Kondorens gåva

Det är ungefär sju år sedan som jag först fick höra om profetian som handlade om mej personligen, om viktiga milstolpar jag hade framför mej i livet. Tre olika milstolpar som alla skulle symboliseras av olika sorters fjädrar. Det var min Ljusguide som berättade om dem, förmedlat via ett begåvat medium som stundvis fick hålla sej för öronen då den höga vibrationen ringde i öronen på henne under besöket. Jag satt där som ett levande frågetecken. Det var flummigt, även för mej. Fjädrar??

The Gift of the Condor // Susanne Broända 2017 + Örnen & Ugglan.

Jo, jag fick veta att jag bl.a behövde lära mej att se mörkret i andra människor, och det skulle ugglan hjälpa mej med. Då, för sju år sedan var jag liksom nu väl medveten om attraktionslagen, och min spontana reaktion var, att NEJ, jag vill inte se mörkret i människor, jag vill bara se och fokusera på det goda!! Men med allra största allvar fick jag förklarat för mej att det är något jag MÅSTE lära mej i detta liv. Det var livsviktigt för mej. Örnen skulle hjälpa mej att se allt från ett högre perspektiv, hjälpa mej se hur allt hänger ihop helt enkelt. Det som kondoren skulle bistå mej med hägrade mest av allt, för det var onekligen en väldigt vacker egenskap, och den fjäder som, inte minst geografiskt, var längst utom räckhåll för mej.

Livet hände. Plötsligt befann jag mej i en livssituation där jag lätt kunde hålla mej för skratt. Jag minns att jag hade så svårt att få ihop det, hur kunde jag, som hade koll på attraktionslagens magi, ha hamnat i det bottenlösa träsk som jag höll på sugas ner i, för jag hade ju fokuserat på ljus & kärlek mer än någonting annat. Jag har kommit att lära mej att mitt högre jag också har saker att säga till om, och det är genom svårigheter och lidande som själen kan växa på ett helt annat sätt än om allt bara är fridens liljor & flower power feelis. Vilken käftsmäll jag fick av livet, men oj vad det öppnade mina ögon. Inte för något i världen skulle jag vilja gå tillbaka till att vara hon, hon som jag var innan min vistelse i helvetet.

LÄS MER

Sommaren som gick.

Efter en ljuvlig sommar som nästan aldrig ville ta slut är jag tillbaka här efter min härliga bloggsemester. En semester som fyllts med en sån livskvalité att mitt hjärta är mer tacksamt än någonsin! ♥

Nessi Gomes. Kärlek. Nina Susanne knäppte bilden. Tack.

Förutom NHH festivalen i början på juli har jag mest varit hemma, med otaliga timmar på Fäbodas solvarma klippor med sköna havsbad och umgänge med mina nära och kära, samt massor med egenvård i form av egentid för att ladda mina batterier. Jag har medvetet valt bort många timmar på sociala medier, och även om jag vid semesterns början hade tänkt mej att jag skulle posta en del på bloggens instagram så blev min privata sfär så viktig för mej att jag helt enkelt inte förmådde dela med mej något offentligt under hela den tiden, och väldigt sparsamt på min privata instagram. Jag har inte varit sur på någon, jag har bara haft ett enormt behov av att liksom kräftan (min ascendent) krypa in i mitt skal, och sakta kika ut lite nu som då, bl.a. för kattunge-gos eller djupa samtal ansikte mot ansikte med de allra bästa, oavsett hur mycket eller lite det aviserats (ljudlöst) i mobilen. ♥

Med augustis ankomst blev livet betydligt mer socialt, det är nämligen en månad när Läs mer