Lucka 4
Lucka 4
Lucka 3
Lucka 3Lucka 2
Lucka 2
Lillajul & Lucka 1
Idag firar vi lillajul, och det råkar i år infalla på den första dagen i december. För min del har det varit en bra dag som bjudit på några trevliga överraskningar. Jag vet inte om jag egentligen borde berätta det här, men jag fick faktiskt ett telefonsamtal tidigare idag av någon som undrade om jag kunde snygga upp hans stora skägg. Jag vet att vissa tvivlar på om han finns på riktigt, eller om han bara är påhittad. Vissa påstår att det bara är någon som klär ut sej. Hur det nu förhåller sej vet jag inte helt säkert, men jag kan intyga att skägget satt stadigt fast iallafall, det var verkligen inget lösskägg. Medan jag ansade skägget undrade han förstås om jag varit snäll, och jag vet inte riktigt varför han så snabbt tyckte vi skulle byta samtalsämne då jag tog fram självaste rakkniven för finliret på strupen. Precis som om han kände mej och visste att jag är en känslomänniska…? ;))
När vi var klara och han Läs mer
Den anafylaktiska chocken som kunde ha dödat min son
Den anafylaktiska chocken kom som en chock. Två månader tidigare hade han blivit friskförklarad från sin astma, som han hade haft sen liten, och jag hade dragit en lättnadens suck över att han nu mådde så mycket bättre, helt på naturlig väg, utan kemiska substanser. Det var på den senaste astmakontrollen, i september, som även läkaren bekräftade det vi redan hade upplevt: Att hans lungkapacitet var väldigt bra, även direkt efter fysisk ansträngning, trots att han inte tagit några mediciner på väldigt länge. Efter den glädjande nyheten ”firade” vi med lunch på Mc Donalds som fanns i närheten, som ett undantag då vi nästan aldrig äter där, eftersom han pga astmakontrollen hade missat skollunchen. Sen cyklade han glatt tillbaka till skolan medan jag promenerade hem. Någon födoämnesallergi hade han aldrig haft, och han har sedan liten ätit väldigt mångsidigt med tanke på att hans pappa har en bakgrund som restaurangkock, med stort intresse för olika smakupplevelser.
Så kom det där telefonsamtalet förra veckan som ingen mamma vill ha. Ett främmande nummer på displayen, och någon som du inte känner berättar att ditt barn fått en anafylaktisk chock och nu är på väg med ambulans till sjukhuset.
Det dröjde innan taxin dök upp, minutrarna kändes som evigheter. Ambulansen stod parkerad vid ingången till sjukhuset och snabbt hittade jag sonen på en brits omgiven av ambulansmän, läkare och övrig personal. Det var en enorm lättnad att se honom vid medvetande. Faran var ju över när jag anlände, men trots den lite skämtsamma tonen mellan sonen och ambulansmännen så var de väldigt tydliga med att hans anafylaktiska chock hade varit väldigt allvarlig. Läs mer
Kan vi hjälpas åt?
Det sägs att ensam är stark, men jag tror att det är genom att hjälpas åt som vi kan få till nödvändiga förändringar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, är ett annat påstående som med jämna mellanrum dyker upp i flödet. Alla har inte samma resurser eller kapacitet att hjälpa, men om det är något vi alla har så är det ett namn. Tänk att verkligen kunna vara med och hjälpa genom något så enkelt som att skriva ett namn på en namninsamling. Det kostar inget, förutom den lilla tiden det tar att fylla i dina uppgifter, men kan göra stor skillnad om tillräckligt många visar sitt stöd för rättvisa. Inte heller ger du bort ditt namn vid en vettig namninsamling, tvärtom ser du till att ditt namn verkligen är med och gör skillnad. Är du med? ♥
I dagarna hade jag en träff med min goda vän Susanne. Om det inte vore för henne så skulle jag nog leva i ovisshet när det kommer till sjukdomen ME/CFS, utan att ens reflektera över saken. Jag hade sett dokumentären UNREST innan Susanne fick sin ME diagnos (på en specialistklinik i Göteborg) så det brast fullständigt för mej när diagnosen var ställd. Sedan dess har det brustit för mej många gånger när jag via Susanne fått ta del av hur svårt det är att få hjälp i Finland, och framförallt RÄTT hjälp. Att Valvira går någon annans ärenden än patienternas bästa blev än en gång mer än solklart när de bestämde sej för att stänga av ME specialisten Olli Polo från att jobba på sin klinik Unesta i Tammerfors! Läs mer
#VågaVila + länk till min artikel
Den senaste tiden har jag haft ett stort behov av att vila, större än vanligt. Jag är fortfarande lika övertygad om att det är någonting fysiskt som ligger bakom min trötthet, som jag var för två år sedan när jag besökte läkaren jag berättat om i inläggen som handlar om maktmissbruk och myndighetsövergrepp. Det är ungefär två år sedan jag tog del av uppgifter om att de flesta med utmattning även uppvisar fysiska påfrestningar av tungmetallsförgiftning, parasiter eller mögelproblematik, och för mej är det inte svårt att se mina egna samband. Om några dagar ska ventilationen i huset jag bor i putsas upp, och jag hoppas så klart på en hälsosammare inomhusluft, samtidigt som jag fortsätter hålla upp ögonen efter ett hälsosammare ställe för mej och min familj att bo på.
