Cannabis & Dubbelmoral

Dubbelvikt är inte detsamma som dubbelmoral. ;)) Här låg Zack och solade intill sin rosenkvarts när jag kom hem från dagens härliga brunch.

Dubbelmoralen när det kommer till missbruk. Inkörsporten till tyngre droger är enligt min mening alkohol och/eller receptbelagda mediciner, något som flera cannabismotståndare skyltar med att de själva använder både på sina bloggar och sociala medier. -alkohol alltså. Mediciner har ju inte riktigt samma glamourösa aura som en drink i solnedgången så de syns ju inte lika ofta på fredagsmys-bilderna. De som missbrukar receptbelagda mediciner har ju ofta en tendens att slita bort sin namnetikett redan på apoteket eftersom de verkar känna en skam över att förknippas med knarket, för det är vad det är: knark, så pillren ses sällan på sociala medier om det inte  handlar om nån som tillfälligt vill skylta om vilka triangelmediciner hen fått i samband med nån skada.

 

Jag läste BFF Ellens inlägg om cannabis och håller med om att Läs mer

Gott & Blandat

“Vilka härliga människor du känner!!”  När hon uttalade orden kom de som oftast rakt ut ur hennes hjärta, helt spontant och denna gång med en autentisk glädje blandad med en viss förundran. “Javisst, jag har ju valt dem själv!” var mitt svar. För det är så det är. Numera väljer jag mitt umgänge med omsorg och det handlar inte om hur länge vi känt varann, hur mycket tid vi tillbringat tillsammans, utan om vad hen bär i sitt hjärta och om det resonerar med mitt. Visst är jag tillräckligt väluppfostrad så jag kan uppföra mej civiliserat även i sammanhang där det finns folk jag inte resonerar med, men när det kommer till kritan så är jag kräsen. Väldigt kräsen. ♥
#bohocamp //Bild från min privata instagram @oasenprana

När man kommer ut ur ett parförhållande med en narcissistisk person är man i regel väldigt trasig och skör på många olika plan, och oavsett om man är den som lämnat eller blivit lämnad så känner man ofta en smärtsam ensamhet som är grymmare än något annat man upplevt i hela sitt liv och man suktar efter lindring, efter tröst. Även om jag idag mår väldigt bra med livet som singel så vill jag inte förringa det trauma jag vet att många genomgår när de ska samla ihop skärvorna av sej själv igen. När jag skulle beskriva känslan jag hade efter att jag hade lämnat så minns jag att jag använde följande ord: “Det känns som om jag har blivit uppsugen i en köttkvarn/matberedare, som snurrade runt runt i ett hastigt tempo samtidigt som hela jag hackades sönder av vassa knivblad till små köttbitar, köttbitar som sedan spottades ut på marken – och blev trampad på av hans smutsiga skor, nertryckt i marken.” Det var känslan jag hade, min utgångspunkt för att skaffa mej ett nytt liv. Hur i hela friden ska jag ens hitta orken att plocka ihop alla små bitar av mej själv igen? Kommer jag ens att hitta dem alla? Min energinivå var skrämmande låg men min överlevnadsinstinkt väldigt stark -om inte annat så för mina barns skull måste jag hålla mej vid liv. En tanke på ett lyckligt liv fanns inte ens på kartan för mej i det skedet. Det var då.  Läs mer

Better safe than sorry; se till att skydda dej själv!

Ibland får jag frågan. “Hur upptäckte du att du var avlyssnad?” Det finns tre olika sorters människor som ställer mej den frågan:
  1. De som misstänker att de själva är avlyssnade.
  2. De som tror att jag blivit paranoid och vill få det bekräftat.
  3. De som kanske avlyssnar andra och vill klura ut vad de ska se upp med för att inte riskera bli avslöjade…

Mitt standardsvar till alla tre typerna är att jag inte diskuterar sånt online eller över telefon, utan enbart mellan fyra ögon över en fika. Än så länge.

