Det är ungefär sju år sedan som jag först fick höra om profetian som handlade om mej personligen, om viktiga milstolpar jag hade framför mej i livet. Tre olika milstolpar som alla skulle symboliseras av olika sorters fjädrar. Det var min Ljusguide som berättade om dem, förmedlat via ett begåvat medium som stundvis fick hålla sej för öronen då den höga vibrationen ringde i öronen på henne under besöket. Jag satt där som ett levande frågetecken. Det var flummigt, även för mej. Fjädrar??

Jo, jag fick veta att jag bl.a behövde lära mej att se mörkret i andra människor, och det skulle ugglan hjälpa mej med. Då, för sju år sedan var jag liksom nu väl medveten om attraktionslagen, och min spontana reaktion var, att NEJ, jag vill inte se mörkret i människor, jag vill bara se och fokusera på det goda!! Men med allra största allvar fick jag förklarat för mej att det är något jag MÅSTE lära mej i detta liv. Det var livsviktigt för mej. Örnen skulle hjälpa mej att se allt från ett högre perspektiv, hjälpa mej se hur allt hänger ihop helt enkelt. Det som kondoren skulle bistå mej med hägrade mest av allt, för det var onekligen en väldigt vacker egenskap, och den fjäder som, inte minst geografiskt, var längst utom räckhåll för mej.

Livet hände. Plötsligt befann jag mej i en livssituation där jag lätt kunde hålla mej för skratt. Jag minns att jag hade så svårt att få ihop det, hur kunde jag, som hade koll på attraktionslagens magi, ha hamnat i det bottenlösa träsk som jag höll på sugas ner i, för jag hade ju fokuserat på ljus & kärlek mer än någonting annat. Jag har kommit att lära mej att mitt högre jag också har saker att säga till om, och det är genom svårigheter och lidande som själen kan växa på ett helt annat sätt än om allt bara är fridens liljor & flower power feelis. Vilken käftsmäll jag fick av livet, men oj vad det öppnade mina ögon. Inte för något i världen skulle jag vilja gå tillbaka till att vara hon, hon som jag var innan min vistelse i helvetet.

Sommaren 2016: Vid två olika tillfällen, med bara några veckors mellanrum, så fick jag först en örnfjäder, och därefter ugglefjädrar. Tro inte att jag genast noterade det hela, att jag skulle ha kommit ihåg profetian, nej då. Det dröjde till januari 2017 och krävde tydligen en hjärnskakning för att jag äntligen skulle se kopplingen mellan fjädrarna jag hade hemma, och vilka milstolpar de så tydligt hade markerat. ;))

Jag berättade om det hela för mina närmaste vänner Monica och Susanne, för jag var själv så fascinerad över att delar av profetian hade markerats av örnen och ugglan, och ville dela mina reflektioner med dem. Vad jag inte visste då var att Susanne kände starkt för att måla den tredje och sista fjädern till mej, i väntan på den riktiga. När Susanne målar så kanaliserar hon ofta budskap, djurkommunikatör som hon är, som hon sen förmedlar till mottagaren. Hon överraskade mej fullständigt med målningen som hon hade döpt till “The Gift of The Condor” (Kondorens gåva), och när hon berättade om vilka budskap kondoren hade till mej så började jag gråta glädjetårar. Det var faktiskt i den stunden som jag tog beslutet att inte börja blogga anonymt om narcissism, vilket hade varit min plan, utan helt öppet, som mej själv. Den som varit uppmärksam har kanske noterat att bloggens header är en del av just den målningen. Kondorens gåva.

