Publicerat av Annika

Lucka 13

Lucia

Idag firas Lucia. Det finns väldigt många åsikter om just detta firande, och varifrån traditionen kommer ursprungligen. Vissa hävdar kopplingen till ett italienskt helgon, medan andra med bestämdhet säger att så inte alls är fallet. Att vi firar löftet om ljusets återkomst när det är som mörkast kan vi kanske enas om? 

Att Lucia sprider ljus & glädje för alla, inte minst för de som har det svårt, gör också att vi förknippar Lucia med välgörenhet.

Jag tror att de flesta människor mår bra av att kunna hjälpa de som har det svårt, inte minst i juletid. Men jag vill också uppmuntra de som har det svårt att våga söka, och be om hjälp!! Kanske finns det både skam och rädsla över att be om hjälp, tänk om man får ett nej? Ibland kan det kanske kännas lättare att acceptera sitt lidande, än att utsätta sej för risken att bli avvisad -igen. Men om du får ett nej, kanske är det fel dörr du knackar på? 

Även om jag gör mitt statement med min blogg, som heter Lyckligare nu, (för att livet faktiskt blir så mycket lyckligare när man väljer bort destruktiva relationer), så betyder inte det att jag försöker få någon att tro att jag går omkring och är lycklig precis varenda stund, för det gör jag inte, det är jag inte. Jag har också stunder när jag är så ledsen att jag bara gråter, men det hör livet till, speciellt om man är en person som är i kontakt med sina känslor. Jag vet att det är många som har det väldigt kämpigt, men om det är något som värmer mitt hjärta så är det att se all godhet som finns i världen, i form av människor som ger av sin tid för att hjälpa även främmande människor, och företag som skänker bort mat till behövande.

Jag har häpnat när jag sett de enorma mängder mat som blir över i butikerna, men som tack och lov doneras till de som går hungriga. Jag har även noterat de groteska mängder plast som maten av idag är inpackad i, något som är sorgligt i sej, men det är en annan fråga. Men jag har också sett vilken omtanke & godhet det finns som gjort att så många personer i vår lilla småstad kunnat hämta matkassar varje vecka. Kunnat. Som jag förstått det så finns det fortfarande lika mycket överlopps mat i butikerna, men för få personer som på frivillig basis tar hand om logistiken, vilket leder till att en massa mat slängs, och de hungriga får bara en matkasse varannan vecka. Så sorgligt, och så himla onödigt. 

Om du känner att du skulle hitta 2-3 timmar per månad (måndagar), och tillgång till bil, så hör av dej så förmedlar jag kontaktuppgifter till de som håller i trådarna. Är man två vänner som gärna vill “arbeit i laag” så är det ett extra plus, eftersom man är två personer i ett team.

Avslutningsvis tänkte jag dela med mej av 3 olika länkar, gällande vårt Lucia firande: 

  1. Swedish Lucia for Dummies: https://www.youtube.com/watch?v=IgxZS4mWSrw&feature=youtu.be
  2. The Origins of the Lucia Tradition: https://www.youtube.com/watch?v=jtL4GYj5e_A&feature=youtu.be
  3. LUCIA – The night of light – by Jonna Jinton: https://www.youtube.com/watch?v=34xgG2q8KMQ&feature=youtu.be

Önskar dej en fridfull Lucia! 

Dela gärna! <3 

Ps. Om du vill ta del av de röda flaggor på narcissism som gömde sej bakom fjolårets julkalender så hittar du Lucka 13 (2017) här: https://lyckligarenu.com/lucka-13/

Publicerat av Annika

Lucka 9

Lucka 9

Något av det absolut bästa beslut jag någonsin har gjort har varit att sluta ta del av nyheterna på tv, radio och dagstidningar. Jag minns inte exakt vilket år det var, men jag tog beslutet av två orsaker: 1. Jag visste att ingen person mår bättre av att hela tiden ta in så mycket elände som ständigt rapporterades. 2. Jag upptäckte fler och fler lögner som serverades som dagens sanning åt folket, och det var inget jag ville understöda. 

Läs mer
Publicerat av Annika

Lillajul & Lucka 1

Ekologiskt te, olika smaker varje dag fram till jul.

Idag firar vi lillajul, och det råkar i år infalla på den första dagen i december. För min del har det varit en bra dag som bjudit på några trevliga överraskningar. Jag vet inte om jag egentligen borde berätta det här, men jag fick faktiskt ett telefonsamtal tidigare idag av någon som undrade om jag kunde snygga upp hans stora skägg. Jag vet att vissa tvivlar på om han finns på riktigt, eller om han bara är påhittad. Vissa påstår att det bara är någon som klär ut sej. Hur det nu förhåller sej vet jag inte helt säkert, men jag kan intyga att skägget satt stadigt fast iallafall, det var verkligen inget lösskägg. Medan jag ansade skägget undrade han förstås om jag varit snäll, och jag vet inte riktigt varför han så snabbt tyckte vi skulle byta samtalsämne då jag tog fram självaste rakkniven för finliret på strupen. Precis som om han kände mej och visste att jag är en känslomänniska…?  ;))

 

När vi var klara och han Läs mer

Publicerat av Annika · 2 kommentarer

Den anafylaktiska chocken som kunde ha dödat min son

Den anafylaktiska chocken kom som en chock. Två månader tidigare hade han blivit friskförklarad från sin astma, som han hade haft sen liten, och jag hade dragit en lättnadens suck över att han nu mådde så mycket bättre, helt på naturlig väg, utan kemiska substanser. Det var på den senaste astmakontrollen, i september, som även läkaren bekräftade det vi redan hade upplevt: Att hans lungkapacitet var väldigt bra, även direkt efter fysisk ansträngning, trots att han inte tagit några mediciner på väldigt länge. Efter den glädjande nyheten ”firade” vi med lunch på Mc Donalds som fanns i närheten, som ett undantag då vi nästan aldrig äter där, eftersom han pga astmakontrollen hade missat skollunchen. Sen cyklade han glatt tillbaka till skolan medan jag promenerade hem. Någon födoämnesallergi hade han aldrig haft, och han har sedan liten ätit väldigt mångsidigt med tanke på att hans pappa har en bakgrund som restaurangkock, med stort intresse för olika smakupplevelser.