Bra kvinna reder sej själv, nu har jag uppsikt över både Zack & hemmet när jag inte är hemma!

Jag är ju inte så dum att jag inte vet att även narcissister följer min blogg, både för nyfikenhet men även för att bli skickligare på att manipulera, och jag är inte så naiv att jag inte vet att många andra är avlyssnade och/eller övervakade, precis som jag varit. Av de orsakerna är jag ganska fåordig när det gäller sånt som inte är för allas öron. Hur man däremot skyddar sej rent praktiskt pratar jag gärna högt om, för jag tycker att ALLA som haft eller har en narcissist i sitt liv behöver veta, även hen som inte ens i sin vildaste fantasi skulle kunna tro att den charmiga typen hen är otrogen med övervakar ALLT hen gör i sitt stadgade familjeliv. Snacka om att ha inside-information, något som kommer väl till pass för en ulv i fårakläder på friarstråt.

 

Mina bästa tips för att du ska kunna skydda dej själv:  Läs mer

Min väg till ett lyckligare liv.

Ljuvlig aprilkväll ute på havsisen i trevligt sällskap.

Livet har sina ups & downs, vilket är en himla tur för det vore ju väldigt enformigt och trist om det var lika jämt, och vi vet att det enda som är bestående är förändringen. De senaste tio dagarna i mitt liv har varit så otroligt värdefulla och fina att jag vid flera tillfällen känt en eufori över min tillvaro, över vilka fina människor som finns i min omgivning. Vi har inte bara skrattat utan även gråtit, av olika orsaker. Jag har hunnit vara rasande arg, hade jag skrivit blogginlägget igår så hade rubriken högst troligt hetat “Hur jävla svårt kan det vara??!!” så istället för att skriva grabbade jag tag i stickstickorna medan olika dokumentärer och intervjuer rullade på i min laptop. Jag har även hunnit vara ledsen för att jag i min obetänksamhet gjorde en medmänniska besviken. Ingen av oss är varken perfekta eller några helgon, och när jag blir så där arg att jag tänker “hur jävla svårt kan det vara??!!” så är det läge att vända blicken inåt och ta reda på varför jag blir så arg. Kanske är jag mest arg för att andra inte ser det som jag finner så uppenbart -men det fanns ju en tid när jag inte heller såg det jag ser tydligt idag. Att se mörkret i andra låter ju inte vidare upplyftande om man tänker ur New Age perspektivet med positiva affirmationer och attraktionslagen, eller hur? ;))

Det fanns en tid när jag dagligen studerade attraktionslagen ganska ingående Läs mer

Hon gav mej ett helt nytt kapitel till min bok!

Mitt absolut längsta inlägg hittills (över 4300 ord -herreguuud!!), inlägget som jag under hela veckan övervägde att inte alls publicera här, utan spara till min bok. Efter dagens väninne-brunch stod det klart: Jag tar risken att få en skitstorm av upprörda kvinnor som tycker det är osolidariskt av mej att berätta om kvinnor som beter sej fruktansvärt illa. Sanningen är ju den att det narcissistiska finns både bland kvinnor och män, och ja, forskningen har faktiskt visat att en narcissistisk kvinna gör betydligt större skada för sin familj än vad en narcissistisk man gör, det sagt utan att förminska misären manliga narcissister ställer till med. Tack så hjärtligt för fin respons från både kvinnor och män för inlägget Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?! ♥♥♥
Vit salvia, Abalone snäckskal, Palo Santo, Sandelträ, Ugglefjädrar, Tvål & Magiska oljor. Mina inköp från marknaden. Bild från min privata instagram @oasenprana

Innan jag delar med mej av mina erfarenheter av de jag upplever som kvinnliga narcissister vill jag passa på att göra ett statement: Ingenstans påstår jag att dessa kvinnor är diagnosticerade med vare sej en personlighetsstörning eller någon mental sjukdom, eller att de ens har en personlighetsstörning. Det enda jag gör är att berätta om mina egna upplevelser av personer som genom sina handlingar har uppvisat tydliga narcissistiska tendenser. Samma gäller även alla män jag nämner. Det finns ju alltid två sidor av varje historia ∼ och så finns det chathistorik och skärmdumpar… ;))

Läs mer

Tre frågor får svar, Glad Påsk på det!

