Sjunde December

Hen ljuger obehindrat om precis vad som helst, utan att röra en min och även om saker som man verkligen inte tycker att det är värt att ljuga om. Varför ljuga om struntsaker som inte spelar någon roll? Jo, för att känna kontroll över dej, att vara i överläge därför att du inte känner till sanningen och därmed är i underläge, lite som deras egen sjuka sport i deras tvistade värld. Personer som ljuger om sin ålder på Tinder, eller påstår att de är frånskilda när de inleder en konversation med en ny bekantskap, trots att inga skilsmässopapper är inlämnade är inte de typer som du vill fortsätta ha kontakt med även om de bekänner sina lögner längre fram, då med någon riktigt fiffig ursäkt. Tro mej. Stor röd flagga!!!

Många är de psykopater som klarat lögndetektorn vid mordutredningar därför att deras puls går inte ens upp när de ljuger, något som sker för majoriteten av befolkningen. Det knepiga är väl att genomskåda lögnerna, men blunda inte för bevisen när de dyker upp för det gör de förr eller senare, och ta då din upptäckt på allvar. Du behöver kanske inte konfrontera hen att du upptäckt en lögn, ibland kan det faktiskt vara bättre att låta bli men du må notera den och lägga den bakom örat för din egen skull och när de där lögnerna börjar samlas på hög så bör du nog börja fundera på en exit-plan.

Ofta är det bara toppen på isberget som du någonsin kommer att få kännedom om när vi pratar om narcissistens lögner. Varför kan det ibland vara bättre att inte konfrontera narcissisten när du upptäcker en lögn? Jo, du slipper bli itutad ännu större lögner och du har lättare att se falskheten för vad det faktiskt är.

En annan röd flagga är när du upptäcker att du blivit en väldigt duktig detektiv. Det krävs en viss typ av livserfarenhet för att per automatik lägga märke till saker som inte stämmer och sedan i tysthet koppla ihop samband och sitta med eget bevismaterial och notera hur iskallt narcissisten ljuger dej rakt i ögonen utan minsta lilla antydan till ansträngning. Det är senast i det läget varningsklockorna borde ljuda högt och tydligt.

Jag hade en “väninna” en gång i tiden som jag umgicks väldigt intensivt med medan våra fästmän tjänstgjorde i militären. De gånger vi gick ut på krogen tillsammans brukade vi träffas innan hos varann och fixa till oss. Jag noterade att en hel del av mina saker och pengar började försvinna men ville verkligen inte misstänka henne. En kväll när vi var hemma hos henne så stod hennes necessär öppen intill handfatet i badrummet och jag kikade lite försiktigt i den medan jag var inne på toan med låst dörr. Där inne hittade jag mitt nyinköpta, försvunna puder! Jag kunde bara ha tagit det, men jag ville hellre veta sanningen om henne än ha mitt puder tillbaka, så jag spolade efter mej och tvättade händerna, gick ut i vardagsrummet och frågade om hon möjligtvis hade sett mitt nya puder, om det kanske i misstag hade hamnat bland hennes grejer förra gången vi hade gått ut tillsammans? Hon gick genast in i badrummet för att se efter, tyckte att jag kunde vänta i vardagsrummet. Efter ett tag kom hon ut tillbaka och sa; “Nej, tyvärr det var inte där.” När jag senare samma kväll gick in på toan igen så var necessären bortplockad och undangömd. Då jag inte längre ville umgås med henne som tidigare blev jag snudd på utskälld av hennes fästman för att jag svikit henne. Jag försökte förklara för honom vad det hela faktiskt handlade om, att även min spargris med en hel reskassa hade försvunnit med henne. Han var arg och ville inte tro mej, men till hans försvar ska jag säga att när den dagen sen kom att de slog upp sin förlovning och separerade så kom han till mej och sade att jag hade rätt om henne! Hon hade även länsat allt hon behagat från hans lägenhet, även hans jeans & bälten… Så att: Lessons learned in life.

Dela gärna! ♥