“Vilka härliga människor du känner!!”  När hon uttalade orden kom de som oftast rakt ut ur hennes hjärta, helt spontant och denna gång med en autentisk glädje blandad med en viss förundran. “Javisst, jag har ju valt dem själv!” var mitt svar. För det är så det är. Numera väljer jag mitt umgänge med omsorg och det handlar inte om hur länge vi känt varann, hur mycket tid vi tillbringat tillsammans, utan om vad hen bär i sitt hjärta och om det resonerar med mitt. Visst är jag tillräckligt väluppfostrad så jag kan uppföra mej civiliserat även i sammanhang där det finns folk jag inte resonerar med, men när det kommer till kritan så är jag kräsen. Väldigt kräsen. ♥

När man kommer ut ur ett parförhållande med en narcissistisk person är man i regel väldigt trasig och skör på många olika plan, och oavsett om man är den som lämnat eller blivit lämnad så känner man ofta en smärtsam ensamhet som är grymmare än något annat man upplevt i hela sitt liv och man suktar efter lindring, efter tröst. Även om jag idag mår väldigt bra med livet som singel så vill jag inte förringa det trauma jag vet att många genomgår när de ska samla ihop skärvorna av sej själv igen. När jag skulle beskriva känslan jag hade efter att jag hade lämnat så minns jag att jag använde följande ord: “Det känns som om jag har blivit uppsugen i en köttkvarn/matberedare, som snurrade runt runt i ett hastigt tempo samtidigt som hela jag hackades sönder av vassa knivblad till små köttbitar, köttbitar som sedan spottades ut på marken – och blev trampad på av hans smutsiga skor, nertryckt i marken.” Det var känslan jag hade, min utgångspunkt för att skaffa mej ett nytt liv. Hur i hela friden ska jag ens hitta orken att plocka ihop alla små bitar av mej själv igen? Kommer jag ens att hitta dem alla? Min energinivå var skrämmande låg men min överlevnadsinstinkt väldigt stark -om inte annat så för mina barns skull måste jag hålla mej vid liv. En tanke på ett lyckligt liv fanns inte ens på kartan för mej i det skedet. Det var då. 

För ett par veckor sedan blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mej att följa med och uppvakta en nybliven 40-åring, och strax efter att jag hade tackat ja till det dök det upp den ena saken efter den andra i mitt Instagramflöde och plötsligt var överraskningsdagen för jubilaren ihopsydd. Det blev en roadtrip med brunch & champagne, och medan vi glatt körde söderut längs med strandvägen mot Malax så kände jag bara ett behov av att berätta om den synkronicitet som hade lett till att vi befann oss precis där just då: Sommaren 2017, mitt andra år på Natural High Healing festivalen: Återseendets glädje, om än bara i vissa fall korta stunder, en helt fantastisk upplevelse. Sen var det dags för Jakobsdagar, min enda plan var att se Linnea Henrikssons spelning hos grannen After Eight, och även där överraskades jag av återseendets glädje: En del av NHH-festivaldeltagarna söderifrån hade hittat dit, och jag kunde till min stora glädje hänga med dem och deras vänner en stund efter konserten. Under spelningen hade någon lutat sej mot mej under de första tonerna av en låt och sagt: “Mamma, det här är din låt!” och den låten kom att spelas så ofta hemma hos mej att det faktiskt var den som sen inspirerade till bloggens namn Lyckligare Nu. Jag spelade upp låten för tjejerna i bilen under vår roadtrip förra lördagen och vissa rördes mer till tårar än andra… ;)) ♥ Det bästa var att det var just tack vare mina nya fina bekantskaper som jag fått nys som den fantastiska Hollywood Show vi var på väg att se, en av kvinnorna var nämligen regissör och en annan konferencier. Det var en underbar känsla för mej att sitta där på första raden, tillsammans med hon som under förra sommarens festival hade förundrat sej över att jag känner så många ljuvliga människor, och ha en av dem som hon hade syftat på uppe på scenen… ♥ Hon som var min absoluta favorit den kvällen, även om alla 100+ aktörer på scenen var väldigt proffsiga på sitt sätt. Som jag njöt, inte bara av showen, utan av det faktum att jag upplever att jag nu skördar frukterna av att medvetet välja vilka människor jag ger utrymme till i mitt liv. Något som för min del blev uppenbart när det var dags att plocka ihop alla de där små bitarna av mej själv som låg utspottade och nertrampade i marken. Det gick nämligen inte att lappa ihop som det varit innan, vissa delar passade inte längre och allt som skavde valdes bort, även om det innebar flera smärtsamma insikter och ledsam tomhet tills det nya friska hittade in i mitt liv. Mitt liv, mina val. ♥ Jag är lyckligare nu. ♥

Häromdagen hade jag besök av en väldigt klok kvinna som har modet att stå upp för sina åsikter även om det betyder att hon fått ta mer skit än en människa ska behöva tåla, och det är bland annat i samtal med såna kvinnor som jag även får nya insikter om mej själv och min livsväg. Bara en liten stund efter att vi hade skilts åt fick jag stifta en helt ny bekantskap under en föreläsning och för ett litet ögonblick kände jag euforin inom mej när jag med slutna ögon fick uppleva en soluppgång i den heligaste av alla heliga städer i Indien: Varanasi ♥ Som jag har längtat dit ända sedan jag fick ett armband därifrån knutet runt min handled. Ett armband som påminner mej om så mycket; en önskan för varje knut, en färg kopplad till en egenskap jag behöver förstärka, och mitt eget löfte till mej själv att inte ta av det innan jag besökt Varanasi ∼oavsett hur solblekt och luggslitet det ser ut. ;)) ♥ Det lustiga var att jag inte hade den minsta lilla bleka aning om att Indien skulle komma upp den kvällen, men det gjorde det, och jag kände mej glad, tacksam och välsignad, för genom att andas ut och andas in fick jag uppleva ställen mitt hjärta längtat efter, med nästan alla mina sinnen.

