Publicerat av Annika

Min väg till ett lyckligare liv.

Ljuvlig aprilkväll ute på havsisen i trevligt sällskap.

Livet har sina ups & downs, vilket är en himla tur för det vore ju väldigt enformigt och trist om det var lika jämt, och vi vet att det enda som är bestående är förändringen. De senaste tio dagarna i mitt liv har varit så otroligt värdefulla och fina att jag vid flera tillfällen känt en eufori över min tillvaro, över vilka fina människor som finns i min omgivning. Vi har inte bara skrattat utan även gråtit, av olika orsaker. Jag har hunnit vara rasande arg, hade jag skrivit blogginlägget igår så hade rubriken högst troligt hetat “Hur jävla svårt kan det vara??!!” så istället för att skriva grabbade jag tag i stickstickorna medan olika dokumentärer och intervjuer rullade på i min laptop. Jag har även hunnit vara ledsen för att jag i min obetänksamhet gjorde en medmänniska besviken. Ingen av oss är varken perfekta eller några helgon, och när jag blir så där arg att jag tänker “hur jävla svårt kan det vara??!!” så är det läge att vända blicken inåt och ta reda på varför jag blir så arg. Kanske är jag mest arg för att andra inte ser det som jag finner så uppenbart -men det fanns ju en tid när jag inte heller såg det jag ser tydligt idag. Att se mörkret i andra låter ju inte vidare upplyftande om man tänker ur New Age perspektivet med positiva affirmationer och attraktionslagen, eller hur? ;))

Det fanns en tid när jag dagligen studerade attraktionslagen ganska ingående Läs mer

Publicerat av Annika

Hon gav mej ett helt nytt kapitel till min bok!

Mitt absolut längsta inlägg hittills (över 4300 ord -herreguuud!!), inlägget som jag under hela veckan övervägde att inte alls publicera här, utan spara till min bok. Efter dagens väninne-brunch stod det klart: Jag tar risken att få en skitstorm av upprörda kvinnor som tycker det är osolidariskt av mej att berätta om kvinnor som beter sej fruktansvärt illa. Sanningen är ju den att det narcissistiska finns både bland kvinnor och män, och ja, forskningen har faktiskt visat att en narcissistisk kvinna gör betydligt större skada för sin familj än vad en narcissistisk man gör, det sagt utan att förminska misären manliga narcissister ställer till med. Tack så hjärtligt för fin respons från både kvinnor och män för inlägget Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?! ♥♥♥
Vit salvia, Abalone snäckskal, Palo Santo, Sandelträ, Ugglefjädrar, Tvål & Magiska oljor. Mina inköp från marknaden. Bild från min privata instagram @oasenprana

Innan jag delar med mej av mina erfarenheter av de jag upplever som kvinnliga narcissister vill jag passa på att göra ett statement: Ingenstans påstår jag att dessa kvinnor är diagnosticerade med vare sej en personlighetsstörning eller någon mental sjukdom, eller att de ens har en personlighetsstörning. Det enda jag gör är att berätta om mina egna upplevelser av personer som genom sina handlingar har uppvisat tydliga narcissistiska tendenser. Samma gäller även alla män jag nämner. Det finns ju alltid två sidor av varje historia ∼ och så finns det chathistorik och skärmdumpar… ;))

Läs mer

Publicerat av Annika

Tre frågor får svar, Glad Påsk på det!

Vet inte om det beror på Merkurius retrograd, frassmånaden eller fullmånen men oj vilka spretiga meddelanden som dykt upp i min inkorg under påsken! ;)) Flera gånger har jag plockat fram datorn för att fortsätta skriva om kvinnliga narcissister, och lika många gånger har jag kommit helt av mej och skjutit upp det hela. Att jag faktiskt har ett liv verkar förvåna vissa. Kanske beror det på att jag inte längre känner en skyldighet att svara allt och alla 24/7?? Kanske beror det på att jag inte berättar till höger och vänster om mitt privatliv, att jag har en överenskommelse med mina barn att aldrig skriva om dem, varken här på bloggen eller på sociala medier (med undantag för vissa instagrambilder som publicerats med lov) och därmed utelämnar mycket??

 

Glad Påsk!

Om jag ligger hemma i soffan och har en konversation med någon över nätet eller läser en intressant artikel som någon skickat åt mej så syns det troligtvis att jag är online, men det betyder ju INTE att jag är tillgänglig som bollplank åt vem som helst just där och då, någon som kanske nått det där stadiet när salongsberusningen övergått till att vingla mellan självömkan, bitterhet, skuldbeläggande och elakhet. Speciellt det näst sista riktat mot mej om jag inte genast släpper allt jag har i händerna för tillfället?? Trodde att jag hade varit tillräckligt tydlig tidigare i inlägget om gränser, men tydligen inte. My bad. Ett förtydligande från min sida: Läs mer

Publicerat av Annika · 13 kommentarer

Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?

