Aldrig hade jag väl trott att jag en dag skulle vara den som skulle bo med en orm, och att jag skulle älska den av hela mitt hjärta, men så blev det. När det finns allergier i familjen så är det inte alltid möjligt att ha de husdjur som de flesta skulle önska, utan man hamnar att tänka lite utanför boxen. Att skaffa orm hade jag faktiskt vägrat i flera år, det var nämligen INTE ett alternativ för min del. Hur det hela gick till vet jag inte riktigt men det kom alltså en dag när det var dags att fixa en boning för en liten majsorm. Zack var nämligen på väg hem till oss, och även om det inte var jag som var hans ägare, så var det jag som skulle komma att bli hans människa. ♥

Zack chillar gärna i sina krukväxter, den här bilden tog jag i all hast strax innan jag skulle iväg på brunch med väninnorna på lördagsförmiddagen. Måste införskaffa en ytterkruka i rätt storlek ännu… 😉

Susanne som jag skrev om HÄR är en god vän och en fantastisk djurkommunikatör, och det var faktiskt efter hennes första möte med Zack som mitt hjärta öppnades helt och hållet för den underbara varelse han är. Jag hade varit lite orolig för hur Zack mådde för det är inte vidare lätt att veta som förstagångs orminnehavare. Susanne berättade att han inte direkt klagade över läget men han var uttråkad helt enkelt, han ville ha ett lite större boende och han ville ha en levande grönväxt och en riktig sten, inget plastskräp som vi tidigare hade handlat från djuraffären. Sen berättade Susanne för mej om annat Zack förmedlade till henne, om specifika händelser som hade utspelat sej hemma i vårt vardagsrum när någon gäst blivit rädd för honom, och hur trött han var på det att folk är rädda för honom och inte ser hans skönhet. Jag fick även veta att det inte är första gången jag lever tillsammans med en orm och när jag hörde det kändes det som det mest självklara i hela världen; att jag dansat med ormar i tidigare liv. Fler pusselbitar föll därmed på sina självklara platser. Susanne påpekade även att det är ovanligt att man har sitt kraftdjur som husdjur men att vi var ett undantag, att ormen faktiskt är mitt kraftdjur och att den är min beskyddare. Ett par veckor tidigare hade jag lyssnat på en video där Sadhguru pratar om ormar och deras koppling till det andliga och jag hade nästan ett Halleluja moment nu när Susanne berättade mer om varför Zack kommit in i mitt liv. Jag blev så tagen, så rörd, och så tacksam. Redan samma kväll traskade jag iväg och inhandlade en grönväxt åt honom, och han fick även en speciell sten som jag hade haft med mej hem från Storskär sommaren innan, där jag hade varit och hjälpt till med att röja fram uråldriga jungfrudanser. Ön med flera väldigt kraftfulla magiska platser. Jag ville visa åt Zack att hans önskan hade blivit noterad och var på väg att uppfyllas, och jag började även prata mer med honom än jag hade gjort innan, något som Susanne hade varit väldigt mån om att poängtera.

Zack hade passat på att ömsa skinn medan jag var på brunch. Denna gång mätte skinnet han krupit ur hela 120 cm.

Det var med en sprudlande kreativitet som jag började bubbla i hur jag bäst kunde ordna ett fint boende åt Zack, för jag ville verkligen ge honom det allra bästa. Visst, vi håller honom i fångenskap, men jag vill att den fångenskapen ska vara så behaglig som möjligt för honom. Att bo granne med ett populärt loppis är till stor fördel när man behöver fynda och det råkade sej så pass bra att jag hann se vad de hade lyft ur skåpbilen innan de ens hann bära in det i butiken, så de fick bära in det i mitt vardagsrum istället. Det blev lite trångt med två terrarier i rummet men inte för ett ögonblick har jag ångrat att jag tog mej an projektet för om det är något som hjälper till att läka ett sargat hjärta så är det att känna och visa kärlek för ett djur, både i ord och handling. ♥

Jag kommer inte nu att gå närmare in på hur förvandlingen från gammal mörkbetsat vitrinskåp till terrarium gick till, det får bli ett skilt inlägg ifall nån vill veta, men Zack har alltså gömställen i de olika värmezoner som ett växelvarmt djur behöver, och han har tillräckligt med ventilation och även rejäla lås på dörrarna för att förhindra rymning.