Efter lördagens Hollywood Show fortsatte vi vår roadtrip till Bock´s Corner där det var Rocktema den kvällen, och eftersom jag inte längre dricker alkohol överhuvudtaget (för att jag mår bättre utan, inte för att jag skulle ha varit alkoholiserad om nu det spelar någon roll.. ;)) så var det naturligt att jag var chaufför därifrån, och även då när vi körde i den mörka regniga natten när det stundvis snöade lite lätt så tänkte jag på det, vilket härligt liv jag har, vilka fina människor jag känner! När bilköer bildas för att nån är ute och kör en båttrailer mitt i natten, nån annan sin traktor, folk gör idiotiska omkörningar trots gula mittsträck, och jag inte är van att köra en 6-växlad dieselbil och knappt hör motorn för att musiken dånar så högt och de andra fnittrar medan de häller upp mer champagne i glasen. Det är i såna stunder som man märker om man är i trevligt sällskap eller inte, och det var jag minsann. Sen att det tog mej flera dagar av vila för att jag skulle återhämta mej beror på min (o)hälsa, men jag kan bara sammanfatta det med orden “Trött men lycklig” och jag tackar min lyckliga stjärna för livet, att jag får leva det. Här och nu. Att jag fortsätter träffa underbara människor som resonerar med mitt hjärta. Utfärder av den jobbigare sorten berättade jag tidigare om Här.

Idag fick jag pröva på TRE igen, en metod (finsk sida) som jag verkligen uppskattar och en terapiform som jag tidigare efterlyst av vården. Att min kropp levt länge under stress är inget nytt för mej men nytt för idag var hur starkt jag reagerar på mögelhus, hur stressad min kropp blev av osund inomhusluft. Som tur hittades en lösning och nu hoppas jag att vi kan fortsätta utöva TRE tillsammans i sunda miljöer. Är du intresserad att joina TRE i Jeppis (troligtvis lördagar) så hör av dej om du vill att jag vidarebefordrar dina kontaktuppgifter till kursledaren för mera info. Hjärtligt tack till dej min kära vän som tipsade mej om möjligheten idag så jag kunde hänga på! ♥ På hemvägen blev det en sväng via närbutiken, och före mej i kassan stod damen som det alltid är så trevligt att träffa och prata med en stund, och vår vana trogen stod vi kvar och pratade betydligt längre än vi tänkt, denna gång utanför butiken, i ett strålande vackert vårväder. När vi sen skildes åt kunde jag inte låta bli att än den gång tänka på hur värdefulla alla dessa fina människomöten är och hur rikt och fyllt av kärlek mitt liv är ∼även om det inte finns nån jag är det minsta romantiskt intresserad av överhuvudtaget.

Nyligen frågade Michael Larsen via Facebook vilka fördelar respektive nackdelar som finns med att vara singel, en fråga som fick mej att tänka till. Att läsa de olika svaren han fick var också intressant, speciellt som jag själv inte kunde komma på något annat negativt än att inte ha någon att resa med ∼och det är väl inte hela världen när man ständigt möter nya bekantskaper som kan utvecklas till vänskap och vänner man kan tänka sej resa med. Fördelar hittar jag hur många som helst av, kanske den största att jag som introvert kan dra mej tillbaka och vila när helst jag behöver ladda mina egna batterier i tystnad. En vacker dag kommer jag förhoppningsvis att ha tillräckligt med energi för att styra upp Zack´s inflyttningsfest för alla inblandade och en gemensam Lettering-kväll för tjejerna som efterlyset det, allt har sin tid.

Det har hänt massor med min personliga utveckling både före och efter jag lämnade den senaste relationen, och idag handlar det inte bara om att överleva för min del utan jag ser fram emot ett ännu lyckligare liv framöver även om jag idag är betydligt lyckligare än jag någonsin varit i detta liv, barndomen inräknad. När man mår bra blomstrar kreativiteten så för mej är det en ständig balansgång att hushålla med krafterna men tack vare alla fina möten med ljuvliga människor så börjar jag bara må bättre. Inte minst för att bland dessa underbara varelser hittas även homeopater, akupunktörer och Hypnos-terapeuter som stöder mitt tillfrisknande, tack för det! ♥

Jag har även blivit spådd en väldigt ljus framtid och den karamellen väljer jag att suga på, för som någon sa till mej när jag tvivlade lite grann: Ju mer du tror på det desto större är chansen att det går i uppfyllelse. ∼Attraktionslagen∼ Jag tror att vi kan styra mycket av vårt liv beroende på vad vi väljer att tro, men jag tror även att vi måste våga se vissa saker för vad de är, utan att blunda och sopa allt jobbigt under mattan och tro att det försvinner. Vissa svåra saker måste vi helt enkelt våga lyfta fram och ifrågasätta helt nyktert i dagsljus. Fastän det svider.

“Oavsett om du tror att du kan göra något eller ej, så har du rätt.” //Henry Ford.

Nu ska jag bara bestämma mej för om jag ska ägna resten av  kvällen åt att läsa boken “I Merapis skugga, plocka fram papper och pennor och rita bokstäver enligt Letterings alla konster -eller höra mej för om den där grottan i södra Frankrike som jag skulle vilja besöka… Lyxproblem, jag vet. Som grädde på moset får jag dessutom vara hundvakt till en liten fyrbent dam, en liten en som bara vill gosa! ♥

Dela gärna!