Det gjorde däremot någon annan som tydligen såg mej som ett hot och fick chefen att både hitta och printa ut hela min blogg (och det var ingen liten lunta…) som bevismaterial innan han sparkade mej. Jag tappade lusten att blogga den dagen.
Många gånger under mitt 46-åriga liv har jag konstaterat att jag borde skriva en bok, material finns så det räcker till och blir över. Sedan ungefär ett år tillbaka har jag vetat att jag ska blogga parallellt med mitt bokskrivande. Det har tagit sin tid på grund av olika orsaker och idag är jag riktigt glad att hela #metoo kampanjen hann se dagens ljus innan mitt första blogginlägg för när jag läst många andras berättelser så har det väckt min skrivlust än mer, för vad är sexuella trakasserier om inte ett klassiskt narcissistiskt beteende för att förminska, trycka ner och känna makt över någon annan? Att så många varit eller är utsatta är ett tydligt tecken på att narcissism är ett enormt samhällsproblem även om vi inte satt ord på det tidigare.
När han som hade sparkat mej insåg att han inte hade den makten han trodde sej ha så försökte han köpslå med mej. Han erbjöd mej en halv årslön mot min tystnad, för att jag frivilligt skulle gå. Jag tackade nej. Jag sa att jag ville ha mitt jobb tillbaka för jag hade inte gjort något fel.
Ytterligare några samtal från honom och fem dagar senare var jag tillbaka på jobb, mot både hans och min närmaste förmans vilja. Den som led mest av min återkomst var nog ändå den kollega som hade dragit i alla trådar i bakgrunden för att få bort mej samtidigt som hon hade låtsats vara min vän. Ungefär 1½ år senare sade jag upp mej efter att ha blivit kontaktad och uppvaktad med ett attraktivt jobberbjudande från ett annat företag. Innan dess hade jag fått se chefen som sparkade mej få sparken. Jag var där när han fick packa ihop sitt pick och pack, kanske med en halv årslön på fickan…?
“Hjärnan” bakom min olagliga uppsägning jobbar troligtvis fortfarande kvar.
Dela gärna! ♥