Februari 2019: Jag befann mej för tredje veckan i rad på Wasa Wellness, för min sons behandling. David gav mej IRECA 5, som är en form av healing. Under den andra halvan av healingen, som var helt ljuvlig, så började mina tårar rinna, för insikten bara fanns där, badande i allt ljus & gudomlig kärlek, att det han förmedlade till mej var exakt det som var kondorens gåva. Jag visste att jag kommer att bli helt frisk med hans hjälp, må det sen vara med hjälp av Metatron eller hans magiska händer. Innan vi åkte hem den dagen hade vi avtalat tid till veckan därpå, för att göra en första Metatronskanning på mej. Barnen kommer ju alltid först, och nu hade sonen fått sina tre behandlingar, tre veckor i rad, så nu var det min tur. Här kan du läsa om våra tidigare erfarenheter av David och hans Metatron:

Einstein, David & Metatron

MIN FÖRSTA METATRONSESSION:

Det var alltså först och främst för min tandhälsa som jag ville bli skannad, för min oro över hur rotfyllda tänder kan ställa till oreda i kroppen. Jag hade redan bokat tid för att dra ut de två rotfyllda tänderna, men avbokat. Tyvärr hann vi aldrig så långt som till mina tänder på min första Metatronsession, för det fanns liksom betydligt värre saker som snappades upp och rapporterades. Det ska erkännas att det var lite jobbigt på sitt sätt, samtidigt som det var väldigt bra på ett annat, för man vill ju veta! Davids sätt att bemöta mej var helt fantastiskt, och vi hade väldigt djupa och läkande diskussioner. Jag vet inte om han kan läsa andra människors tankar, men han kan definitivt läsa av ens energier! Jag lade märke till att han nu och då under skanningen kikade på ett papper som låg ihopvikt på hans skrivbord, men jag brydde mej inte desto mera om det. Senare, när vi pratade om vilka åkommor som var viktigast att behandla först, så tog han fram det där pappret och visade mej. Det var anteckningar han hade gjort efter att ha gett mej IRECA 5 veckan innan, och där hade han markerat olika ställen på streckgubben som föreställde mej, vilka organ som mådde sämst, och varför. Hans anteckningar stämde alltså helt överens med de fynd som Metatron hittade, och vi var helt eniga om prioriteringen i behandlingen.

Han tvekade lite att ge mej utskrift på allt, för han bekymrade sej för att jag skulle ta det för hårt att läsa, men jag insisterade. Det tog mej ganska många dagar att läsa och smälta allt, och att bestämma hur mycket jag skulle berätta åt mina närmaste och hur mycket jag skulle dela med mej här. Det som var väldigt positivt med det hela var att behandlingen redan var påbörjad, och jag hade en hel lista med livsmedel som skulle vara välgörande för mej, samt en med svartlistade livsmedel som jag skulle göra klokt i att undvika. Jag hade livselixir med mej hem; för mitt känsloliv, mina skadade organ & oönskade mikroorganismer. Som bonus fick jag något som jag kallar “evighetsvatten” som ska minska mina skyhöga nivåer av arsenik, och öka mina låga kalium- & zinknivåer. Jag rekommenderades även att införskaffa två viktiga naturpreparat, för att verkligen sätta fart på energierna. Det bästa var nog att jag fick en ny tid till David redan en vecka senare.

MIN ANDRA METATRONSESSION:

Vid det andra besöket skulle vi se närmare på min munhälsa, det som hade varit orsaken till att jag från första början hade bokat in mej för en undersökning. Medan Metatron skannade av mej så hann vi prata om sånt som jag hade lämnat att fundera på sedan den första skanningen, och jag kände mej betydligt gladare och lättare till mods än veckan innan. Vi pratar helt klart samma språk, även om vi inte har ett gemensamt modersmål. Att vi är urgamla vänner som vandrat tillsammans under otaliga livstider råder det inga som helst tvivel om, och det finns en glädje i att återupptäcka den varma vänskapen också i detta liv. Igenkännandets glädje.

Till min stora förvåning var det inte alls mina rotfyllda tänder som orsakade strul med min blodcirkulation, utan en tand intill en rotfylld, samt exakt samma tand på andra sidan käken, något som Metatron visade med all tydlighet. Men faktum kvarstår: Det finns tänder som är kopplade till cirkulationsproblem som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar. Jag utesluter ändå inte rotfyllningarnas negativa inverkan, men förstår att det behöver göras mer efterforskningar i ämnet innan man kan säga något med 100% säkerhet. Förutom behandling på plats så fick jag med mej en liten extra glasflaska hem vars innehåll stärker min tandhälsa. Besöket avslutades med en helt underbar vägledd meditation, som jag önskar att jag hade spelat in för att kunna lyssna på hemma i efterhand, eftersom den gick ut på att stödja min stackars njure.