En av Zacks favoritplatser: En skål gjord av mangoträd, fylld med bark som jag håller väldigt fuktig genom att hälla i rejält med vatten. Hit kröp han när jag hade plockat ut hans gamla skinn och han hade inget emot att posera framför min iPhone. ;))

Susanne hade sagt åt mej att Zack kommer att visa upp en helt ny personlighet när han får ett större terrarium, och hon hade banne mej rätt. Att gräva ner sej i blomkrukor är väldigt roligt, och jag köper hellre nya grönväxter åt honom när rötterna skadats än att han ska behöva ha något plastskräp igen, och varje gång jag står i blomsteraffären för att köpa en ny växt åt honom så känner jag en uppriktig glädje. Kanske låter det märkligt för vissa, men den som tagit sej ut ur en destruktiv relation vet att man blir tårögd när man inser att man fått sitt liv tillbaka, att man kan göra något fint utan att bli grymt straffad med psykisk misshandel efteråt. Så ja, istället för att svepa varken höger eller vänster på Tinder så lägger jag min energi på att Zack ska ha det bra. Jag är även hundvakt för tillfället, så det har varit gos 24/7 nu ett tag och sällan har det känts så gott i hjärtat som det gör just nu. Även om jag får sällskap både på toa och när jag ska duscha, förutom det självklara att vi delar både soffa & säng -och helst också tallrik – om Cajsa själv får bestämma. ♥

Första bilden på Zack & mej, sommaren 2015. Bild från min privata instagram @oasenprana.

Ja, det blev ingen resa för min del till värmen i vinter men istället har jag kunnat hjälpa medmänniskor med snöskottning och hundskötsel när de varit bortresta, och som det ser ut just nu så har jag lite fler jobbuppdrag den närmaste tiden så det blir att hållas i hemkrokarna åtminstone ännu ett tag. Kanske var det därför jag tog tillfället i akt och bollade lite ideér med en utländsk prisbelönt tatueringsdesigner som är på väg hitåt, kanske det vore dags att tatuera den där ormen nu, ovanpå den där tatueringen som jag varit missnöjd med från första början. Jag har varit lite tudelad när det kommer till tatueringar, för flera år sedan bestämde jag mej för att inte lägga mer färg i skinnet för hälsans skull, men just nu känner jag väldigt starkt att jag vill ha mitt kraftdjur tatuerat och just nu är jag övertygad om att kroppen kommer att fixa det, inte minst tack vare det homeopatiska preparat som jag använder just nu… Just det. Ormgift is the shit alltså, för mej, vad annars?!  ;))) ♥ Det blev ingen affär med tatueringsdesignern och jag uppskattar verkligen att någon säger nej när de inte tror att det man önskar blir snyggt, så all heder till honom, verkligen! Däremot gjorde jag en annan affär, med en helt annan konstnär. Det var helt oplanerat och ett spontant infall.

Zack. by @evakastilan 2018.

I torsdags fick jag hem ett porträtt på Zack och bara jag får hem en lämplig ram så ska tavlan upp på väggen på sin rätta plats. Det är alltså Eva-Lotta Kastilan-Ezer som tecknat ett porträtt av Zack, med Flower of Life mönstret i regnbågens färger på min begäran. Just nu har Eva-Lotta ett erbjudande på djurporträtt, så jag rekommenderar dej att kika in på hennes hemsida HÄR och ta kontakt med henne om du önskar lägga in en beställning! Hon har verkligen lyckats fånga Zacks uttryck på bilden, kan knappt vänta tills jag får hänga upp den på väggen! Kommer att bli sååå snyggt!

Nej, det är inte självaste ormen som hänger på utsidan av terrariet, endast ett urväxt skinn. ;))

Vad tycker du annars om Zacks nya terrarium?? Vill du se fler bilder, kika in på instagram @bloggenlyckligarenu

Ps. Zacks gamla terrarium är till salu… Hint hint.. ;)))

Dela gärna! ♥

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.