trailern HÄR

Om du vill se Exit i Finland så hittar du den HÄR

Att se de båda serierna är kanske lite väl magstarkt om man är känslig, men ändå något jag rekommenderar för alla som vill få en större förståelse för vilka monster som rör sej bakom de vackra fasaderna.

Istället för att stöpa “Nyårslyckor” för att spå sin framtid så kan man ta en titt i sin cappuccionkopp. ;)) Vad ser du?

Nu återstår bara att önska alla och envar ett riktigt Gott Nytt År 2020! 

Jag skålar in året alkoholfritt, för att jag vill! Och det är min önskan att du får ta emot det nya året precis så som du vill! ♥

Kram, Annika

Dela gärna! ♥

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.