När vi tänker tillbaka på vår skoltid så minns nog de allra flesta av oss vilka flickor det var som såg till att ständigt omge sej med ett litet harem som möjliggjorde att de fritt kunde välja offer som hänsynslöst skulle frysas ut ur gemenskapen, gärna samtidigt som det fjäskades inför lärare för att själva bli deras absoluta favoriter. Just de där riktigt falska typerna som utan minsta lilla betänklighet hugger folk i ryggen utan att blinka. I förra veckans inlägg Ulvar i fårakläder, känner du igen dem? så tar jag upp skillnaden mellan öppna och dolda narcissister, liksom intelligenta och ointelligenta, och även om det inlägget självklart gäller både manliga och kvinnliga narcissister så tänkte här jag lyfta fram vissa aspekter när det gäller kvinnliga narcissister.
Harley Quinn eller Kent-fan-pic? #dåsomnuföralltid //Bild från min privata instagram @oasenprana

Om vi går tillbaka till skolgården så tror jag att de flesta som någonsin tillbringat sina dagar i en skola kan skriva under på att medan pojkarnas mobbning ofta sker öppet genom högljudda glåpord och knuffar och slag så är det betydligt svårare att nysta upp och bevisa vem som egentligen gjort och sagt vad när det gäller flickor, speciellt som mobbningsledaren ofta spelar sin oskuldsfulla änglaroll när lärarna ser. Läs mer

Publicerat av Annika

När Facebook påminner en om ulvar i fårakläder…

Det är ganska sällan jag kikar på gamla Facebook minnen när de dyker upp i aviseringar men just idag öppnade jag ett två år gammalt minne och även om mycket vatten flutit under broarna sedan jag skrev det inlägget så kändes det synnerligen aktuellt med tanke på mitt senaste blogginlägg om Ulvar i fårakläder. Varför jag väljer att återge mitt två år gamla Facebookinlägg här på bloggen är att det var ett väldigt viktigt inlägg för mej just då, av två olika orsaker. För det första lät jag folk i min bekantskapskrets förstå vilken livserfarenhet jag hade skaffat mej och indirekt att min soloresa till Goa inte varit en nöjesresa utan att jag helt enkelt hade flytt från mitt eget hem. För det andra så var det tack vare just det inlägget som jag fick vattentäta bevis för att exet hade full insyn på min slutna FB även om jag hade blockerat honom två månader tidigare. Beviset anlände nämligen i form av skärmdumpar från min sida, tillsammans med en tydlig uppmaning att jag ska hålla käften, ett försök att skrämma mej till tystnad.

 

Så här skrev jag den 22 mars 2016, på min privata Facebooksida:  Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Ulvar i fårakläder, känner du igen dem?

Det händer ganska ofta att någon som levt i ett giftigt förhållande med en narcissist och tagit sej ut ur det går rakt i famnen på nästa narcissist, utan att ha den minsta lilla misstanke om att den nya är samma skit i en annan förpackning. Hur är det möjligt, är folk dumma i huvudet på riktigt eller?? Ska de kanske skylla sej själva, alla dessa naiva blindstyren?? Eller ska vi försöka oss på att skriva ögonöppnande blogginlägg och hoppas att de som verkligen borde faktiskt läser?? Vad hade jag själv önskat att nån hade berättat för mej där mitt emellan mina stora misstag i livet? Ja, vad annat kan jag än skriva, och hoppas att det hjälper åtminstone någon. Om du vet någon som verkligen borde få tillgång till denna information, tipsa hen gärna! ♥

Det handlar inte om hur lång tid du slösat bort på en skenhelig sexmissbrukande hycklare, det handlar om att våga se saker för vad de är och ha modet att bryta upp. Ett lyckligare liv väntar hen, det är jag övertygad om! Grattis till självständigheten!

Det finns många olika sorters narcissister, och jag tror att den vanligaste orsaken att många har svårt att se de uppenbara varningssignalerna på den nya är att hen inte alls är som den tidigare partnern, utan väldigt annorlunda vid en första anblick.

Läs mer

Publicerat av Annika

Jag måste sätta gränser, även för dej.

Mitt hjärta går sönder varje gång jag lägger mej själv i blöt för hjälpa och stöda någon bara för att senare se henne gå tillbaka till den som gör henne illa. Våldet (oavsett om det är psykiskt, fysiskt eller emotionellt) trappas upp och blir brutalare för varje gång hon förlåter och går tillbaka. Kommer jag att se henne i livet igen eller blir hon dödad nästa gång?? Statistiken säger att det i genomsnitt krävs SJU försök att lämna en narcissist innan man lämnar för gott -om man alls kommer levande ur det. Ju fler gånger man går tillbaka desto större är risken att man aldrig kommer levande därifrån, att det blir ens död. Statistiken säger också att 70% av de kvinnor som dödas av närstående-våld blir dödade efter att de lämnat partnern. Det ÄR farligt att lämna, och många stannar kvar just av den rädslan. Vi som samhälle måste bli bättre på att hjälpa de som verkligen vill bort från dessa destruktiva förhållanden men oavsett hur bra vi skulle bli på det så kan vi inte hjälpa någon som ännu inte bestämt sej för att lämna för gott. Ditt liv, ditt ansvar. ♥