MIN TREDJE METATRONSESSION:

Det finns få människor som jag känner mej så bekväm med som jag gör med David, så det var en självklarhet för mej att bjuda in honom hem till mej i Jakobstad, för min tredje Metatronsession. Både för bekvämligheten att slippa åka iväg till Vasa för sjätte veckan i rad, och för att mina kära jeppisvänner enkelt skulle få genomgå en Metatronskanning på hemmaplan. Det var med stor glädje som jag kunde konstatera att även mina kräsna vänner var mer än nöjda med sina Metatronsessioner, och att de gärna vill anlita David fler gånger, även om de skulle hamna att åka till Vasa för uppföljning. Den goda nyheten är att David kommer tillbaka snart, närmare bestämt fredagen den 5.4! Tiderna till hans första besök gick åt som smör på heta stenar, och det var nästan så jag höll på ge bort min egen metatrontid innan han uppmärksammade mej om den saken… ;)) David skulle egentligen hyra in sej på en mottagning i centrum av Jakobstad, men på uttrycklig begäran av en av mina väninnor så gjordes skanningarna hemma hos mej istället. För att alla skulle få fullständig privacy så kopplade jag ur övervakningskameran och lämnade hemmet under varje skanning.

Om du någon gång blir erbjuden en shiatsu massage av en columbiansk man som heter David Paloma, tacka för allt i världen JA!! Du kommer knappast att ångra dej!! Precis som vid en Metatronskanning så är man fullt påklädd, och han vet minsann vilka punkter han ska trycka på för att man ska bli fullständigt avslappnad på alla plan. Det var lite som himmelriket på jorden hemma på mitt vardagsrumsgolv, med ljuvlig musik ur högtalaren och katten Picatrix som övervakare & assistent. Han hade sagt att det skulle vara väldigt bra för min rygg, vilket han hade helt rätt i för jag kände inte längre av nerven som låg i kläm mellan kotorna. Efteråt sov jag bättre än på väldigt länge, och skrattade sen hela vägen till frukosten på stadshotellet följande morgon, snöovädret till trots.

Den sista tiden var min, min tredje Metatronsession. På Davids initiativ så kollade vi hur min hälsa kommer att se ut de närmaste åren, enligt Metatron, ifall jag fortsätter med exakt samma livsstil som jag har just nu. Samma känslor, samma kost. Det som var så otroligt häftigt med detta var att jag fick se en betydligt friskare version av mej själv, än den som jag hade haft två veckor tidigare. Flera av mina nuvarande diagnoser var puts väck, just tack vare att Metatron skickat ny information till min hjärna i två veckors tid, och ändrad kost. Nivån av arsenik var inte längre lika alarmerande, även om det fortfarande finns utrymme för förbättringar. Man kan jämföra det med att instrumenten i en orkester behöver stämmas ibland för att de ska kunna spela harmoniska melodier tillsammans. Jag frågade specifikt om det finns några som helst tendenser för min kropp att utveckla cancer nu eller i framtiden, och det finns inga såna indikationer överhuvudtaget -åtminstone inte så länge som jag fortsätter med det känsloliv och den livsstil jag har just nu. Och nej, jag kommer aldrig i livet att tacka ja till mammografi, speciellt som senare forskning tydligt visar att mammografin i sej ökar risken för cancer, och överbehandling. Detta är något som bl.a Peter Götzche lyft fram med all tydlighet, och ingen har ännu kunnat påvisa att hans forskning är felaktig. Hade min skanning visat tendenser på cancer -nu eller i framtiden- så hade jag självklart valt att strypa allt sockerintag omedelbart, men eftersom så inte är fallet så fortsätter jag tillsvidare med min varma söta snuttedryck eftersom den är perfekt att blanda supermacan i varje morgon. ;)) Grönt te dricker jag minst en stor mugg av varje dag. Nu talar jag bara för mej själv och mina beslut, andra får välja enligt sina egna övertygelser, dem blandar jag mej inte i eller tar något ansvar för.

