Varsågoda, här har vi svaret på min fråga ”Har vi tvångsmedicinering i Finland?”, svart på vitt, undertecknat av chefsläkaren, numera tf social- och hälsovårdsdirektör i Jakobstad, Pia-Maria Sjöström.

Men först, låt oss ta en titt på vad som står att läsa på bipacksedeln till Voxra, medicinen jag blivit “rekommenderad” men vägrat knapra i mej:

Låt mej förklara. Chefsläkaren som tagit ställning till min anmälan/ mina klagomål är välinformerad om att det fanns stora brister i kommunikationen mellan patient och läkare. Hon vidhåller ändå att läkarens beslut är korrekt och inte kan ändras, trots att han själv skriftligen intygar att han inte hade tillräckligt med tid för att göra en bedömning av min arbetsförmåga, men ändå valde att lägga en diagnos på mej. En diagnos vars kriterier ingen i min närmaste omgivning får ihop med med mej, och allra minst jag själv! Hon skriver, svart på vitt, att om man vägrar en del av det som ses som en del av gängse vården så måste det stå i utlåtandet, och ”det kan påverka vissa typer av förmåner från FPA”. Detta betyder på ren svenska att om jag vägrar äta kemiska preparat som läkaren ”rekommenderar” så nekas jag både sjukdagpenning och möjligheten att ansöka om rehabilitering eller utredning. Vi har alltså tvångsmedicinering i Finland, det är nämligen väldigt få som klarar sej utan bröd på bordet, och det vet nog alla!! Vem som sen bryr sej är en helt annan sak!

En liten parentes, men ack så aktuell: Tidigare i veckan intervjuades Jakobstads tf social- och hälsovårdsdirektör Pia-Maria Sjöström av svenska Yle, och hade bl.a följande att säga, så jag hoppas verkligen att hon på riktigt är intresserad av respons från invånarna, även de mindre smickrande!

Om du inte redan läst de två tidigare blogginläggen om myndighetsövergrepp kan du göra det HÄR & HÄR.

Sju saker värda att notera:

1. Vid tidpunkten för läkarbesöket 14.10.2016 hade jag redan tidigare påpekat för min terapeut att det måste finnas även fysiska orsaker till min utmattning, något jag önskade skulle utredas. Jag fick inte mycket till gehör från terapeuten på den saken, även om jag upplevde att vi hade en välfungerande personkemi. Vid ett möte med en förstående tjänsteman på FPA blev jag uppmanad att söka till en utredning av arbetsförmåga som FPA ordnar. En utredning som utförs vid Härmä och kan sträcka sej från ett par dagar till 13, beroende på ens hälsotillstånd. Jag blev tillfrågad om jag har praktisk möjlighet att fysiskt befinna mej där upp till 13 dagar, något jag svarade jakande på. För att ens kunna ansöka om en plats behövs ett B-intyg från en psykiater. Istället för att på papper rekommendera denna utredning valde psykiatern att skriva ett utlåtande på mej som gjorde att jag nekades sjukdagpenning, rehabilitering, samt möjlighet att ens lämna in en ansökan till FPA för nämnda utredning av arbetsförmåga.

2. Vid tidpunkten för min terapikontakt hos mentalvårdsbyrån i Jakobstad var överläkartjänsten obesatt. Det kom till min kännedom att sjukhusets chefsläkare därför satt på den stolen tillfälligt, och därmed deltog i deras veckomöten. Jag finner det lite märkligt att jag först hade fått tider till en annan (omtyckt?) läkare, och att de tiderna plötsligt blev avbokade med kort varsel och jag skulle iväg till en läkare i Vasa. En läkare som sjukhuset främst anlitar när det gäller ”smärtpatienter”. Eller egentligen är det väl inte så märkligt, jag hade ju vägrat gå till en viss läkare i huset som jag helt hade tappat förtroendet för flera år tidigare, och nu blev jag skickad till en som var precis likadan som hon, fast en han.

3. När jag efteråt klagade över läkarbesöket i Vasa, både vid mentalvårdsbyrån i Jakobstad samt åt patientombudsmannen i Jakobstad fick jag veta att sjukhuset inte har någon som helst skyldighet att ge mej möjlighet att träffa någon annan läkare, de hade redan gett mej besöket i Vasa och det var ju synd att jag upplevde besöket negativt. Jag hade liksom ”använt upp min rätt” att träffa en annan läkare. Hur kan man ens tro att chefsläkaren ska ta anmälan/klagomålen på allvar ifall hon är den som kläckt den fantastiska idén att skicka dit mej?? Hade hon haft ens ett uns av sånt som kallas empati, etik, moral, och sunt förnuft så hade hon sett till att jag hade fått en second opinion av en läkare som har förmåga att bemöta patienter med respekt. Tror knappast det var första gången hon tagit del av liknande vittnesmål och ignorerat patienten, med tanke på hur många som berättat om snarlika erfarenheter som mej. Hon kunde ha agerat medmänskligt om hon velat, men det ville hon inte, Jakobstads tf hälsovårdsdirektör Pia-Maria Sjöström.