För några veckor sedan var jag på ett fantastiskt evenemang som Monica höll tillsammans med sin fina kollega Maria, där vi alla fick göra vår egen vision board. För mej innebar det att jag verkligen kände efter vad jag önskar av Läs mer
Vänskapsrelationer & medberoende
Väldigt många av de som varit utsatta för narcissistiska trakasserier har även vänskapsrelationer som inte är riktigt sunda. Det som kanske är mest sorgligt är att just de människor som du håller som dina närmaste vänner kanske inte alls förtjänar det förtroende du ger dem, utan istället utnyttjar de dej och din godhet och du märker det inte ens. Varför gör du inte det?
Nästan alla som lever, eller levt, med en väldigt egoistisk människa har utplånat vissa delar av sej själv och sin egen personlighet för att helt enkelt kunna anpassa sej till ett umgänge med någon som inte är vidare brydd om någon annans bästa. Man har lärt sej att nöja sej med det lilla man får, torra brödsmulor istället för en riktigt aptitlig smörgås. Så pass att man inte ens reagerar på saken och märker hur illa det faktiskt är. Varför märker man inte det?? Läs mer
Min första tidningsartikel skrev jag för Hälsofrihet.
Det var faktiskt inte första gången jag blev tillfrågad, men det var första gången jag tackade ja och satte mej ner för att börja skriva en tidningsartikel om narcissism. Jag tackade ja fjorton dagar innan deadline, och började skriva när det återstod sju. Detta var i augusti, under min bloggsemester, då när jag ännu föreställde mej att jag under hösten skulle gå vidare juridiskt med min anmälan gällande en viss läkare.
Nästan samtidigt som tidningen åkte iväg till tryckeriet utgick min juridiska rätt att anmäla läkaren till följande instans. Jag hade blivit än mer uppmärksam på det maktmissbruk / myndighetsövergrepp vi har i Finland (och många andra länder som räknas som demokratiska i mainstream media), och därför valde jag att istället via min blogg visa omvärlden, för alla som vill se, hur det är satt i system att kränka våra mänskliga rättigheter. För så vitt jag vet strider det mot våra mänskliga rättigheter att tvingas äta gift. De som vill äta och dricka gift kan för all del få fortsätta med det om de tycker att det tillför dem något gott, men att tvingas mot sin uttryckliga vilja är inte okej på något sätt, och det borde vi väl alla kunna enas om, eller hur??
Tvångsmedicinering, svart på vitt! / Myndighetsövergrepp Del 3.
Varsågoda, här har vi svaret på min fråga ”Har vi tvångsmedicinering i Finland?”, svart på vitt, undertecknat av chefsläkaren, numera tf social- och hälsovårdsdirektör i Jakobstad, Pia-Maria Sjöström.
Men först, låt oss ta en titt på vad som står att läsa på bipacksedeln till Voxra, medicinen jag blivit “rekommenderad” men vägrat knapra i mej:
Låt mej förklara. Chefsläkaren som tagit ställning till min anmälan/ mina klagomål är välinformerad om att det fanns stora brister i Läs mer