Varför bloggar jag om narcissism?? Finns det inte muntrare saker att skriva om liksom?? Jo då, det finns hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om som är både muntrare och roligare, till och med häftigare, faktiskt. Men det finns inget som jag tycker är viktigare just nu -för att vi längre fram ska kunna leva lyckligare. Inte bara jag utan många, många fler. Tänk om alla flickor och pojkar skulle ha kunskap om narcissism när de går ut ur grundskolan, eller ännu bättre; tänk om alla som är barn idag skulle ha fått med sej verktyg för att skydda sej mot att bli insnärjda i giftiga förhållanden som i värsta fall kommer att kosta dem livet?? Den tanken känns kanske som en utopi och inte kan
jag med min blogg rädda hela världen, det vet jag, men någonstans ska man väl ändå börja, eller hur? Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Redan om en endaste person undkommer det helvete det innebär att dansa med djävulen, tack vare min blogg, så är det värt alla timmar jag lägger ner. Om Du är den personen så vet att jag skriver för Din skull och att Du inte är ensam!
Det är min önskan att vi vågar börja prata om de här sakerna öppet, och då menar jag inte genom att frikostigt kasta ord som narcissist och psykopat runt omkring oss till höger och vänster när vi är lite sura på folk som inte betett sej så som vi helst önskat, utan på ett informativt och utbildande sätt för att stärka de individer som annars vore lätta byten för blodsugande parasiter. Jag ser det också som väldigt viktigt att även människor som själva aldrig varit direkt utsatta lär sej om ämnet också för att kunna se saker och ting för vad de är.
Eftersom dessa blodsugare finns mest överallt runt omkring oss så är det väldigt viktigt att vi börjar med att lära oss känna igen dem, och då inte så mycket utseendemässigt utan i sättet de beter sej. När vi lär oss att identifiera ulvar i fårakläder långt innan vi flyttat ihop eller gift oss med dem så har vi betydligt större chans att komma vidare i livet med både förståndet och livet i behåll. Det är inte sällan som narcissistens partner får uppsöka psykhjälp men det beror kanske inte så ofta på att partnern i sej skulle ha något problem med sitt huvud från början, utan det beror nog främst på att hen blir psykiskt och känslomässigt misshandlad i hemmet, som sjävklart borde vara en trygg plats för alla, och så till den grad att psyket klappar ihop på ett eller annat sätt. Många som varit ute i krig lider efteråt av PTSD (posttraumatisk-stress-disorder) medan många som levt med en narcissist och uppsöker en på ämnet kunnig läkare blir diagnosticerade C-PTSD (complex-posttraumatisk-stress-disorder) som innebär att deras illamående triggas igång på ett helt annat sätt eftersom personen levt oavbrutet under stark psykisk stress under en väldigt lång tid, inte sällan ända från barndomen. I USA har de kommit såpass långt att de även börjat nämna PNSD, som är en förkortning på post-narcisstic-stress-disorder och därmed blir det lättare för de som tagit sej ut ur en relation med en narcissist att få lämpligt bemötande i vården.
Ja, så det är där vi måste börja. Med barn & unga. Men föräldrar som själva farit illa har inte alltid förmågan att ge det vad ett litet barn behöver även om de så skulle vilja. Det går inte att ge från en tom hand. Det finns en ond cirkel som behöver brytas och ju tidigare i livet den bryts, desto bättre. Kvinnojouren och alla skyddshem gör ett väldigt värdefullt arbete och det är ingen tvekan om att de behövs, men skadan är ju redan skedd när man hamnar att fly från sitt eget hem och ofta är medberoendet och “trauma bondingen” så stark vid det laget att det är nästan en omöjlighet att ta sej loss från partnerns grepp.
Det är, enligt min mening, först när vi genomskådar narcissistens alla knep och fällor för vad de är som vi kan undvika att gå rakt i dem och därmed bespara oss och våra anhöriga stor sorg och bedrövelse genom att inte delta i deras sjuka spel överhuvudtaget.
Därför bloggar jag om narcissism; för att lära ut det jag själv önskat att jag hade haft kunskap om redan tidigare i livet eftersom jag tror att just den kunskapen gör att vi kan ta makten över vårt eget liv på riktigt. Ju förr desto bättre! Dessutom tror jag inte att världen behöver ännu en blogg som handlar om mode, skönhet & inredning 😉 även om det är en njutning att låta ögonen vila på vackra saker… Ja, jag har ju tidigare jobbat inom skönhets- och inredningsbranschen så det hade inte varit helt långsökt att ha funderingar kring sånt, men nej, min passion ligger nog lite djupare än på ytan.
Med tanke på den respons jag fått inom det första dygnet så verkar det som om min blogg fyller ett behov. Jag har fått en hel del frågor som läsare önskar att jag skriver om på bloggen, så alla kan läsa svaren, och för det är jag tacksam! Eftersom jag ruvat på lanseringen av bloggen ett längre tag så finns det en hel del färdigskrivna inlägg som väntar på publicering (liksom detta inlägg, färdigskrivet fram till detta sista stycke…;)), vissa av dem tangerar frågorna ni ställt men jag känner ändå för att skriva inlägg med tydliga svar på frågor som nu ställts så… Stay tuned! ♥
Ja, och inte att förglömma: TACK alla ni som valt att prenumerera på min blogg!! Det värmer mitt hjärta! ♥
Dela gärna! ♥