Vet inte om det beror på Merkurius retrograd, frassmånaden eller fullmånen men oj vilka spretiga meddelanden som dykt upp i min inkorg under påsken! ;)) Flera gånger har jag plockat fram datorn för att fortsätta skriva om kvinnliga narcissister, och lika många gånger har jag kommit helt av mej och skjutit upp det hela. Att jag faktiskt har ett liv verkar förvåna vissa. Kanske beror det på att jag inte längre känner en skyldighet att svara allt och alla 24/7?? Kanske beror det på att jag inte berättar till höger och vänster om mitt privatliv, att jag har en överenskommelse med mina barn att aldrig skriva om dem, varken här på bloggen eller på sociala medier (med undantag för vissa instagrambilder som publicerats med lov) och därmed utelämnar mycket??

 

Glad Påsk!

Om jag ligger hemma i soffan och har en konversation med någon över nätet eller läser en intressant artikel som någon skickat åt mej så syns det troligtvis att jag är online, men det betyder ju INTE att jag är tillgänglig som bollplank åt vem som helst just där och då, någon som kanske nått det där stadiet när salongsberusningen övergått till att vingla mellan självömkan, bitterhet, skuldbeläggande och elakhet. Speciellt det näst sista riktat mot mej om jag inte genast släpper allt jag har i händerna för tillfället?? Trodde att jag hade varit tillräckligt tydlig tidigare i inlägget om gränser, men tydligen inte. My bad. Ett förtydligande från min sida: Läs mer

Den kvinnliga narcissisten: världens giftigaste rovdjur?

När vi tänker tillbaka på vår skoltid så minns nog de allra flesta av oss vilka flickor det var som såg till att ständigt omge sej med ett litet harem som möjliggjorde att de fritt kunde välja offer som hänsynslöst skulle frysas ut ur gemenskapen, gärna samtidigt som det fjäskades inför lärare för att själva bli deras absoluta favoriter. Just de där riktigt falska typerna som utan minsta lilla betänklighet hugger folk i ryggen utan att blinka. I förra veckans inlägg Ulvar i fårakläder, känner du igen dem? så tar jag upp skillnaden mellan öppna och dolda narcissister, liksom intelligenta och ointelligenta, och även om det inlägget självklart gäller både manliga och kvinnliga narcissister så tänkte här jag lyfta fram vissa aspekter när det gäller kvinnliga narcissister.
Harley Quinn eller Kent-fan-pic? #dåsomnuföralltid //Bild från min privata instagram @oasenprana

Om vi går tillbaka till skolgården så tror jag att de flesta som någonsin tillbringat sina dagar i en skola kan skriva under på att medan pojkarnas mobbning ofta sker öppet genom högljudda glåpord och knuffar och slag så är det betydligt svårare att nysta upp och bevisa vem som egentligen gjort och sagt vad när det gäller flickor, speciellt som mobbningsledaren ofta spelar sin oskuldsfulla änglaroll när lärarna ser. Läs mer

När Facebook påminner en om ulvar i fårakläder…

Det är ganska sällan jag kikar på gamla Facebook minnen när de dyker upp i aviseringar men just idag öppnade jag ett två år gammalt minne och även om mycket vatten flutit under broarna sedan jag skrev det inlägget så kändes det synnerligen aktuellt med tanke på mitt senaste blogginlägg om Ulvar i fårakläder. Varför jag väljer att återge mitt två år gamla Facebookinlägg här på bloggen är att det var ett väldigt viktigt inlägg för mej just då, av två olika orsaker. För det första lät jag folk i min bekantskapskrets förstå vilken livserfarenhet jag hade skaffat mej och indirekt att min soloresa till Goa inte varit en nöjesresa utan att jag helt enkelt hade flytt från mitt eget hem. För det andra så var det tack vare just det inlägget som jag fick vattentäta bevis för att exet hade full insyn på min slutna FB även om jag hade blockerat honom två månader tidigare. Beviset anlände nämligen i form av skärmdumpar från min sida, tillsammans med en tydlig uppmaning att jag ska hålla käften, ett försök att skrämma mej till tystnad.

