Det var faktiskt inte första gången jag blev tillfrågad, men det var första gången jag tackade ja och satte mej ner för att börja skriva en tidningsartikel om narcissism. Jag tackade ja fjorton dagar innan deadline, och började skriva när det återstod sju. Detta var i augusti, under min bloggsemester, då när jag ännu föreställde mej att jag under hösten skulle gå vidare juridiskt med min anmälan gällande en viss läkare.
Nästan samtidigt som tidningen åkte iväg till tryckeriet utgick min juridiska rätt att anmäla läkaren till följande instans. Jag hade blivit än mer uppmärksam på det maktmissbruk / myndighetsövergrepp vi har i Finland (och många andra länder som räknas som demokratiska i mainstream media), och därför valde jag att istället via min blogg visa omvärlden, för alla som vill se, hur det är satt i system att kränka våra mänskliga rättigheter. För så vitt jag vet strider det mot våra mänskliga rättigheter att tvingas äta gift. De som vill äta och dricka gift kan för all del få fortsätta med det om de tycker att det tillför dem något gott, men att tvingas mot sin uttryckliga vilja är inte okej på något sätt, och det borde vi väl alla kunna enas om, eller hur??
Låt mej presentera mannen som varit ett av mina absolut största stöd i livet. Han som bokstavligen gav mej livsglädjen tillbaka. Jag nämnde i 
