Svaret på den frågan är egentligen ganska enkel och jag ska svara på den, speciellt som det finns väldigt många som aldrig skulle kunna göra det jag nu gör; berätta om narcissism utan att hålla min egen identitet hemlig.

För min egen del har beslutet mognat fram under en längre tid, det är ju långt ifrån ofarligt att som överlevare efter narcissistiska trakasserier öppet berätta om sina erfarenheter och jag hade faktiskt först planer på att blogga om ämnet anonymt för att hjälpa andra människor bli varse de röda flaggor som kännetecknar en narcissist redan i begynnelsen av en bekantskap. Allt för att vi ska veta när det är dags att lägga benen på ryggen istället för att luras in i något som vi tror är århundradets kärlekssaga med drömprinsen. Genom att lära oss vad som kännetecknar en narcissist redan på första dejten kan vi välja att bespara oss själva smärta, många sömnlösa nätter och ångest. Så länge vi inte känner till varningssignalerna har vi inte mycket annat val än att luras in i något som längre fram kommer att få oss att tvivla på vårt eget förstånd, och som troligtvis även kommer att kosta oss både ekonomisk förlust och vår hälsa.

Nåväl, detta var mitt motiv för att börja blogga; att sprida kunskap om en företeelse som kostar betydligt mer än det smakar. Genom att blogga öppet med min egen identitet istället för att blogga anonymt så undviker jag risken att någon psykopat som eventuellt läser min blogg beskyller någon annan för att ligga bakom den, vilket är lätt hänt eftersom dessa relationer är skrämmande lik varandra i hur de utspelar sej. Jag vill verkligen inte att någon oskyldig blir hotad, misshandlad eller i värsta fall dödad för något jag skriver, i tron att det är den personen som skrivit. Jag tar själv fullt ansvar för det jag skriver. Varje läsare får ta sitt eget ansvar för sina reaktioner, de är inte mitt ansvar. Att polisanmäla eventuella hot och/eller trakasserier gentemot mej, min familj, eller min blogg tar jag också fullt ansvar för.

Nu till svaret på frågan HUR jag kan blogga öppet om ämnet narcissism.

Det enkla svaret är att jag inte har barn tillsammans med någon narcissist.

Det finns alltså ingen narcissist som har delad vårdnad eller umgängesrätt med mina barn, och däri ligger en enorm skillnad till de som väljer tystnad framför allt. De gör sitt yttersta för att skydda sina barn som av vårt “rättssamhälle” tvingas att umgås med en narcissistisk psykopat till förälder.

Givetvis finns det andra aspekter som spelar in, men detta är verkligen en deal breaker för min del. Till skillnad från många andra överlevare av narcissistiskt våld så har jag goda relationer till bägge papporna till mina tre barn och de har alltid lagt barnens bästa i första hand och därmed bjudit på en stor trygghet även för mej; vetskapen om att barnen alltid blir väl omhändertagna hos papporna. En väldigt stor bonus är att dessa två pappor blivit goda vänner sinsemellan och därmed blivit trygga extraföräldrar för barnets/barnens halvsyskon, vilket jag är väldigt tacksam för! Min egen familj har alltså varit förskonad från vårdnadstvister och galna hämndaktioner och just därför är mitt liv nu befriat från drama och elände, till skillnad från de som har barn tillsammans med en narcissist.

Jag hoppas att jag med min blogg ska kunna dela med mej av den kunskap och livserfarenhet jag samlat på mej så att de som verkligen behöver det ska se att det finns en väg ut ur helvetet.

Genom att blogga öppet med min egen identitet hoppas jag vara en förebild för att man inte ska behöva tiga och hålla sej gömd resten av livet bara för att det finns ett monster där ute som brinner för att förstöra ens liv. Med rätt kunskap och stöd kan du faktiskt bli fri och leva ett harmoniskt och lyckligt liv.

Till slut ska jag passa på och tillkännage att det redan finns flertalet poliser här i Österbotten som sitter med mängder av inofficiell information, två mobiltelefoner fulladdade med bevismaterial som de får öppna om något händer mej, samt motiv till mord som redan planerats på mej. Det finns uppgifter om både uppdragsgivare och gärningsman som accepterat budet så det absolut dummaste man kan göra är att skada mej på något sätt, för det om något skulle slå tillbaka riktigt jävla ordentligt! Tro mej! Det här är inget förtäckt hot utan det är så här det går när man tar sej vatten över huvudet genom att välja ut mej till sin måltavla. Prislappen för att tysta mej skulle garanterat bli betydligt högre än de ynka 300€ som ingick i dealen. Den som kan sin matematik kan säkert räkna ut vad det skulle kosta att bli av med sitt välbetalda arbete och sitta frihetsberövad en längre tid  -förutom att mista det anseende man jobbat så hårt med att polera upp…

Det var svaret på hur jag kan blogga öppet om narcissism.

Vi kan inte blunda för narcissism om vi lever i en osund relation, vi måste våga se saker för vad de är men när vi väl fyllt vår kunskapsbank om ämnet så är det lika viktigt att vi inte fastnar där utan att vi börjar fokusera på vår egen läkning, att hitta livsglädjen igen. För att vi ska kunna påbörja vår läkning måste vi först se till att vi inte har en narcissist i vår omedelbara närhet, och för att komma dit måste vi kunna identifiera en narcissist och veta hur vi säkrast avslutar den relationen. Så det blir en hel del om narcissism till en början, lite längre fram kommer jag att lägga mer fokus på vikten att ta hand om sej själv på ett kärleksfullt sätt.

Jag vill önska alla pappor en riktigt trevlig farsdag, och påminna om att det även finns många män som är utsatta för trakasserier av kvinnor även om jag mestadels skriver om narcissisten som en man.  Självklart förekommer narcissism också i homosexuella relationer så det är inte könsbundet på något sätt. Det finns många fina pappor och män ute i vårt samhälle och jag hoppas ni alla får en fin dag tillsammans med era nära och kära!

Ha det gott!