Så kom det där telefonsamtalet förra veckan som ingen mamma vill ha. Ett främmande nummer på displayen, och någon som du inte känner berättar att ditt barn fått en anafylaktisk chock och nu är på väg med ambulans till sjukhuset.

Det dröjde innan taxin dök upp, minutrarna kändes som evigheter. Ambulansen stod parkerad vid ingången till sjukhuset och snabbt hittade jag sonen på en brits omgiven av ambulansmän, läkare och övrig personal. Det var en enorm lättnad att se honom vid medvetande. Faran var ju över när jag anlände, men trots den lite skämtsamma tonen mellan sonen och ambulansmännen så var de väldigt tydliga med att hans anafylaktiska chock hade varit väldigt allvarlig. Läs mer

Publicerat av Annika

Kan vi hjälpas åt?

Det sägs att ensam är stark, men jag tror att det är genom att hjälpas åt som vi kan få till nödvändiga förändringar. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, är ett annat påstående som med jämna mellanrum dyker upp i flödet. Alla har inte samma resurser eller kapacitet att hjälpa, men om det är något vi alla har så är det ett namn. Tänk att verkligen kunna vara med och hjälpa genom något så enkelt som att skriva ett namn på en namninsamling. Det kostar inget, förutom den lilla tiden det tar att fylla i dina uppgifter, men kan göra stor skillnad om tillräckligt många visar sitt stöd för rättvisa. Inte heller ger du bort ditt namn vid en vettig namninsamling, tvärtom ser du till att ditt namn verkligen är med och gör skillnad. Är du med? ♥

 

Hjälp mej att hjälpa min fina vän Susanne genom att skriva under petitionen. Tack!

I dagarna hade jag en träff med min goda vän Susanne. Om det inte vore för henne så skulle jag nog leva i ovisshet när det kommer till sjukdomen ME/CFS, utan att ens reflektera över saken. Jag hade sett dokumentären UNREST innan Susanne fick sin ME diagnos (på en specialistklinik i Göteborg) så det brast fullständigt för mej när diagnosen var ställd. Sedan dess har det brustit för mej många gånger när jag via Susanne fått ta del av hur svårt det är att få hjälp i Finland, och framförallt RÄTT hjälp. Att Valvira går någon annans ärenden än patienternas bästa blev än en gång mer än solklart när de bestämde sej för att stänga av ME specialisten Olli Polo från att jobba på sin klinik Unesta i Tammerfors! Läs mer

Publicerat av Annika

#VågaVila + länk till min artikel

Den senaste tiden har jag haft ett stort behov av att vila, större än vanligt. Jag är fortfarande lika övertygad om att det är någonting fysiskt som ligger bakom min trötthet, som jag var för två år sedan när jag besökte läkaren jag berättat om i inläggen som handlar om maktmissbruk och myndighetsövergrepp. Det är ungefär två år sedan jag tog del av uppgifter om att de flesta med utmattning även uppvisar fysiska påfrestningar av tungmetallsförgiftning, parasiter eller mögelproblematik, och för mej är det inte svårt att se mina egna samband. Om några dagar ska ventilationen i huset jag bor i putsas upp, och jag hoppas så klart på en hälsosammare inomhusluft, samtidigt som jag fortsätter hålla upp ögonen efter ett hälsosammare ställe för mej och min familj att bo på.

 

Fyra Svärd. Behovet av vila. Starkt symbolspråk. Konstnären heter Ciro Marchetti.

För några veckor sedan var jag på ett fantastiskt evenemang som Monica höll tillsammans med sin fina kollega Maria, där vi alla fick göra vår egen vision board. För mej innebar det att jag verkligen kände efter vad jag önskar av Läs mer

Publicerat av Annika · 4 kommentarer

Vänskapsrelationer & medberoende

Väldigt många av de som varit utsatta för narcissistiska trakasserier har även vänskapsrelationer som inte är riktigt sunda. Det som kanske är mest sorgligt är att just de människor som du håller som dina närmaste vänner kanske inte alls förtjänar det förtroende du ger dem, utan istället utnyttjar de dej och din godhet och du märker det inte ens. Varför gör du inte det?

Ängeln i kaffet. Vissa spår i kaffesump, andra får budskap i sin cappuccino. 😉

Nästan alla som lever, eller levt, med en väldigt egoistisk människa har utplånat vissa delar av sej själv och sin egen personlighet för att helt enkelt kunna anpassa sej till ett umgänge med någon som inte är vidare brydd om någon annans bästa. Man har lärt sej att nöja sej med det lilla man får, torra brödsmulor istället för en riktigt aptitlig smörgås. Så pass att man inte ens reagerar på saken och märker hur illa det faktiskt är. Varför märker man inte det??  Läs mer