Kondorens gåva

Det är ungefär sju år sedan som jag först fick höra om profetian som handlade om mej personligen, om viktiga milstolpar jag hade framför mej i livet. Tre olika milstolpar som alla skulle symboliseras av olika sorters fjädrar. Det var min Ljusguide som berättade om dem, förmedlat via ett begåvat medium som stundvis fick hålla sej för öronen då den höga vibrationen ringde i öronen på henne under besöket. Jag satt där som ett levande frågetecken. Det var flummigt, även för mej. Fjädrar??

The Gift of the Condor // Susanne Broända 2017 + Örnen & Ugglan.

Jo, jag fick veta att jag bl.a behövde lära mej att se mörkret i andra människor, och det skulle ugglan hjälpa mej med. Då, för sju år sedan var jag liksom nu väl medveten om attraktionslagen, och min spontana reaktion var, att NEJ, jag vill inte se mörkret i människor, jag vill bara se och fokusera på det goda!! Men med allra största allvar fick jag förklarat för mej att det är något jag MÅSTE lära mej i detta liv. Det var livsviktigt för mej. Örnen skulle hjälpa mej att se allt från ett högre perspektiv, hjälpa mej se hur allt hänger ihop helt enkelt. Det som kondoren skulle bistå mej med hägrade mest av allt, för det var onekligen en väldigt vacker egenskap, och den fjäder som, inte minst geografiskt, var längst utom räckhåll för mej.

Livet hände. Plötsligt befann jag mej i en livssituation där jag lätt kunde hålla mej för skratt. Jag minns att jag hade så svårt att få ihop det, hur kunde jag, som hade koll på attraktionslagens magi, ha hamnat i det bottenlösa träsk som jag höll på sugas ner i, för jag hade ju fokuserat på ljus & kärlek mer än någonting annat. Jag har kommit att lära mej att mitt högre jag också har saker att säga till om, och det är genom svårigheter och lidande som själen kan växa på ett helt annat sätt än om allt bara är fridens liljor & flower power feelis. Vilken käftsmäll jag fick av livet, men oj vad det öppnade mina ögon. Inte för något i världen skulle jag vilja gå tillbaka till att vara hon, hon som jag var innan min vistelse i helvetet.

LÄS MER

Kan vi hjälpas åt?

Det sägs att ensam är stark, men jag tror att det är genom att hjälpas åt som vi kan få till nödvändiga förändringar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, är ett annat påstående som med jämna mellanrum dyker upp i flödet. Alla har inte samma resurser eller kapacitet att hjälpa, men om det är något vi alla har så är det ett namn. Tänk att verkligen kunna vara med och hjälpa genom något så enkelt som att skriva ett namn på en namninsamling. Det kostar inget, förutom den lilla tiden det tar att fylla i dina uppgifter, men kan göra stor skillnad om tillräckligt många visar sitt stöd för rättvisa. Inte heller ger du bort ditt namn vid en vettig namninsamling, tvärtom ser du till att ditt namn verkligen är med och gör skillnad. Är du med? ♥

 

Hjälp mej att hjälpa min fina vän Susanne genom att skriva under petitionen. Tack!

I dagarna hade jag en träff med min goda vän Susanne. Om det inte vore för henne så skulle jag nog leva i ovisshet när det kommer till sjukdomen ME/CFS, utan att ens reflektera över saken. Jag hade sett dokumentären UNREST innan Susanne fick sin ME diagnos (på en specialistklinik i Göteborg) så det brast fullständigt för mej när diagnosen var ställd. Sedan dess har det brustit för mej många gånger när jag via Susanne fått ta del av hur svårt det är att få hjälp i Finland, och framförallt RÄTT hjälp. Att Valvira går någon annans ärenden än patienternas bästa blev än en gång mer än solklart när de bestämde sej för att stänga av ME specialisten Olli Polo från att jobba på sin klinik Unesta i Tammerfors! Läs mer