Så vad är då för känsla som numera dominerar mitt känsloliv? Enligt min tredje skanning? Jo, JOY!! GLÄDJE!! Det bästa är att jag känner det. Mest hela tiden. Och nej, jag har inte ihop det med någon annan än med mej själv – och livet. ;))

LIVET BESTÅR AV BÅDE GLÄDJE & SORG

Några dagar efter min första metatronsession så hamnade jag att tillsammans med min ena dotter ta ett av de allra svåraste besluten man kan tvingas att ta. Att låta den högt älskade lilla fyrbenta familjemedlemmen som var inne på sitt 15:e levnadsår somna in i dotterns kärleksfulla famn på smådjurskliniken i Helsingfors, istället för att komma hem tillbaka till Jeppis med tåg som planerat. Jag är fylld av beundran för min dotter som hade modet att se hur dåligt Cajsa mådde, och för att hon tog ansvar för att Cajsa faktiskt var både lättad och lycklig sin allra sista tid här på jorden. Hur det värmde mitt hjärta att hon hade en god vän som följde med henne på det svåra, och att min älskade förstfödda satte sej på sena kvällsbussen för att finnas hos sin lillasyster efteråt. Men. Herregud vad jag har lipat, gråtit och bölat. Jag vet inte säkert vad det var som höll mej vaken hela natten, om det var den akuta smärtan i nacken eller sorgen. Vad kom först? Ja, jag vet att det var sorgen över Cajsa som gjorde att diskbråcket i nacken slog ut i full smärta. En konstant smärta. Utan att ha sovit en blund, likblek med rödgråtna svullna ögon, tog jag emot födelsedagsgratulationer från mina barn, en IRL, och två sjungandes tillsammans över FaceTime från huvudstaden, sina egna sorger till trots. Lite senare pallrade jag mej iväg på lunch med bästa Monica, jag kunde ju ändå inte vila för smärtan i nacken, och hon vet hur det är att mista ett älskat husdjur så hon hade inga problem att se och möta min sorg.

Jag mindes att hon redan för många år sedan pratat om en blockering jag hade i nacken, och vad den var kopplad till. Nu hade den slagit ut i full blom, och gjort sej väldigt uppenbar på alla sätt och vis. Jag sa åt henne att jag måste be David behandla min nacke vid nästa besök, för jag står knappt ut (i sorgen hade jag inte ens tänkt på att ta till homeopatiska akutpreparat jag har hemma). Rätt som det var när jag höll på berättade något för henne så kollade hon finurligt på mej från andra sidan bordet och frågade hur det känns i nacken nu. Jag bara stirrade på henne, och hon log ännu mer. Där satt hon och gav healing till min nacke utan min vetskap, och smärtan den bara försvann. Hon sa att det gällde att dra ut allt som fanns där inne nu när det visade sej så tydligt. Massor av gammal sorg, och en hel del ilska. Hon noterade att jag fick tillbaka färgen i ansiktet där vi satt. Senare mot kvällen när jag skulle ta emot gäster så hörde hon av sej och undrade hur det var med nacken. Det var fint med nacken, men jag hade kvar nån smärta bakom ögat, och hon lovade att skicka lite healing. Sen dess har jag inte haft nån smärta i min nacke, eller omkring ögat. Snacka om välsignad födelsedagspresent!! Att starka känslor är triggers för fysiska krämpor tvivlar jag inte det minsta på! Även Susanne har vid tidigare tillfällen konstaterat att jag har stora hjärtesorger för djur jag mist, hjärtesorger som behövt läkas. Nu var det tydligen dags, det såg universum till.

