Kondorens gåva

Det är ungefär sju år sedan som jag först fick höra om profetian som handlade om mej personligen, om viktiga milstolpar jag hade framför mej i livet. Tre olika milstolpar som alla skulle symboliseras av olika sorters fjädrar. Det var min Ljusguide som berättade om dem, förmedlat via ett begåvat medium som stundvis fick hålla sej för öronen då den höga vibrationen ringde i öronen på henne under besöket. Jag satt där som ett levande frågetecken. Det var flummigt, även för mej. Fjädrar??

The Gift of the Condor // Susanne Broända 2017 + Örnen & Ugglan.

Jo, jag fick veta att jag bl.a behövde lära mej att se mörkret i andra människor, och det skulle ugglan hjälpa mej med. Då, för sju år sedan var jag liksom nu väl medveten om attraktionslagen, och min spontana reaktion var, att NEJ, jag vill inte se mörkret i människor, jag vill bara se och fokusera på det goda!! Men med allra största allvar fick jag förklarat för mej att det är något jag MÅSTE lära mej i detta liv. Det var livsviktigt för mej. Örnen skulle hjälpa mej att se allt från ett högre perspektiv, hjälpa mej se hur allt hänger ihop helt enkelt. Det som kondoren skulle bistå mej med hägrade mest av allt, för det var onekligen en väldigt vacker egenskap, och den fjäder som, inte minst geografiskt, var längst utom räckhåll för mej.

Livet hände. Plötsligt befann jag mej i en livssituation där jag lätt kunde hålla mej för skratt. Jag minns att jag hade så svårt att få ihop det, hur kunde jag, som hade koll på attraktionslagens magi, ha hamnat i det bottenlösa träsk som jag höll på sugas ner i, för jag hade ju fokuserat på ljus & kärlek mer än någonting annat. Jag har kommit att lära mej att mitt högre jag också har saker att säga till om, och det är genom svårigheter och lidande som själen kan växa på ett helt annat sätt än om allt bara är fridens liljor & flower power feelis. Vilken käftsmäll jag fick av livet, men oj vad det öppnade mina ögon. Inte för något i världen skulle jag vilja gå tillbaka till att vara hon, hon som jag var innan min vistelse i helvetet.

LÄS MER

Einstein, David & Metatron

Jag tvekade inte en sekund när han bad om mitt nummer, och jag väntade faktiskt ivrigt på att han skulle höra av sej. Vilket han tack och lov gjorde!


Det är ingen hemlighet att allt omkring sonens anafylaktiska chock har tärt rejält på mina krafter (Om du inte har läst det inlägget kan du göra det här: https://lyckligarenu.com/den-anafylaktiska-chocken-som-kunde-ha-dodat-min-son/ ) och jag hade redan tidigt i december fridlyst hela januari för att hinna ifatt mej själv och kunna ta hand om sonens hälsa på bästa sätt. Som egen terapi har jag stickat en hel del vantar och sockor (vem skulle ha trott det?? ;))) samtidigt som jag kollat intressanta dokumentärer och gjort en del efterforskningar på ämnen som lockat och stundvis roat mej, gosat med husdjur, vilat, samt umgåtts med mina närmaste vänner. Min aktivitet på bloggen och sociala medier har varit så gott som obefintlig.

LÄS MER