Även om mitt senaste inlägg som handlade om Natural High Healing festivalen var väldigt långt så lämnade det lite på hälft av olika orsaker, så vill du veta mer är det bara att läsa vidare här och förhoppningsvis få svar på dina frågor samtidigt som jag reflekterar över min egen process att läka efter ett destruktivt parförhållande som jag lämnade i början av 2016.

 

Bara de som själva levt under psykisk och känslomässig misshandel kan förstå hur det bryter ner en person, och bara de som förstår hur traumabindning tar sej uttryck vet vilken utmaning det är att frigöra sej känslomässigt från den hjärntvätt man blivit utsatt för av någon man misstog för en anständig människa. De som tagit sej ut ur förhållanden med narcissistiska personer borde rimligtvis bli erbjuden samma typ av avprogrammering som sektmedlemmar får när de fritagits från en sekt, eller flytt självmant, men det händer sällan i dagens läge.

 

När jag bestämde mej för att besöka NHH festivalen 2016 var jag en helt annan människa än den jag är idag och den festivalen gjorde mej så väldigt gott. Jag suktade efter närhet och värme, kärlek & omtanke och det fanns i överflöd i alla de människomöten jag upplevde i workshop efter workshop, i ögonkontakter som berörde mej och andra till tårar, om och om igen. Det var samtidigt en frigörelseprocess för mej, från den hjärntvätt jag hade levt under, att faktiskt göra sånt som han hade förbjudit mej att göra, sånt som han påstod var moralsikt förkastligt även om han själv gjorde betydligt värre saker i lönndom.

Bara den som själv levt med någon som psykat sönder ens inre vet hur svårt det är att trotsa reglerna någon annan lagt upp för en, även långt efter att förhållandet tagit slut.

Nakenchock?

På NHH festivalen finns det möjlighet att köpa ett “sauna-pass” i tillägg till festivalbiljetten, något jag självklart valde. Vem vill inte ha tillgång till varm dusch, bastu och vattentoaletter på festivalområdet när man campar, istället för enbart bajamajor, och en strandbastu ungefär en kilometers promenad genom skogen?? När armbanden var fixade var det dags att slå upp tältet, och därefter uppsöka de “lyxigare” toaletterna. Det ska erkännas att jag blev aningen förvånad över den syn som mötte mej när jag hittade toaletterna, jag hade nämligen inte förväntat mej att det skulle stå nakna snygga män som hälsade glatt både utanför och inne i själva vagnen. Förklaringen var så enkel att det var unisex som gällde, och det fanns alltså en endaste dusch, tre toalettbås och två handfat inne i vagnen som användes av både kvinnor och män. Bastuvagnen som stod alldeles intill hade visserligen olika bastuturer växelvis, damernas, herrarnas och mixat, men man fick inte tvätta sej inne i bastun, utan all tvagning skulle ske på utsidan. Duschen visade sej vara trasig så den som hade modet att duscha där fick göra det i iskallt vatten… Har man varit blyg innan så går det definitivt över, åtminstone så länge man vistas på området. De två senaste åren har jag skippat bastuarmbandet. Inte för att det skulle vara dyrt, 15€ är helt överkomligt, men för att det känts onödigt när jag väl upptäckt charmen med strandbastun. Bajamajorna har varit välskötta och finns utplacerade på betydligt fler ställen, och iskalla duschar lockar inte inför publik… ;))

 

Tantra

Sett till programpunkterna valde jag väldigt mycket tantra det första året, och det kändes snudd på surrealistiskt att befinna sej på “Heart Space” tillsammans med uppskattningsvis 150 mer eller mindre nakna, helnyktra, finländare mitt på ljusa dan, men det var ett väldigt effektivt sätt för mej att verkligen ta tillbaka makten över mej själv och min egen kropp igen, utan att ge vika för ekot av exets skenheliga moralpredikningar som hjärntvättat mej tidigare. Jag deltog alltså i tantra för både singlar och par, den senare tillsammans med en helt gullig kille jag blev bekant med på “connection circle”, och innan nån börjar förfasa sej: Nej, man ligger inte med varann, det är inte ens säkert att man ens rör vid varann, men man ser varandra i ögonen desto mer, och andas tillsammans. Beröring sker enbart med bådas samtycke, och ska bekräftas med ord även om man så bara rör vid varandras händer. Jag deltog även i flera tantra workshops som var enbart för kvinnor, fullsatta så flera besvikna damer fick vända i dörren.

 

Det är viktigt att inte vara naiv och låta sej luras, som jag tidigare skrivit är det väldigt vanligt att ulvar i fårakläder söker sej just till dessa sammanhang för att de ser det som ett gigantiskt smörgåsbord av känsliga sårbara människor. Jag har en bekant som jobbar på rättspsykiatriska i Göteborg, där han ska ge terapi åt dömda sexualbrottslingar som tilldömts vård efter att begått de grövsta brotten. Redan för många år sedan innan jag själv ens hade stiftat bekantskap med tantra berättade han för mej om förövarnas strategier i jakt på sina byten och ja, jag ser dem ganska tydligt idag. Så, än en gång: Allt är inte guld som glimmar! Speciellt inte inom det som har med andlighet och/eller medialitet att göra. Tyvärr.