4. Läs gärna kommentaren som Lisa skrivit under detta inlägg: Myndighetsövergrepp Del 1. När det handlar om fysiska åkommor, som t.ex hjärtfel, så är det lättare att påvisa att den första läkaren hade fel, även om ingen kan bevisa att den första läkaren “gjorde fel med flit”. Vid benbrott är det enklare, man ser ju på röntgen om ett ben är av eller inte, om en arm ur led eller inte. Jag är väldigt glad att det redde upp sej för Lisa och hennes nyfödda baby, men det är hårresande att läsa att den mardröm hon upplevde är satt i system av en viss läkare på sjukhuset, och att läkare som dessa verkar få hållas??? Vart jag vill komma?? Samma sjukhus, samma chefsläkare. Jag har svårt att tro att hon inte blivit uppmärksammad på dessa maktmissbruk. Är det för patienternas bästa hon får lön finansierad av skattebetalarna, eller för någon annans bästa??

5. Svart på vitt. Läkarens utlåtande är grunden till besluten FPA tagit, och de tar inte ställning till om hans utlåtande är korrekt eller inte. Det blir kvar där -även fastän de fått ta del av läkarens förklaringar, där han själv skriver att han inte hade tillräckligt med tid att göra sin ”utredning”/”bedömning”, eftersom jag var sen (utanför min kontroll), och pratade för mycket om hur dåligt jag mådde och mina negativa erfarenheter av det han väljer att kalla ”stämningshöjande” preparat. (Voxra: hur kan man kalla ett preparat som ökar risken för självmord till stämningshöjare?? Vilket skämt, även om det är mer tragiskt än roligt!!)

6. Själv ångrar jag verkligen att jag inte spelade in mitt läkarbesök, för som den tandlösa patientombudsmannen säger: Det är inte mycket vi kan göra när ”ord står mot ord”. I chefsläkarens utlåtande kan man läsa mellan raderna att när ord står mot ord så är läkarens ord lag och patienten har ingen talan. Kanske är det just tack vare iskalla ställningstaganden man lyckas klättrar högt på karriärstegen samtidigt som sjukhuset monteras ner bit för bit??

7. Maktmissbruk och myndighetsövergrepp. Så länge man skor sej själv så kan man tydligen pissa patienter i ögonen dagen lång utan att någon ingriper. Må karma bita dem alla i rumpan, och om det är för mycket begärt så skulle jag åtminstone önska att folk fick upp ögonen för de övergrepp som tillåts pågå 24/7, 365 dagar i året. Tror nån faktiskt att det är för patienternas bästa som anmälningar / klagomål man framfört aldrig läggs in i ens journal, utan istället göms undan i något unket arkiv som endast ett fåtal har tillträde till?? Tala om systematisk mörkläggning. Jag har nämligen väldigt svårt att tro på det som min terapeut sa till mej, då när jag önskade att min anmälan / klagomål skulle plockas in i min journal för alla att se, att det är för att skydda patienterna från att bli stämplade som bråkstakar som anmälningar / klagomål som de aldrig får återfinnas där. Kritik mot läkare ska alltså gömmas undan, samtidigt som man är helt rättslös inför deras maktmissbruk när de håller varandra om ryggen.

Men jag är fri att visa mina dokument fast för hela världen, jag som patient har ju ingen tystnadsplikt, så varsågoda:

Här kommer då översättningen till svenska, från läkarens finska version. Hans svar på mina klagomål som jag visade i “Min anmälan om maktmissbruk & myndighetsövergrepp / Del 2.

Vill du läsa originalversionen på finska så görs det här:

Utlåtandet från FPA (Folkpensionsanstalten, som är Finlands motsvarighet till Sveriges Försäkringskassan):

 

Om den goda viljan finns så ser jag ingen anledning till att detta inte kan rättas till, väldigt enkelt dessutom. Tyvärr verkar det inte ligga i våra myndigheters intresse att värna om den enskilda individens bästa, men den som lever får se. Än en gång vill jag påpeka att det finns många underbara läkare, vårdare och tjänstemän som alla gör sitt yttersta för att finnas till och verkligen hjälpa. Ett stort fång rosor till alla och envar av dessa, och ett stort tack för allt det fina ni gör trots det ledarskap ni har! ❤️❤️❤️

Har du egna erfarenheter av maktmissbruk & myndighetsövergrepp? Dela gärna med dej i kommentarsfältet som hittas allra längst ner på sidan, det kan komma att hjälpa andra! Du kan välja att vara anonym om du vill, det är bara jag som ser din e-postadress och den ger jag aldrig ut till andra. Tillsammans är vi starka! ❤️

Ps. Om du, liksom jag, önskar valfrihet kring din hälsa ~och då syftar jag inte bara på att du ska ha rätt att välja vilket sjukhus du vill uppsöka~ så rekommenderar jag dej att överväga ett medlemskap i National Health Federation Sweden! Genom medlemskapet får du hem tidningen Hälsofrihet (4 nummer per år), en tidning jag själv kommit att uppskatta väldigt mycket! Min väg till bättre hälsa har ju inte hittats via kemiska preparat, utan tack vare ofarliga metoder som bl.a akupunktur & homeopati. De som vill använda sej av kemiska preparat och känner att de har nytta av dem ska för all del fortsätta med det. Jag predikar nämligen inget annat än valfrihet, speciellt när det kommer till ens egen kropp!!

Du kan provläsa vissa artiklar här: Tidningen Hälsofrihet

Läs gärna: Min första tidningsartikel skrev jag för Hälsofrihet. 

 

 

Dela gärna! ❤️