Här är en video (på engelska) innehållande klockrena insikter gällande känslornas starka inverkan på oss människor, det europeiska synsättet på kärlek, och att man gör klokt i att skaffa en hund om man vill ha villkorslös kärlek i många år: How to be in love without emotionally attached. Superb INSIGHT by Sadhguru

HÄLSOFRIHET

Vi lever i en tid där okunskap är ett val. Jag tar gärna fullt ansvar för min egen hälsa, samtidigt som jag är oerhört tacksam för möjligheten att uppsöka sjukhus då när det verkligen behövs! Att jag i huvudsak använder mej av det som vissa kallar alternativvård istället för att belasta en redan överansträngd sjukvård borde rimligtvis uppskattas, speciellt som jag bekostar allt ur egen ficka. Jag betalar skatt, precis som alla andra, så det vore inte mer än rätt att de metoder som är betydligt mer kostnadseffektiva än de som skolmedicinen erbjuder också skulle subventioneras av staten. Speciellt som de inte bara lindrar symptom, utan även hjälper kroppen att läka ut “kroniska” diagnoser så man slipper bli en kroniker med allt vad det innebär för samhället på lång sikt.

Att de som blivit utsatta för fysisk och/eller psykisk misshandel i sina relationer utvecklar fysiska sjukdomar är ingen nyhet. Jag har tyvärr inte ännu läst Ingegerds bok, men blivit bekant med henne via någon av de rikssvenska stödgrupper jag är med i online. Du kan läsa om hennes bok här: Om jag bara hade vetat hade jag inte insjuknat: det omöjliga är möjligt / Ingegerd Bergström

Innan min första Metatronskanning så hade jag lämnat en hel del blodprov tack vare en väldigt omtänksam hälsovårdare som jag haft förmånen att få träffa vid några tillfällen. Jag hade även fått en läkartid, där jag skulle delges resultaten på blodproven. Det råkade sej så tidsmässigt att läkarbesöket inföll mellan mitt första och andra besök till David, och jag packade ner min 30-sidiga rapport från Metatron i väskan, osäker på om jag alls skulle visa diagnoserna för läkaren eller inte. Hur det nu kom sej så lät jag läkaren se delar av den, för där fanns ju tydliga bevis på att det finns fysiska orsaker till min långvariga utmattning, helt utan -hitte-på-psykdiagnoser. Sjukhusets laboratorium och Metatrondiagnostiken är för övrigt helt överens om att mitt ferritinvärde är onödigt lågt. Sjukvården rekommenderar Obsidan, men när jag läser dess bipacksedel så står det att läsa att man bör undvika det ifall man t.ex lider av någon kronisk njursjukdom. Eftersom en av mina diagnoser är hyperaldosteronism (samt begynnande kronisk njursjukdom), så väljer jag istället annat järntillskott för mej. Läkaren jag hade turen att träffa senast var en sån läkare som ger mej hopp om en ljusare, friskare framtid! Läkare som inte har något behov av att racka ner på metoder de själva inte känner till, utan istället närmar sej dem med sund nyfikenhet är de läkare som är precis så trygga i sin yrkesroll att de sätter patientens bästa före sin egen prestige. Även om vi hade helt olika uppfattningar om kolesterolet, speciellt när det kommer till kvinnors livslängd, så var diskussionen respektfull och vänlig. Guldstjärna i kanten, tacksam för otroligt fint bemötande!!

När det kommer till läkare skulle jag helst av allt vilja uppsöka sömnforskaren Olli Polo, men tyvärr har Valvira bestämt sej för att stänga hans privatklinik i Tammerfors, ta ifrån honom hans professorstitel och förbjuda honom att fortsätta forska på ME/cfs. De finska myndigheterna har bestämt att han enbart får ta emot lungpatienter härefter -detta trots att inte en endaste patient har klagat på honom?!? Att Valvira skulle finnas till för patientsäkerheten är ett hån för alla som fått mattan bortryckt under fötterna!! Här kan du läsa en artikel som handlar om en viktig upptäckt som Olli Polo har gjort, och jag känner igen mej själv i princip allt, men förstår att min hyperaldosteronism krånglar till det ytterligare. Tänk om jag skulle få träffa Olli Polo -men det får jag inte. Inte ens fast jag skulle bekosta allt själv. Det sätter våra myndigheter stop för. Varför??? Vad är det som inte får upptäckas gällande ME/cfs??