 

Så här skrev jag den 22 mars 2016, på min privata Facebooksida:  Läs mer

Ulvar i fårakläder, känner du igen dem?

Det händer ganska ofta att någon som levt i ett giftigt förhållande med en narcissist och tagit sej ut ur det går rakt i famnen på nästa narcissist, utan att ha den minsta lilla misstanke om att den nya är samma skit i en annan förpackning. Hur är det möjligt, är folk dumma i huvudet på riktigt eller?? Ska de kanske skylla sej själva, alla dessa naiva blindstyren?? Eller ska vi försöka oss på att skriva ögonöppnande blogginlägg och hoppas att de som verkligen borde faktiskt läser?? Vad hade jag själv önskat att nån hade berättat för mej där mitt emellan mina stora misstag i livet? Ja, vad annat kan jag än skriva, och hoppas att det hjälper åtminstone någon. Om du vet någon som verkligen borde få tillgång till denna information, tipsa hen gärna! ♥

Det handlar inte om hur lång tid du slösat bort på en skenhelig sexmissbrukande hycklare, det handlar om att våga se saker för vad de är och ha modet att bryta upp. Ett lyckligare liv väntar hen, det är jag övertygad om! Grattis till självständigheten!

Det finns många olika sorters narcissister, och jag tror att den vanligaste orsaken att många har svårt att se de uppenbara varningssignalerna på den nya är att hen inte alls är som den tidigare partnern, utan väldigt annorlunda vid en första anblick.

Läs mer

Låt mej presentera: Zack ♥

Aldrig hade jag väl trott att jag en dag skulle vara den som skulle bo med en orm, och att jag skulle älska den av hela mitt hjärta, men så blev det. När det finns allergier i familjen så är det inte alltid möjligt att ha de husdjur som de flesta skulle önska, utan man hamnar att tänka lite utanför boxen. Att skaffa orm hade jag faktiskt vägrat i flera år, det var nämligen INTE ett alternativ för min del. Hur det hela gick till vet jag inte riktigt men det kom alltså en dag när det var dags att fixa en boning för en liten majsorm. Zack var nämligen på väg hem till oss, och även om det inte var jag som var hans ägare, så var det jag som skulle komma att bli hans människa. ♥
Zack chillar gärna i sina krukväxter, den här bilden tog jag i all hast strax innan jag skulle iväg på brunch med väninnorna på lördagsförmiddagen. Måste införskaffa en ytterkruka i rätt storlek ännu… 😉

Susanne som jag skrev om HÄR är en god vän och en fantastisk djurkommunikatör, och det var faktiskt efter hennes första möte med Zack som mitt hjärta öppnades helt och hållet för den underbara varelse han är. Jag hade varit lite orolig för hur Zack mådde för det är inte vidare lätt att veta som förstagångs orminnehavare. Susanne berättade att han inte direkt klagade över läget men han var uttråkad helt enkelt, han ville ha ett lite större boende och han ville ha en levande grönväxt och en riktig sten, inget plastskräp som vi tidigare hade handlat från djuraffären. Sen berättade Susanne för mej om annat Zack förmedlade till henne, om specifika händelser som hade utspelat sej hemma i vårt vardagsrum när någon gäst blivit rädd för honom, och hur trött han var på det att folk är rädda för honom och inte ser hans skönhet. Jag fick även veta att det inte är första gången jag lever tillsammans med en orm och när jag hörde det kändes det som det mest självklara i hela världen; Läs mer