Min syn på narcissism #3

Ibland undrar folk vad det är för skillnad på narcissister, psykopater & sociopater, och min uppfattning är att alla psykopater & sociopater är narcissister, men inte alla narcissister är psykopater eller sociopater, det beror bara på hur långt till höger man befinner sej på skalan som jag nämner HÄR.

“Flaggstångslinan utanför Kennedys enorma hus i Cape Cod smattrar i vinden. I köket står Joseph Kennedy. Han har precis ätit en skinksmörgås och med tungan slickar han i sig en bit senap som fastnat i mungipan. Med tanke på vad han har gjort tidigare under dagen är det obegripligt att han överhuvudtaget har någon aptit. Han går fram till fönstret, drar ner persiennbladen med pekfingret och ser hur hans fru, Rose Kennedy, kör in genom grinden och parkerar. Försiktigt släpper han upp persiennerna och ställer sej och diskar. Det känns tryggare så. Då slipper han åtminstone se hennes blick. Han hör hur hon kliver in i köket och i ögonvrån ser han hur hon slänger kappan över en stolsrygg. Det är nu han berättar vad han har gjort och så fort han har sagt det som behöver sägas så går han ut ur rummet. Han poängterar att de aldrig mer ska diskutera detta igen. Rose Kennedy sjunker ner på en stol. Hon gör korstecknet och ber en bön. “Det kanske var lika bra”, intalar hon sej själv. Det som har hänt är följande:
På senare år har deras dotter blivit alltmer vild. Hon har fått okontrollerbara utbrott och ställt till med scener. De har dessutom märkt att hon rymmer ut på nätterna och träffar killar. Vad skulle hända om hon blev gravid? En sådan skandal har de helt enkelt inte råd med. Därför hade de pratat igenom saken och idag har Joseph Kennedy ensam tagit beslutet. För familjens bästa. Tidigt på morgonen hade han övertalat dottern att följa med till Wingdale Psychological Facility. Där blev hon pressad av två läkare att ta lugnande medel. När hon blev tillräckligt följsam spännde de fast henne vid en brits och skar av hennes nervbanor mellan pannloben och resten av hjärnan. De slutade i katastrof. Istället för att bli lugn och foglig hamnade hon på en treårings nivå. Hon skulle aldrig mer lära sej prata. Hon skulle aldrig mer kunna gå. Samma dag blev hon placerad på ett hem och denna novembermorgon 1941, då hon var 24 år gammal, var sista gången hon träffade sin pappa. Han besökte henne aldrig. Hennes mor hälsade på henne först 20 år senare. Dottern dog, efter ett långt liv på olika institutioner, den 7:e januari 2005, 86 år gammal.” // Text & bild från Instagram @historiekistan

Om du inte redan läst Min syn på narcissism #1 & Min syn på narcissism #2 så gör det gärna om du vill veta mer om min uppfattning om ämnet, för som jag sagt tidigare, det finns massor av uttalanden om narcissism ute på nätet men det betyder inte att allt är allas sanning, och var och en har visserligen rätt till sin egen uppfattning. Vi är inte här för att diagnosticera eller peka ut någon, utanför att sprida kunskap. Dessvärre är det väldigt vanligt att de som verkligen lider Läs mer