Min Medicin 2019 #1: En finsk läkare misstänker saltbrist som mekanism bakom kronisk trötthet.

FINNS HJÄLPEN UTOMLANDS?

David har ett nära samarbete med en klinik i Mexico där de har jobbat med Metatron i 15 år. På kliniken finns 20 läkare som uteslutande jobbar enligt de metoder som Metatron föreslår, dvs behandlingar som är helt kompatibla med en biologisk människokropp, bl.a. homeopati. David har berättat att det som de läkarna ser som den största utmaningen med att jobba med Metatrondiagnostiken är att den fångar upp så otroligt mycket att det ibland kan vara svårt att veta var man ens ska börja behandla. Även om David inte är läkare, så har jag fullt förtroende för hans förmåga att se den dominoeffekt som påverkar alla våra inre organ, med start från vårt känsloliv. Att han visste mer om min undermedvetna dödsångest (nej, jag är inte rädd för att dö, jag har tydligen bara varit rädd för att mina närmaste aldrig ska få veta vad som hänt, vart jag försvunnit om det inte finns någon kropp att hitta…) än jag själv gjorde talar sitt tydliga språk. För ja, jag viftade bort det först när han tog upp saken, även om jag vet sedan tidigare att njuren är kopplad till dödsångest. Allt det här såg han medan han gjorde   IRECA 5 på mej, han har nämligen den förmågan.

Vad jag finner helt fantastiskt när det gäller att bli diagnosticerad med Metatron är att jag varken blivit utsatt för skadliga strålningar eller obehagliga undersökningar eller smärtsamma provtagningar. Jag har varken behövt klä av mej eller bli klämd på. Ändå vet jag betydligt mer om min hälsa än vad som skulle ha framkommit vid t.ex ett vanligt läkarbesök, mammografi eller hos gynekologen. De bakterier som sjukvården skulle ha ordinerat antibiotika till har jag redan blivit av med tack vare Metatron, så jag slipper bidra till ökad antibiotikaresistens. Jag överväger varken operation eller läkemedelsbehandling för de diagnoser jag fått, utan naturlig läkning (Jo, jag har läst på ordentligt, och enbart innehållet i bipacksedlarna på fass.se gör mej mörkrädd, det är allt annat än livskvalité i mina värld). Mitt hår har förbättrats märkbart, det är en “biverkning”jag kan leva med. Jag har länge hållit hälsokoll på mina naglar, och upplever förbättring även där, och jag har bl.a fått rekommendation på en tandkräm som stöder just min hälsa. Nervgiftet flour har jag inte använt på många år, och har heller inga planer på att börja!!

Jag är nu, efter tre veckor av Metatronbehandling, fascinerad över hur lätt sorgen är att bära. Inte bara sorgen över Cajsa, utan även de gamla tunga sorgerna över en annan hund, och över min allra första katt; Murre. Ja, och kaninen, mössen, marsvinen och sköldpaddorna + det faktum att mitt hjärtat blivit krossat i något som tidigare känts som tusentals bitar. Mitt hjärta är plötsligt betydligt lättare, och jag är mycket gladare. Vårkänslorna börjar så småningom vakna, och jag tror på fullaste allvar att jag kommer att bli helt frisk så småningom. Jag mår faktist bättre nu än på flera år, men än är jag inte i mål, det finns ännu en liten bit kvar till vital hälsa. Jag tackar mina guider och kondoren så ödmjukt för gåvan, och mej själv för att jag följt min intuition, som bara blir starkare och starkare för var dag som går.

