Jag känner en enorm tacksamhet för de fina människor jag har omkring mej samtidigt som jag noterat att ingen kan nog riktigt förstå vad det handlar om om de inte själva varit utsatta för narcissistiska trakasserier som känslomässiga våldtäkter, ekonomisk misshandel och fysisk våld eller hot om våld. Det är svårt att förstå vad det gör med en människa, hur söndertrasad ens inre har blivit -speciellt om den som trakasserat sin partner är en mästare på manipulation och charmar omgivningen till att tro att han är en tvättäkta svärmorsdröm.

“Jag önskar att någon hade varnat mej!” var något jag hörde mej själv säga efter att jag hade lämnat honom. Jag var ju trots allt inte född igår och definitivt inte tappad bakom någon vagn så hur kunde jag tillåta mej att bli så fullständigt grundlurad??

Men om nu nån hade varnat mej, hade jag då lyssnat?? 

Kanske, kanske inte. Eller knappast?

Men hade någon varnat mej och jag inte hade tagit det på allvar då så hade det åtminstone såtts ett litet frö inom mej, kanske hade jag snabbare börjat reagera när varningssignalerna började dyka upp? Ja, jag vet inte säkert men jag vill ju tro det. Det är därför jag nu valt att dela med mej av den kunskap jag samlat på mej, för att vi behöver prata om det här. På riktigt.

Inte för att peka finger och smutskasta, utan för att utbilda oss och hjälpa. Vi måste lära oss att känna igen ulvarna i fårakläder och vi måste lära oss hur vi skyddar oss mot dem. Vi måste lära våra barn att välja noga vem de litar på. Vi måste öka medvetenheten hos våra myndigheter, allt från poliserna som får larm om ‘familjebråk’ till socialarbetare som är med och upprättar vårdnadsavtal vid separationer, samt jurister, advokater & domare inblandade i uppslitande vårdnadstvister där barnen används som slagträn av en maktgalen förälder utan förmåga till empati.

Som sagt; jag är varken född igår eller tappad bakom en vagn. Jag anser mej själv ha huvudet på skaft och jag är inte den som lättvindigt följer med strömmen utan att tänka efter själv. Ändå lät jag mej luras. Ja, jag tillät mej själv att bli fullständigt manipulerad och förd bakom ljuset när det kom till kärlek, trots att jag varken hade någon biologisk klocka som tickade eller var sexuellt frustrerad. Mitt liv var faktiskt rätt ok just då men visst hoppades jag få uppleva äkta kärlek. Som en blodhund sniffade han reda på mer än jag ens visste om mej själv just då och han började smida sin djävulska plan hur han skulle dupera mej fullständigt. Ja, jag lät mej luras och jag tänker att om jag som ändå är så pass luttrad av livet kan gå på en sån nit så kan nog vem som helst göra det. Tro mej. Det är därför jag känner så starkt att vi måste prata om det istället för att sopa det under fina mattan och svamla något om att vi nog bara inte funkade tillsammans, eller Gud förbjude; behöva ta det när nån som fattar noll klämmer ur sej något i stil med att “Det är aldrig ens fel när två träter”. Såna kommentarer är det sista man säger till någon som lever eller levt med en narcissistisk psykopat eller sociopat -ifall man nu inte vill trigga deras komplexa post-traumatiska stress som är mer regel än undantag efter narcissistiska trakasserier. Vill man det så är sannolikheten stor att man själv har nån form av personlighetsstörning eller så är man kanske en s.k. “Flying Monkey” och i bägge fallen rekommenderar jag starkt att man klickar sej bort från min blogg för att aldrig återvända, ok?

Om du är kvar så antar jag att du hör till kategorin som vill lära dej mer, antingen för din egen skull eller för att du har någon i din omgivning som du är lite orolig för, hon som var så lycklig över att hon äntligen träffat mannen i sitt liv och plötsligt har hon både sömnsvårigheter och ångest fastän han utåt sett behandlar henne som en prinsessa. Eller hon som ser livrädd ut på sin selfie hon postat på FB där hon tvingats tagga den som misshandlar henne och skriva hur lycklig hon är tillsammans med honom och kommentarsfältet svämmar över med grattisar från vänner som inte ser ens det synliga våldet, än mindre det osynliga. De är våra väninnor. De behöver vårt stöd! Vi måste våga lära oss att se!

När jag hade satt mej och min son i säkerhet, tillfälligt gömda i andras hem så började jag studera ämnet ingående för jag hade ett brinnande behov av att förstå det obegripliga. Jag kom även på mej själv med att ha blivit en väldigt duktig detektiv och det om något är ett tecken på att man levt med en narcissist, ja om man har tillräckligt med intelligens & litar på sin intuition vill säga. Annars sväljer man lätt alla deras lögner med hull och hår och har inte ens en blek susning om i vilken fantasivärld man lever. De värsta lögnerna fick jag själv reda på först månader efter att jag hade lämnat honom så jag påstår ingenstans att den som inte genomskådar dem är lättlurade. Jag kände på mej att så mycket var fel och jag hade svårt att tro att någon kunde ljuga så obehindrat som han gjorde så jag valde att tro honom när han kom med sina påståenden och bortförklaringar, jag var ju den som ville tro gott om andra tills de bevisade motsatsen, och oj sånt skådespel jag fick bevittna för han bevisade verkligen motsatsen med sina handlingar, det fanns inget gott i honom. Inget annat än goda skådespelartalanger isåfall. Fast de fallerade rätt snabbt de med…

Efter en riktig djupdykning i ämnet kan jag härmed påstå att jag utökat mina kunskaper och utvecklat mina känselspröt så pass väl att jag idag känner igen även en covert narcissist väldigt snabbt, och jag skriver nu för att även du ska kunna lära dej att känna igen en narcissist på första dejten. Jag vill också skriva om hur du tar dej ut ur helvetet med livet i behåll om du redan befinner dej där, och hur du sen inte bara ska överleva utan verkligen kunna blomstra och leva. Det är min önskan för dej. Ett lyckligt liv. Vilken är din?