Idag är det tre månader sedan jag publicerade bloggen så jag tänkte göra en liten sammanfattning av vad som hänt hittills, nuet och vad jag ser fram emot efter nuet. Bloggens namn, Lyckligare Nu ger ju en tydlig fingervisning vad det handlar om. Att leva ett lyckligt liv är en omöjlighet om man har en narcissist i sin omedelbara närhet och man själv inte är narcissist utan en varm, empatisk person. Bloggen handlar inte om att man ska blunda för allt negativt och bara fokusera på det positiva för att allt ska bli bra, för det om något är att leva i förnekelse. Jag tror att vi måste våga se det svåra för vad det är för att vi ärligt ska kunna göra de val som är rätt för oss i livet, val som hjälper oss till ett lyckligare liv även om de i stunden är svåra att ta. 

Sedan jag började blogga har jag blivit kontaktad av många fina människor, främst människor som känt igen sej väldigt mycket och velat tacka för den bekräftelse de fått när de läst mina inlägg, men också hjärtskärande meddelanden om att julkalendern öppnat deras ögon och att de inser att de lever med en narcissist, vilket är en stor sorg så klart. Den stora sorg som följer med den insikten är inte bara den att det inte finns något hopp för relationen, utan även för insikten att människan du älskar av hela ditt hjärta inte ens existerar, att allt har varit en illusion, en teaterroll skickligt ihopsatt av en själlös varelse som utan empati och samvete utnyttjar och bedrar dej fullständigt hänsynslöst. Att känna sej fullständigt grundlurad är sällan lätt, och mest smärtar det nog när det kommer till romantisk kärlek, speciellt om du själv är en kärleksfull varelse.

Jag har även blivit kontaktad av människor som uttryckt sej väldigt positivt kring mitt sätt att skriva och som haft intressanta förslag på samarbeten utanför bloggen och jag håller dörren öppen för allt som känns bra, även om jag i nuet behöver hushålla med mina krafter och vila när jag känner för det. I veckan som gick fick jag ett mejl med en förfrågan från en svensk tidskrift om de får publicera ett av mina blogginlägg efter att bloggen med ett visst inlägg hade kommit till deras kännedom. Dessvärre hann inte inlägget med till deras nästa nummer eftersom den hade deadline tidigare i veckan men det är helt ok att veta att det kommer med i ett senare nummer. Jag tackar så ödmjukt för den värme som förmedlades med den förfrågan och ser verkligen fram emot att ta en lång lunchträff med avsändaren snart. ♥

Sen ni som var så vänliga och röstade på mej i Kerala Blog Express, tusen tack! ♥ Ännu vet jag inte hur det har gått, men oavsett utgången så är ni några som vet att det finns en hel del varningssignaler kring arrangörerna och hela konceptet som fått mej att ifrågasätta om det vore så klokt att joina även om jag skulle få chansen. Den 10:e januari avslutades röstningen och de skulle presentera 30 vinnare två veckor senare. Hittills har inget mejl dykt upp och deras hemsida har bara meddelat att de snart kommer att presentera vinnarna, det vill säga ända fram tills nyligen. Nu finns inte hemsidan längre att hittas noterade jag igår på Kerala Blog Express. Visst är jag medveten om de ständiga strömavbrotten i Indien men det här beror nog inte på det… ;)) Men nu vet ni som undrat varför det varit så tyst om tävlingen.

Snart är det Alla ♥´s Dag, Valentines Day.  Jag återkommer snart med ett inlägg om det. Stay tuned. ♥

Andra inlägg som väntar på dagens ljus som jag ser fram emot att skriva är om min Ängel, en mycket kär vän till mej. Jag ska även presentera Zack närmare, visa hens nya hem och få till en liten inflyttningsfest för de som hjälpt till med skapandet av hens mansion. Sen finns det inlägg som ska skrivas som är betydligt tyngre att skriva, som gör att man verkligen behöver samla sina krafter istället för att bara strunta i att skriva, för vi måste trots allt lyfta fram problematiken. Här handlar det om incest i sektliknande konstellationer där var socialarbetarna väljer att blunda och tro på förövarna istället för på barnen, barn som därför tvingas fortsätta ha sex med sina manliga familjemedlemmar för att ALLA vuxna sviker. De barnen har tydligen ingen talan så jag tänkte lyfta katten på bordet och fråga vad i helvete våra myndigheter sysslar med?!?! Skärpning för fan!! Så nej, jag lider verkligen inte av bloggtorka, det finns minsann en hel del att beta av när det kommer till narcissism både i privatliv och i samhället. Utmaningen ligger i att inte skriva allt man vet, för sanningen är ju den att verkligheten överträffar dikten, tyvärr.

För att leva ett lyckligt liv så behöver man först se verkligheten som man befinner sej i just nu, med en brutal ärlighet utan att linda in saker i bomull. När man identifierat giftet man utsätts för så behöver man eliminera det så gott det går, antingen med No contact eller Grey Rock. Därefter kan man börja läka och bygga upp sej själv till en lyckligare varelse, bland annat genom att börja uppleva stunder av sinnesfrid som sedan blir fler och fler. Så länge du fortsätter interagera med narcissister så läcker du som ett såll, så se till att skydda dej genom att blockera alla tänkbara kanaler du kan nås på. Tänk på att vara lika vattentät som en grodas… ja du vet, privates. Och minns att det som Hollywood målar upp och säljer som en erotisk kärlekssaga med lyckligt slut (?) lagom till Alla ♥´s dag inte är något annat än en skildring på hur en narcissistisk psykopat agerar för att lyckas snärja in sitt offer, oavsett om det ingår piskor eller inte. I verklighetens skildringar får dessa kvinnor med ögonbindel sina underliv sönderskurna med rakblad och lämnas ibland att dö, om det inte är strypsex som gäller för mannen de älskar så högt, som kanske också har ihjäl dem “i misstag”. De har nämligen aldrig tidigare upplevt sån passion & kärlek och folk omkring dem tycker att de kan skylla sej själva om de inte lämnade mannen som gjorde dem illa. Det brukar vara samma folk som hyllar Fifty Shades of Grey och inte inser att de understöder en film som romantiserar narcissistiskt våld (d.v.s.psykiskt, mentalt, känslomässigt, ekonomiskt, fysiskt och sexuellt våld) och tycker de är så hippa och frimodiga när de sitter med sina popcorn att de måste göra det till en facebook status för att förknippas med det heta sexet och rättfärdigar det hela med att “hon var ju med på det”. Ja, så resonerar man säkert om man själv är en sån som ofta tillämpar olika typer av härskartekniker där kvinnor helst ska förminskas och skylla sej själva, och man varken har empati eller samvete. Se filmen för allt i världen om ni vill, men tro inte för ett ögonblick att det handlar om något annat än en stilstudie i hur en medberoende kvinna faller för ett beräknade rovdjur som kommer att slå hela hennes liv i spillror om hon inte lämnar honom i tid och är stenhård med att aldrig mer ha med honom att göra. I mitt privatliv finns det inte längre något som helst utrymme för narcissister överhuvudtaget, och det är just därför jag är betydligt lyckligare nu.

Dela gärna! ♥