 

Det är mitt val att hjälpa andra genom dela med mej av min kunskap om narcissism, och jag har valt att blogga om ämnet för att inte enbart kvinnor & män i min närmaste krets ska kunna ta del av sånt jag själv hade önskat att jag vetat tidigare, utan att det ska finnas tillgängligt för alla som behöver hitta hit. För att kunna göra det måste jag sätta gränser. Jag måste välja nattsömn före akut krishjälp och därför kan jag inte vara tillgänglig för alla på privata meddelanden/samtal. Ring 112 när det krisar, och be att få hjälp av de fantastiska vårdare som har metoder för att hantera hela processen utan att bli med-traumatiserade.

Jag klarar heller inte av att hålla god min när någon i min bekantskapskrets försöker få mej att analysera deras Läs mer

Publicerat av Annika · 3 kommentarer

Låt mej presentera: FolieSmurfen ♥

Jag som SilverSmurfen Foliehatt. Beklagar den suddiga bilden! Ögonskuggan (blue grey) som gav den perfekta blågrå hudtonen hittas hos Maria Åkerberg, Årets företagare 2017 i Sverige.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Vad om din hälsa ligger i händerna på en narcissistisk psykopat?? där jag kort nämner hur gammelmedia medvetet censurerar och driver häxjakt på enskilda personer som inte köper den ensidiga propagandan som månglas ut av Big Phamas lakejer. Sedan dess har de inte direkt legat på latsidan när det gäller att tysta ner allt som riskerar att folk börjar tänka mer självständigt: Inte bara har en chefredaktör kontaktat enskilda personer som kommenterat under deras artiklar och rent av förbjudit dem att fortsätta föra fram sin talan och systematiskt raderat kommentarer som ifrågasätter innehållet i tidningens artiklar, utan de vägrar även publicera sakliga insändare av förnuftiga människor ifall dessa insändare inte ligger i linje med vad deras uppdragsgivare beställt.  Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Vecka 12.

Senast jag besökte Kerala var för exakt 20 år sedan. Sarin finns kvar, behöver dock en lite större överdel.. ;)) Som tur är har jag ca 10 meter guldfärgat sidentyg från Indien till förfogande så det ska säkert ordna sej… ;))

Idag är det tre månader sedan jag publicerade bloggen så jag tänkte göra en liten sammanfattning av vad som hänt hittills, nuet och vad jag ser fram emot efter nuet. Bloggens namn, Lyckligare Nu ger ju en tydlig fingervisning vad det handlar om. Att leva ett lyckligt liv är en omöjlighet om man har en narcissist i sin omedelbara närhet och man själv inte är narcissist utan en varm, empatisk person. Bloggen handlar inte om att man ska blunda för allt negativt och bara fokusera på det positiva för att allt ska bli bra, för det om något är att leva i förnekelse. Jag tror att vi måste våga se det svåra för vad det är för att vi ärligt ska kunna göra de val som är rätt för oss i livet, val som hjälper oss till ett lyckligare liv även om de i stunden är svåra att ta.  Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Vad om din hälsa ligger i händerna på en narcissistisk psykopat??

Du vet det där behagliga mellanrummet mellan sömn och vakenhet som man kan uppleva om man inte har en väckarklocka eller en extremt högljudd granne som stör lugnet? Där var man ligger och blundar lite till bara för att det är så himla skönt, och lite till, och lite till, bara för att sen inse att man borde ha öppnat ögonen lite tidigare för att plita ner allt det som man formulerade så väldigt bra i det där underbara tillståndet, det som några minuter senare är som utplånat och bortblåst på samma gång. Nu sitter jag alltså här och inte riktigt minns ens vad det var jag skulle skriva om idag, får inte ens tag i alla de olika trådarna jag hade på klart redan för några dagar sedan, de som jag knöt ihop så fint medan jag ännu låg kvar i min sköna säng och njöt med slutna ögon.
Roger Callahan om TFT.

Visst ser jag tydliga samband med den utbrändhet jag levt med under flera år, att jag plötsligt tappar precis allt, typ att jag inte minns vem som har vilken matallergi, vem som ska resa vart, och meddelanden jag glömmer att besvara, födelsedagar som går mej förbi. Ändå stör det mej att jag just nu inte minns detaljerna kring det jag hade planerat att blogga om idag, annat än att det handlade om vikten av att inte springa undan sej själv och sina egna inre sår, utan att våga vara ensam utan en tröstande distraktion, för att läka på djupet och kapa karmiska band för att undvika smärtsamma återfall med en giftig relation. Läs mer