Livet har sina ups & downs, vilket är en himla tur för det vore ju väldigt enformigt och trist om det var lika jämt, och vi vet att det enda som är bestående är förändringen. De senaste tio dagarna i mitt liv har varit så otroligt värdefulla och fina att jag vid flera tillfällen känt en eufori över min tillvaro, över vilka fina människor som finns i min omgivning. Vi har inte bara skrattat utan även gråtit, av olika orsaker. Jag har hunnit vara rasande arg, hade jag skrivit blogginlägget igår så hade rubriken högst troligt hetat “Hur jävla svårt kan det vara??!!” så istället för att skriva grabbade jag tag i stickstickorna medan olika dokumentärer och intervjuer rullade på i min laptop. Jag har även hunnit vara ledsen för att jag i min obetänksamhet gjorde en medmänniska besviken. Ingen av oss är varken perfekta eller några helgon, och när jag blir så där arg att jag tänker “hur jävla svårt kan det vara??!!” så är det läge att vända blicken inåt och ta reda på varför jag blir så arg. Kanske är jag mest arg för att andra inte ser det som jag finner så uppenbart -men det fanns ju en tid när jag inte heller såg det jag ser tydligt idag. Att se mörkret i andra låter ju inte vidare upplyftande om man tänker ur New Age perspektivet med positiva affirmationer och attraktionslagen, eller hur? ;))
Det fanns en tid när jag dagligen studerade attraktionslagen ganska ingående Läs mer
Det är ganska sällan jag kikar på gamla Facebook minnen när de dyker upp i aviseringar men just idag öppnade jag ett två år gammalt minne och även om mycket vatten flutit under broarna sedan jag skrev det inlägget så kändes det synnerligen aktuellt med tanke på mitt senaste blogginlägg om 
Det är mitt val att hjälpa andra genom dela med mej av min kunskap om narcissism, och jag har valt att blogga om ämnet för att inte enbart kvinnor & män i min närmaste krets ska kunna ta del av sånt jag själv hade önskat att jag vetat tidigare, utan att det ska finnas tillgängligt för alla som behöver hitta hit. För att kunna göra det måste jag sätta gränser. Jag måste välja nattsömn före akut krishjälp och därför kan jag inte vara tillgänglig för alla på privata meddelanden/samtal. Ring 112 när det krisar, och be att få hjälp av de fantastiska vårdare som har metoder för att hantera hela processen utan att bli med-traumatiserade.