Att se ljuset i andra människor, det är väldigt vackert. Det är något helt annat än det jag tidigare gjorde (vilket var att ignorera det mörka och bara fokusera på det ljusa, i hopp om att det mörka skulle försvinna…LOL!!). Om det är något jag har lärt mej de senaste åren så är det att snabbt känna igen mörkret (narcissism, psykopati, sociopati), och att se hur saker och ting hänger ihop, både med dolda agendor och falskhet. De förmågorna tjänar mej väl, det blir ju så mycket lättare att navigera rätt när dimman lättat och man ser allt tydligt och klart. Jag förstår nu att det var något som jag måste lära mej, för att kunna göra det som jag ska göra i detta liv.

#brinnförjosefin

Fredagen den 22.3 2019 skulle artisten Josefin Nilsson ha fyllt 50 år. Dagen till ära släpptes dokumentären Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är. Hennes bok var så gott som färdigskriven när hon dog, 46 år gammal. Jag kan förstå att det har varit väldigt påfrestande för henne, speciellt känslomässigt, att skriva om sina tidigare livserfarenheter.

På lördagen (23.3) hölls en ljusmainfestation i Stockholm för henne, under hashtaggen #brinnförjosefin, och nu ser jag ljuset, speciellt i män som skådespelaren Alexander Karim, och alla andra rakryggade män som både har förståndet och civilkuraget att stå upp för kvinnor som behandlas illa av andra män, även om det kostar dem! Men jag ser även mörkret i de män som själva är kvinnomisshandlare och som delar dessa inlägg i hopp om att uppfattas som allt annat än de fega kräk de egentligen är, även om de lyckats nästla in sej i stödgrupper som ulvar i fårakläder. Jag ser ljuset i män som David, män som vågar se hur illa kvinnors kroppar far av psykisk och känslomässig misshandel, och som med största respekt gör sitt för att verkligen göra skillnad, utan någon egen dold agenda, utan ytterligare övergrepp eller kränkningar. Jag blir extra varm i hjärtat när jag ser ljuset stråla i glädjefyllda ögon hos mina väninnor som också besökt honom, för att de känner liknande lättnad och glädje inombords som jag själv gör, efter att de har blivit både känslomässigt och fysiskt kalibrerade av den Colombianska kondoren som tillfälligt landat i Finland, även om de själva inte haft samma utmaningar i livet som mej. 

David är en av de allra finaste människor jag någonsin träffat, varm och empatisk. Att jag känner väldigt varmt för honom är ingen hemlighet. När det gäller framgångar med Metatron, IRECA och Shiatsu, så vill han ge all kredit till sin Mentor & MÄSTARE som bor i Italien, för han säger att allt är tack vare honom. Det är han som skymtar inne i en gul fotoram, till vänster om David i mitt förra blogginlägg, Einstein, David & Metatron.

UPPDATERING: Jag har fått lov att dela Davids reseschema här, så de som vill boka tider kan se när han befinner sej var: 

• Helsingfors 12.04.2019 →
• Italien 18.04.2019 →
• Colombia 25.04.2019 →
• Finland 21.05.2019 →

Avslutningsvis, en sång som grep tag om mitt hjärta när Nessi Gomes framförde den på NHH i somras, sårbart och hudlöst som få, och vi fortsätter brinna för Josefin ♥♥♥

"i himlen och på jorden
med solen och stjärnorna
i himlen och på jorden 
månen och stjärnorna

jag känner elden inuti
jag känner elden
här i elden hittar jag dej Pacha mama
Pacha mama här hittar jag dej

örnen flyger
kondoren flyger
de flyger fritt för oss
de tar hand om allt
- allting"


//Texten är en fri översättning på låten "En el Cielo" av Isabel Ruiz Bartilson.
(Pacha mama betyder Moder Jord på Quechua)
Här framförs den av Nessi Gomes:  

En el cielo (Pacha mama) – Nessi Gomes (Isabel Ruiz Cover) + Letra [432HZ ] HD

 

Dela gärna! ♥♥♥

 

♥ Josefin Nilsson ♥ Älska mig för den jag är ♥ Dokumentär ♥