 

Festivalen har vuxit rejält, vilket är roligt i sej, men baksidan är att fler och fler workshops snabbt blir fullsatta, vilket leder till besvikelse för de som inte ryms in. Det positiva med att verkligen veta vad man vill gå på och ställa sej i kö i god tid innan dörrarna öppnas är att man kan ha givande möten och samtal medan man köar. Sen är det väldigt viktigt att även tillåta sej äta och vila, att inte gå på så många workshops per dag -men det är ju lättare sagt än gjort när det finns så mycket intressant man skulle vilja ta del av. Under de mest händelserika stunderna ordnas det program på tio olika ställen samtidigt, så det är en omöjlighet att gå på allt som intresserar så man får bara vänja sej vid tanken att missa mycket. Som exempel kan jag nämna två workshops som hölls samtidigt som Maiccus föreläsning om djurkommunikation, workshops som jag alltså valde bort: “Tantric Meeting & Pleasure Activation” och “Match Made In Natural High! Dating event for women and men”. Som sagt, jag valde helt annorlunda i år, jämfört med mitt första år. Jag valde ett mer ensamt eremitliv i valet av programpunkter jämfört med tidigare år.

 

Det tog ett tag att smälta alla upplevelser efter 2016 års festival, jag förstår helt och fullt varför en av låtarna som spelas i samband med öppnings- och avslutningsceremonierna är Life med Haddaway för om man vågar öppna upp sitt hjärta så genomgår man nog någon form av transformation under en helg på NHH. Vad jag saknade mest efter 2016, som inte återfunnits sedan dess var den oerhört läskande mangolassin man kunde köpa på plats. Numera tröstar jag mej med hemgjord fuskvariant: vaniljyoughurt, mangopuré & saffran. 😉

 

En väninna som hade fått veta lite om vissa workshops jag hade varit på tidigare sa att hon vägrar gå på något sånt överhuvudtaget, och det är ju en himla tur att alla får välja själva. Det finns minsann att välja bland! Hur det nu kom sej så traskade vi iväg till huvudscenen (2017) för att gå på en workshop med den karismatiska Peruquois, som vi trodde handlade om att använda sin röst, vilket det visserligen gjorde, men det var liksom lite mer än det… I något skede såg väninnan lite förskräckt ut, sen lutade hon sej närmare mot mej och sa med låg röst att hon är väldigt glad att det just är tillsammans med mej som hon förlorar sin “tantra-oskuld”. Det blev väldigt intensivt på slutet, och i något skede tyckte jag att det var läge att gå ut för att fylla på min vattenflaska istället, i gott sällskap. Oj så vi skrattade åt det faktum att vi helt ovetandes hade vandrat in på den workshopen utan att fundera varför den var enbart för kvinnor. Det var en upplevelse, och vi lärde oss mycket. Vackert så. ♥ Ayoni doa ♥

 

Fri från Triggers

Annat som skilt sej mycket för min del som är tydliga bevis på min läkning är att jag inte längre har något större behov av att hemlighålla om jag ska befinna mej på ett visst ställe en viss tidpunkt, förutsatt att där finns andra människor. Att skriva om det i förväg på bloggen var på sitt sätt ett stort steg, och den som någonsin varit stalkad förstår säkert varför. Jag känner inte heller längre att jag hela tiden behöver vara på min vakt genom att sova med ett halvt öga öppet, utan tar med tacksamhet emot öronproppar när någon vänlig själ erbjuder det på campingen där småbarn gråter. Att jag inte längre blir triggad av att se eller höra ett visst instrument ger mej en enorm frihetskänsla. För den oinvigde kan det verka väldigt långsökt att triggas av ett instrument, men när det som i mitt fall var ett instrument som kom att påverka min vardag så starkt så är det helt logiskt. Några av er som läser min blogg har tidigare sett “musikvideor” där jag själv medverkade, och ni som stått mej nära känner till den bisarra timingen kring husköp och instrumenttillverkning. Att det är ett instrument som många suktar efter för dess dragningskraft på uppmärksamhet är inget nytt, men i år på NHH blev jag inte det mista triggad av dem. Den som kikat in på bloggens instagram har kanske lagt märke till en hang på en av förra veckans bilder från festivalen, på min privata instagram finns det desto fler då kontot är helt intakt, ocensurerat, 2015 till trots.

 

Med det sagt tänkte jag avsluta detta inlägg med en ny musikvideo från killarna jag träffade på flyget mellan Goa & Delhi (2016) Hang Massive, en video som ger mej så mycket välbefinnande, både för musiken men också för alla de vackra vyer från norra Indien. Hang Massive – The Secret Kissing of the Sun and Moon

Ps. Det utlovade inlägget med mina bästa tips för Indien ligger och marineras, snart redo att serveras. Hoppas det ska smaka! 😉

 

Önskar dej en fin fortsättning på dagen! Om du fortfarande kämpar med din trauma-bindning och olika triggers, vet att du kan bli fri! ♥

Vi ska inte bara överleva för att existera, utan för att leva!

 

Dela gärna! ♥