Vet inte om det beror på Merkurius retrograd, frassmånaden eller fullmånen men oj vilka spretiga meddelanden som dykt upp i min inkorg under påsken! ;)) Flera gånger har jag plockat fram datorn för att fortsätta skriva om kvinnliga narcissister, och lika många gånger har jag kommit helt av mej och skjutit upp det hela. Att jag faktiskt har ett liv verkar förvåna vissa. Kanske beror det på att jag inte längre känner en skyldighet att svara allt och alla 24/7?? Kanske beror det på att jag inte berättar till höger och vänster om mitt privatliv, att jag har en överenskommelse med mina barn att aldrig skriva om dem, varken här på bloggen eller på sociala medier (med undantag för vissa instagrambilder som publicerats med lov) och därmed utelämnar mycket??
Om jag ligger hemma i soffan och har en konversation med någon över nätet eller läser en intressant artikel som någon skickat åt mej så syns det troligtvis att jag är online, men det betyder ju INTE att jag är tillgänglig som bollplank åt vem som helst just där och då, någon som kanske nått det där stadiet när salongsberusningen övergått till att vingla mellan självömkan, bitterhet, skuldbeläggande och elakhet. Speciellt det näst sista riktat mot mej om jag inte genast släpper allt jag har i händerna för tillfället?? Trodde att jag hade varit tillräckligt tydlig tidigare i inlägget om gränser, men tydligen inte. My bad. Ett förtydligande från min sida: Läs mer